{"id":54630,"date":"2012-05-20T11:37:07","date_gmt":"2012-05-20T09:37:07","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=54630"},"modified":"2012-05-20T13:30:37","modified_gmt":"2012-05-20T11:30:37","slug":"kris-av-karin-boye-uppford-pa-scen-romanen-fran-1934-ar-orovackande-aktuell","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=54630","title":{"rendered":"Kris av Karin Boye uppf\u00f6rd p\u00e5 scen – romanen fr\u00e5n 1934 \u00e4r orov\u00e4ckande aktuell"},"content":{"rendered":"

Kris
\nAv Karin Boye
\nDramatisering av Elin Bengtsson och Lyra Ekstr\u00f6m Lindb\u00e4ck
\nRegi Lyra Ekstr\u00f6m Lindb\u00e4ck
\nScenografi och kostym Linn Wara
\nG\u00e4stspel av Kristeatern<\/a> p\u00e5 Teater Pero i Stockholm<\/a>
\nUrpremi\u00e4r 19 maj 2012<\/p>\n

Malin Forst, huvudpersonen i Karin Boyes roman ”Kris” \u00e4r en ung kvinna som studerar p\u00e5 ett seminarium f\u00f6r blivande l\u00e4rarinnor under 1900-talets b\u00f6rjan. Hon m\u00e5r psykiskt d\u00e5ligt – vilket hennes omgivning viftar undan med argumentet att hon f\u00e5tt den vanliga ungdoms\u00e5ngesten \u00f6ver v\u00e4rldens tillst\u00e5nd. ”Det g\u00e5r \u00f6ver” \u00e4r vad hon f\u00e5r h\u00f6ra fr\u00e5n b\u00e5de l\u00e4rare, l\u00e4kare, v\u00e4ninnor och f\u00f6r\u00e4ldrar. Eller s\u00e5 \u00e4r det d\u00e5lig uppfostran, som hennes pappa menar. Kvinnor ska vara lydiga och underd\u00e5niga – och givetvis ska de frukta gud.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r intressant. Den startar med att vi f\u00e5r se Malin Forst (spelad av Elin Bengtsson) ensam med tv\u00e5 slags demoner som sl\u00e5ss om hennes inre och hennes sj\u00e4l. Den svartkl\u00e4dda demoner som vill att hon ska f\u00e5 sl\u00e4ppa l\u00f6s sina k\u00e4nslor och den vitkl\u00e4dda demonen som kallar sig ”R\u00f6sten” som predikar lydnad framf\u00f6r allt. Malin Forst \u00e4r kl\u00e4dd i stram \u00e5tsittande svart kjol och vit blus – en signal om hur inl\u00e5st hon \u00e4r i samtidens kvinnoroll.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen blandar m\u00e5nga korta scener, b\u00e5de mer realistiska d\u00e4r Malin f\u00f6rs\u00f6ker f\u00e5 hj\u00e4lp mot sin \u00e5ngest av l\u00e4kare, l\u00e4rare och v\u00e4ninnor och scenen fr\u00e5n skolmilj\u00f6n – men ocks\u00e5 surrealistiska scener med figurer som M\u00e4ster Eckehart och Jeremia och flera scenen d\u00e4r olika viljor inom Malin Forst gestaltas av kvinnor kl\u00e4dda i samma strama vita blus och svarta kjol som Malin.<\/p>\n

Det mest intressanta \u00e4r det som inte s\u00e4gs, det som r\u00f6r sig under ytan. Det Malin f\u00f6rmodligen lider allra mest av \u00e4r det som hon inte v\u00e5gar s\u00e4ga, inte v\u00e5gar uttrycka. Hon \u00e4r f\u00f6r\u00e4lskad i en annan kvinna, n\u00e5got som var s\u00e5 skambelagt p\u00e5 den tiden.<\/p>\n

F\u00f6r mig handlar f\u00f6rest\u00e4llningen om just det: det skamfyllda som m\u00e4nniskor inte v\u00e5gar tala om, det som ger \u00e5ngest och andra psykiska problem f\u00f6r att vi inte f\u00e5 tala om det, inte f\u00e5r avsl\u00f6ja v\u00e5rt innersta.<\/p>\n

Hur aktuell \u00e4r d\u00e5 inneh\u00e5llet idag? P\u00e5 ett plan \u00e4r samh\u00e4llet mycket mer \u00f6ppet idag. Homosexuella f\u00e5r gifta sig och kan leva tillsammans – och den hemska gudsbilden som byggde p\u00e5 att vara r\u00e4dd f\u00f6r gud har inget att s\u00e4ga till om i dagens samh\u00e4lle. Tv\u00e4rtom hyllas v\u00e4l idag den demon som i f\u00f6rest\u00e4llningen hade svarta kl\u00e4der: idag f\u00f6rv\u00e4ntas vi bejaka oss sj\u00e4lva. Vi ska sl\u00e4ppa fram v\u00e5ra k\u00e4nslor och leva ut v\u00e5ra lustar. Eller? Nja, t\u00e4nker jag: kanske inte helt. Anst\u00e4llda i dagens samh\u00e4lle f\u00f6rv\u00e4ntas ju vara lydiga mot sina chefer, att med glatt hum\u00f6r utf\u00f6ra chefens order \u00e4ven om de \u00e4r nycker. S\u00e5 \u00e4ven om vi sluppit den hemska gudsbilden som dominerar i romanen Kris och dess samtid har vi fortfarande krav p\u00e5 lydnad, om \u00e4n i mer smygande form.<\/p>\n

Kristeatern \u00e4r en fri teatergrupp som s\u00e4tter upp ”Kris<\/a>”, fritt tolkad av Elin Bengtsson och Lyra Ekstr\u00f6m Lindb\u00e4ck efter Karin Boyes roman. Det \u00e4r unga sk\u00e5despelare och scenarbetare – och jag hoppas vi f\u00e5r se dem samarbeta i andra projekt fram\u00f6ver. ”Kris” \u00e4r en intressant f\u00f6rest\u00e4llning. N\u00e4r romanen kom 1934 v\u00e4ckte den uppm\u00e4rksamhet och fr\u00e5n vissa h\u00e5ll fick den h\u00e4tsk kritik. Sven Stolpe ans\u00e5g till exempel av den var farlig.<\/p>\n

Idag tycker nog ingen att romanen \u00e4r farlig – inte i v\u00e4stv\u00e4rldens sekulariserade v\u00e4rld i alla fall. Men scenener som visar hur omv\u00e4rlden inte kan hantera en ung m\u00e4nniska som har \u00e5ngest \u00e4r orov\u00e4ckande aktuell idag. Fortfarande \u00e4r psykiska besv\u00e4r n\u00e5got skamfyllt och tabu. Bara ett s\u00e5dant exempel som att m\u00e5nga f\u00f6rs\u00e4kringar som g\u00e4ller n\u00e4r vi blir sjuka, de g\u00e4ller inte om det handlar om psykiska sjukdomar eller besv\u00e4r – ett flagrant exempel \u00e4r fackf\u00f6rbundens medlemsl\u00e5n, vars f\u00f6rs\u00e4kring inte g\u00e4ller om f\u00f6rs\u00e4kringstagaren blir sjuk av psykiska besv\u00e4r. <\/p>\n

Jag tycker om hur Kristeatern jobbar med en enkel scenl\u00f6sning med rekvisita som best\u00e5r av n\u00e5gra fyrkantiga vitm\u00e5lade klossar som flyttades om p\u00e5 scen och fick f\u00f6rest\u00e4lla bord ibland och b\u00e4nkar ibland, allt efter vad som beh\u00f6vdes. F\u00f6rest\u00e4llningen var uppbyggd p\u00e5 m\u00e5nga korta, t\u00e4ta scener d\u00e4r inget on\u00f6digt var med. Det \u00e4r inte helt l\u00e4tt att arbeta med en s\u00e5dan metod, men det fungerade bra och speciellt tror jag att n\u00e4r truppen f\u00e5tt n\u00e5gon f\u00f6rest\u00e4llning till p\u00e5 sig kommer det att flyta p\u00e5 smidigt. Eftersom romanen ”Kris” inte \u00e4r uppbyggd som en vanlig roman formm\u00e4ssigt utan inneh\u00e5ller olika texttyper som dialoger, klassiskt ber\u00e4ttande, prosalyriska partier, brev och dagboksanteckningar passar den ocks\u00e5 att f\u00f6ras \u00f6ver p\u00e5 scen i en mer experimenterande form.<\/p>\n

I rollerna: Elin Bengtsson, Klara Wenner T\u00e5ngring, Josefin Sonck, Daphne Wahlund, Marika Nicklasso, Sanna Lindbark Starkenberg och Johannes Granlund.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Kris<\/a>, Karin Boye<\/a>, Kristeatern<\/a>, Teater Pero<\/a>, teaterrecension<\/a>, teaterkritik<\/a>, scenkonst<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Kris Av Karin Boye Dramatisering av Elin Bengtsson och Lyra Ekstr\u00f6m Lindb\u00e4ck Regi Lyra Ekstr\u00f6m Lindb\u00e4ck Scenografi och kostym Linn Wara G\u00e4stspel av Kristeatern p\u00e5 Teater Pero i Stockholm Urpremi\u00e4r 19 maj 2012 Malin Forst, huvudpersonen i Karin Boyes roman ”Kris” \u00e4r en ung kvinna som studerar p\u00e5 ett seminarium f\u00f6r blivande l\u00e4rarinnor under 1900-talets […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":54639,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[8037,8036,8038,4955,5645,7643,12289],"class_list":{"0":"post-54630","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"tag-karin-boye","12":"tag-kris","13":"tag-kristeatern","14":"tag-scenkonst","15":"tag-teater-pero","16":"tag-teaterkritik","17":"tag-teaterrecension","18":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54630","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=54630"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54630\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":54650,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54630\/revisions\/54650"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/54639"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=54630"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=54630"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=54630"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}