Bloggar, twitter och andra fora p\u00e5 internet erbjuder nya m\u00f6jligheter f\u00f6r politisk debatt. Enligt politometern.se finns det idag \u00f6ver 1.800 politiska bloggar i Sverige. M\u00e5ngfalden g\u00f6r att fler personer kan g\u00f6ra sin r\u00f6st h\u00f6rd och fler \u00e5sikter kan f\u00e5 plats i debatten. Men det \u00e4r ocks\u00e5 l\u00e4ttare f\u00f6r publik och debatt\u00f6rer att s\u00f6ka sig till likasinnade och f\u00e5 sina \u00e5sikter bekr\u00e4ftade ist\u00e4llet f\u00f6r bem\u00f6tta. Splittrar detta debatten och f\u00f6rsvagar dialogen? \u00d6kar detta rent av risken f\u00f6r att extrema \u00e5sikter v\u00e4xer i styrka?<\/p>\n
Det var utg\u00e5ngspunkten n\u00e4r Framtidskommissionen<\/a> bj\u00f6d in ett seminarium i Rosenbad, tisdag den 22 maj. Seminariet hade f\u00f6rst\u00e5s titeln ”Framtidsseminarium”.<\/p>\n Det slog mig hur bloggv\u00e4rlden har vuxit och f\u00f6r\u00e4ndras sedan jag b\u00f6rjade blogga f\u00f6r sju-\u00e5tta \u00e5r sedan. En g\u00e5ng i tiden kunde vi bloggare ha koll p\u00e5 vilka som bloggade, det \u00e4r om\u00f6jligt idag. idag \u00e4r blogg bara en kanal bland m\u00e5nga.<\/p>\n Michael Karlsson, docent i medievetenska\u00e5 p\u00e5 Karlstads universitet, ber\u00e4ttade om en del forskning kring sociala medier och han h\u00e4vdade med best\u00e4mdhet att det finns ingen forskning som tyder p\u00e5 att extrema \u00e5sikter sprids via internet. Den som har extrema \u00e5sikter kan f\u00e5 dem f\u00f6rst\u00e4rkta genom att m\u00f6ta likasinnade p\u00e5 webben men den som b\u00f6rjar s\u00f6ka p\u00e5 Internet och inte redan har s\u00e5dana \u00e5sikter l\u00e4r inte falla dit.<\/p>\n Han menade ocks\u00e5 att forskning pekar p\u00e5 att exponering f\u00f6r olika st\u00e5ndpunkter leder till medvetenhet och tolerant f\u00f6r politiska motst\u00e5ndare.<\/p>\n Tyv\u00e4rr var jag tvungen att dra iv\u00e4g f\u00f6r ett jobbuppdrag de sista tio minuterna, men det allra mest intressanta var det som diskuterades just n\u00e4r jag drog: om den digitala klyftan.<\/p>\n Samtidigt som m\u00e5nga g\u00f6r sig h\u00f6rda genom digitala medier och kan skapa sig namn genom internet \u00e4r det m\u00e5nga m\u00e4nniskor som antingen inte alls \u00e4r p\u00e5 webben eller \u00e4r d\u00e4r s\u00e4llan och \u00e4r obekv\u00e4ma med datorer. Michael Karlsson bekr\u00e4ftade det fr\u00e5n forskningssynpunkt. Ett mycket intressant bloggprojekt presenterades av Robert \u00d6stling som \u00e4r redakt\u00f6r f\u00f6r debattbloggen Ekonomistas.<\/a><\/p>\n – Det \u00e4r en blogg f\u00f6r nationalekonomiska bloggare. Vi f\u00f6renas genom att vi forskar i nationalekonomi, men vi har skilda politiska utg\u00e5ngspunkter, ber\u00e4ttade Robert \u00d6stling.<\/p>\n – Id\u00e9n kom under ett lunchsamtal d\u00e4r vi diskuterade. Efter\u00e5t t\u00e4nkte vi att vi ville sprida v\u00e5ra privata samtal till fler, sade han.<\/p>\n Bloggen fyller en viktig funktion eftersom den inneh\u00e5ller popul\u00e4rvetenskapliga sammanfattningar av samh\u00e4llsvetenskaplig forskning.<\/p>\n – Det \u00e4r nog v\u00e5r viktigaste uppgift, sade Robert \u00d6stling. Det \u00e4r ingen annan som publicerar detta inneh\u00e5ll. De flesta vetenskapsjournalister \u00e4r fokuserade p\u00e5 naturvetenskaplig forskning.<\/p>\n Ett bra exempel: fler forskare inom olika omr\u00e5den borde samarbeta p\u00e5 ett s\u00e5dant s\u00e4tt, ist\u00e4llet f\u00f6r att gn\u00e4lla \u00f6ver att det \u00e4r sv\u00e5rt att f\u00e5 in sina artiklar i vanlig press.<\/p>\n Det \u00e4r webbens styrka att tr\u00f6sklarna s\u00e4nkts.<\/strong> Genom bloggar kan d\u00e5 andra g\u00f6ra sig h\u00f6rda, eftersom de slipper journalisternas filter.<\/p>\n Sj\u00e4lv h\u00e5ller jag inte helt med om det. Det \u00e4r inte journalisterna som \u00e4r filtret. Journalisterna \u00e4r bara anst\u00e4llda knapptryckare: det \u00e4r den lilla klicken redaktionschefer som best\u00e4mmer var sk\u00e5pet ska st\u00e5 i den traditionella mediev\u00e4rlden.<\/p>\n Intressant var det ocks\u00e5 att h\u00f6ra<\/strong> Annika Hernroth ber\u00e4tta om sitt bloggande. Hon bloggar om feminism, om Israel, om integrationspolitik och om amerikansk inrikespolitik. – Jag gillade konflikten. Jag sk\u00f6t fr\u00e5n h\u00f6ften liksom och ville vara extrem, sade hon.<\/p>\n Men efter ett tag \u00e4ndrade hon sig och ville n\u00e5 fram mer, ville f\u00e5 till en mer konstruktiv diskussion.<\/p>\n – Jag b\u00f6rjade skriva med en annan ton, ber\u00e4ttade hon.<\/p>\n Vad som h\u00e4nde d\u00e5 var att antalet bes\u00f6kare sj\u00f6nk. <\/p>\n – Det var nog s\u00e5 att vi som hade olika st\u00e5ndpunkter och som angrep varandra h\u00e5rt i v\u00e5ra bloggare hade \u00f6msesidig nytta av att sl\u00e5ss med varandra, sade Annika Hernroth.<\/p>\n Det \u00e4r sorgligt, tycker jag, att det \u00e4r s\u00e5, att den som \u00f6verdriver och sl\u00e5r h\u00e5rt mot olika h\u00e5ll f\u00e5r fler bes\u00f6kare medan den som vill f\u00f6ra en seri\u00f6s diskussion inte alls n\u00e5r ut lika stort kvantitativt.<\/p>\n – Fast jag menar att det kan ha ett \u00e4nnu st\u00f6rre v\u00e4rde att n\u00e5 ut kvalitativt ist\u00e4llet. Att n\u00e5 de r\u00e4tta l\u00e4saren ist\u00e4llet f\u00f6r en stor massa, sade Mary X Jensen, som var d\u00e4r f\u00f6r att lyssna p\u00e5 seminariet.<\/p>\n Mary fr\u00e5n bloggen Mina Moderata Karameller har skrivit lite inf\u00f6r seminariet.<\/a><\/p>\n L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Framtidskomission<\/a>, politik<\/a>, samh\u00e4lle<\/a>, Rosenbad<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Bloggar, twitter och andra fora p\u00e5 internet erbjuder nya m\u00f6jligheter f\u00f6r politisk debatt. Enligt politometern.se finns det idag \u00f6ver 1.800 politiska bloggar i Sverige. M\u00e5ngfalden g\u00f6r att fler personer kan g\u00f6ra sin r\u00f6st h\u00f6rd och fler \u00e5sikter kan f\u00e5 plats i debatten. Men det \u00e4r ocks\u00e5 l\u00e4ttare f\u00f6r publik och debatt\u00f6rer att s\u00f6ka sig till […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":54784,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[44],"tags":[8055,12284,8056,4917],"class_list":["post-54779","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-chadie","tag-framtidskomission","tag-politik","tag-rosenbad","tag-samhalle","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54779","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=54779"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54779\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":54785,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54779\/revisions\/54785"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/54784"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=54779"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=54779"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=54779"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\n– Den digitala klyftan \u00f6kar mellan de som \u00e4r aktiva och de som \u00e4r helt passiva, menade seminariets moderater, Patrick Joyce, som \u00e4r sekreterare i Framtidskommissionen.<\/p>\n
\n– Tyv\u00e4rr \u00e4r det inget som g\u00e5r att fixa med en quickfix, menade han.<\/p>\n
\nDet var n\u00e5got som bland annat Sakine Madon, redaktionschef p\u00e5 Newsmill, tog upp n\u00e4r hon talade.
\nHon tog ocks\u00e5 upp problemet med att den svenska journalistk\u00e5ren \u00e4r ganska ensidig.
\n– Den svenska journalistk\u00e5ren bor p\u00e5 S\u00f6dermalm om de \u00e4r stockholmare och i Majorna om de \u00e4r g\u00f6teborgare. Den \u00e4r ganska genuint medelklassig. Journalisterna bor inte i Rinkeby och inte i Djursholm, sade hon.<\/p>\n
\nHon ber\u00e4ttade att hon i b\u00f6rjan skrev \u00f6vervdrivet.<\/p>\n