{"id":54391,"date":"2012-05-15T22:56:50","date_gmt":"2012-05-15T20:56:50","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=54391"},"modified":"2012-05-15T22:56:50","modified_gmt":"2012-05-15T20:56:50","slug":"ett-dockhem-i-dramatens-nya-tolkning-skildrar-mannens-fangelse-minst-lika-mycket-som-kvinnans","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=54391","title":{"rendered":"Ett dockhem i Dramatens nya tolkning skildrar mannens f\u00e4ngelse minst lika mycket som kvinnans"},"content":{"rendered":"

Ett dockhem
\nDramaten, Lilla scenen<\/a>
\nAv Henrik Ibsen
\n\u00d6vers\u00e4ttning Klas \u00d6stergren
\nIscens\u00e4ttningen slutf\u00f6rd av Beno\u00eet Malmberg och ensemblen
\nPremi\u00e4r 15 maj<\/p>\n

Det \u00e4r vidunderligt att en pj\u00e4s som f\u00f6rsta g\u00e5ngen hade premi\u00e4r 1879 kan ber\u00e4tta n\u00e5got om \u00e4ktenskapet fortfarande – eller r\u00e4ttare sagt om relationen mellan en man och en kvinna i ett fast f\u00f6rh\u00e5llande med barn och hus. Ibsens ”Ett dockhem” har spelats v\u00e4rlden \u00f6ver och ocks\u00e5 f\u00e5tt forts\u00e4ttningar d\u00e4r dramatiker fantiserat kring forts\u00e4ttningen.<\/p>\n

Premi\u00e4ren var planerad och annonserat till l\u00f6rdagen den 12 maj, men bara n\u00e5gra dagar f\u00f6re premi\u00e4r kom beskedet att regiss\u00f6ren hoppat av och att premi\u00e4ren d\u00e4rf\u00f6r blev uppskjuten n\u00e5gra dagar. F\u00f6rest\u00e4llningen den 15 maj blev ist\u00e4llet premi\u00e4r – och till den hade Dramaten redan s\u00e5lt biljetter, vilket f\u00f6rde med sig att salongen fick en annan publik \u00e4n den vanliga premi\u00e4rpubliken. Tre gymnasieklasser fr\u00e5n olika delar av Sverige fyllde teatern.<\/p>\n

”Ett dockhem” handlar om Nora och Torvald Helmer som varit gifta sedan \u00e5tta \u00e5r och har tv\u00e5 barn. Pj\u00e4sen b\u00f6rjar strax f\u00f6re jul d\u00e5 familjen \u00e4r fylld av f\u00f6rv\u00e4ntan inf\u00f6r ny\u00e5r d\u00e5 Torvald ska b\u00f6rja sitt nya jobb som chef f\u00f6r en bank. Familjen ska \u00e4ntligen bli v\u00e4lb\u00e4rgad. Livet leker. Torvald \u00e4lskar sin vackra fru Nora som han ofta kallar sin docka, de har ett vackert hem och nu ska de f\u00e5 gott om pengar.<\/p>\n

\"\"<\/a>S\u00e5 klart \u00e4r det en bubbla. Under ytan ruvar ett stort problem. N\u00e5gra \u00e5r tidigare var Torvald sv\u00e5rt sjuk och beh\u00f6vde f\u00e5 behandling i Italien – vilket familjen inte hade pengar till och Noras rika far som l\u00e5g f\u00f6r d\u00f6den v\u00e4grade att bist\u00e5 med pengar. I smyg l\u00e5nade d\u00e5 Nora pengar av advokaten Krogstad, en ful figur som var illa ansedd i bygden. Nora lurade sin man och sade att pengarna kom fr\u00e5n hennes far, som ju dog l\u00e4gligt i den vevan och d\u00e4rf\u00f6r inte kunde ber\u00e4tta att han inte gav dem pengar.<\/p>\n

N\u00e4r ”Ett dockhem” spelades i slutet av 1800-talet v\u00e4ckte den debatt och upplevdes som starkt kontroversiell. F\u00f6r en nutida publik \u00e4r slutet inte s\u00e4rskilt kontroversiellt. En svensk publik \u00e4r van vid kraschade f\u00f6rh\u00e5llanden. Men just att f\u00f6rh\u00e5llanden kraschar s\u00e4ger v\u00e4l n\u00e5got om att inneh\u00e5llet fortfarande har n\u00e5got att s\u00e4ga nutidens m\u00e4nniskor. I programmet till Dramatens upps\u00e4ttning av ”Ett dockhem” skriver f\u00f6rfattarna Maria Sveland och Katarina Wennstam:
\nI verkligheten, den ack s\u00e5 omtalade, visar alla statistiska unders\u00f6kningar att kvinnor blomstrar psykiskt och fysiskt n\u00e4r de skiljer sig. Ett faktum som h\u00e4nger samman med den brist p\u00e5 j\u00e4mst\u00e4lldhet som tyv\u00e4rr \u00e5terfinns i de flesta f\u00f6rh\u00e5llanden, I verkligheten kan skilsm\u00e4ssan vara det som r\u00e4ddar dig tillbaka till livet. Man brukar s\u00e4ga att bakom varje framg\u00e5ngsrik man st\u00e5r en kvinna (med tr\u00f6tta ben och migr\u00e4n). Bakom varje framg\u00e5ngsrik kvinna d\u00e4remot, \u00e4r chansen stor att du hittar en skilsm\u00e4ssa.<\/em><\/p>\n

Scenen i f\u00f6rest\u00e4llningar var avskalad och bestod bara av n\u00e5gra stolar runt v\u00e4ggarna och en gungstol. P\u00e5 stolarna satt de sk\u00e5despelare som inte var med i spelet f\u00f6r tillf\u00e4llet. En snygg scenisk l\u00f6sning som gav teaterk\u00e4nsla p\u00e5 ett positivt s\u00e4tt. Det k\u00e4ndes extra tydligt n\u00e4r en stor del av publiken var gymnasieungdomar som f\u00f6rmodligen \u00e4r mycket mer vana vid att se film. Det \u00e4r bra att uppleva skillnaden mellan teater och film, tv\u00e5 medier som kan vara starka p\u00e5 olika s\u00e4tt. Jag \u00e4r glad att dessa ungdomar fick se just denna teaterf\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

Sk\u00e5despelarna var kl\u00e4dda i tidstypiska kl\u00e4der fr\u00e5n slutet av 1800-talet och anv\u00e4nde b\u00e5de ord och spr\u00e5k fr\u00e5n den tiden och nutida s\u00e4tt att tala. Det fungerade bra och gav b\u00e5de nutidsk\u00e4nsla och en k\u00e4nsla av den tid d\u00e5 Ibsen skrev den.<\/p>\n

Jag \u00e4r verkligen nyfiken p\u00e5 varf\u00f6r regiss\u00f6ren hoppade av. Vad \u00e4r det som regiss\u00f6ren inte st\u00e4ller upp p\u00e5 i f\u00f6rest\u00e4llningen? Ur Aftonbladet<\/a>:
\nTre dagar innan premi\u00e4ren hoppar regiss\u00f6ren Kjersti Horn av produktionen av ”Ett dockhem” p\u00e5 Kungliga Dramatiska Teatern i Stockholm. Enligt Dramaten beror avhoppet p\u00e5 konstn\u00e4rliga meningsskiljaktigheter.
\n”Of\u00f6rutsedda h\u00e4ndelser uppst\u00e5r ofta i konstn\u00e4rliga processer. Den h\u00e4r g\u00e5ngen blev det p\u00e5 det h\u00e4r viset och nu g\u00e5r vi vidare och har premi\u00e4r”, s\u00e4ger Marie-Louise Ekman, konstn\u00e4rlig chef och vd f\u00f6r Dramaten, i ett pressmeddelande.<\/em><\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen som v\u00e4l d\u00e4rf\u00f6r till stor del m\u00e5ste betraktas som sk\u00e5despelarnas version \u00e4r en bitvis rolig men ocks\u00e5 sp\u00e4nnande upps\u00e4ttning – och d\u00e5 menar jag sp\u00e4nnande som i en thriller. Den som inte vet slutet sitter p\u00e5 helsp\u00e4nn och undrar hur det ska g\u00e5, det \u00e4r skickligt upplagt. Den som vet slutet, \u00e4r \u00e4nd\u00e5 os\u00e4ker, f\u00f6r han\/hon vet inte om sk\u00e5despelarna valt att \u00e4ndra slutet eller inte. Samtidigt finns det mycket att reflektera \u00f6ver, hur mycket har egentligen \u00e4ndrats? Hur j\u00e4mlika \u00e4r \u00e4ktenskap idag och hur behandlas kvinnor? I m\u00e5nga sammanhang ses kvinnor nog fortfarande mest som kuttersmycken. <\/p>\n

\"\"<\/a>Det \u00e4r sj\u00e4tte g\u00e5ngen som Dramaten s\u00e4tter upp ”Ett dockhem”. F\u00f6rsta sk\u00e5despelerskan som spelade Nora p\u00e5 Dramaten var Harriet Bosse, som var gift med August Strindberg ett par \u00e5r. I Dramatenbloggen<\/strong> kan du l\u00e4sa om alla sex upps\u00e4ttningen av ”Ett dockhem”<\/a>.<\/p>\n

Den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen handlar f\u00f6r mig minst lika mycket om Torvald som om Nora. Den ber\u00e4ttar lika mycket om en man som \u00e4r f\u00e5ngad, f\u00e4ngslad, i en mansroll som f\u00f6r honom till katastrofen, eftersom den g\u00f6r att ingen v\u00e5gar ber\u00e4tta sanningen om n\u00e5got f\u00f6r honom. Han lever i en falsk bubbla d\u00e4r han inte f\u00e5r n\u00e5gra \u00e4kta kontakter med m\u00e4nniskor omkring sig. Ett dockhem i Dramatens nya tolkning skildrar mannens f\u00e4ngelse minst lika mycket som kvinnans f\u00e4ngelse. Kvinnan \u00e4r trots allt den som vaknar upp, reser sig och g\u00f6r n\u00e5got f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra situationen. Kvinnorna \u00e4r de starka karakt\u00e4rerna medan m\u00e4nnen \u00e4r f\u00e5ngade sin sina livsroller.<\/p>\n

Det var tre gymnasieklasser p\u00e5 premi\u00e4ren. Jag gissar att de har en hel del intressanta diskussioner om mansroller efter\u00e5t. Hoppas m\u00e5nga, m\u00e5nga gymnasieklasser hittar dit. Den \u00e4r perfekt f\u00f6r den m\u00e5lgruppen, en och en halv timme f\u00e4ngslande dramatik som utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r mycket att samtala kring n\u00e4r det g\u00e4ller relationer.<\/p>\n

Dramat \u00e4r s\u00e5 skickligt skrivet. Att Nora hade fixat n\u00e5got som har med ekonomi att g\u00f6ra var banbrytande, kontroversiellt och stort i slutet av 1800-talet. Inte f\u00f6rr\u00e4n 1920 r\u00e4knade gifta kvinnor som myndiga och fick r\u00e4tt att sj\u00e4lva ta hand om sin ekonomi. Innan dess hade mannen r\u00e4tt att best\u00e4mma \u00f6ver sin frus tillg\u00e5ngar. Den som har hand om ekonomin, har ofta makten.<\/p>\n

I rollerna<\/strong>
\nNora Julia Dufvenius
\nTorvald Erik Ehn
\nKrogstad Zardasht Rad
\nDoktor Rank Hannes Meidal
\nFru Linde Th\u00e9r\u00e8se Brunnander<\/p>\n

Scenografi och kostym Jan Lundberg
\nLjus Tobias Leira, Magnus Pettersson
\nPeruk och mask Eva Maria Holm<\/p>\n

Foto: Roger Stenberg<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Relaterade artiklar: Kulturnytt<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Dramatten<\/a>, Ibsen<\/a>, Ett dockhem<\/a>, j\u00e4mst\u00e4lldhet<\/a>, \u00e4ktenskapet<\/a>, mansroll<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Ett dockhem Dramaten, Lilla scenen Av Henrik Ibsen \u00d6vers\u00e4ttning Klas \u00d6stergren Iscens\u00e4ttningen slutf\u00f6rd av Beno\u00eet Malmberg och ensemblen Premi\u00e4r 15 maj Det \u00e4r vidunderligt att en pj\u00e4s som f\u00f6rsta g\u00e5ngen hade premi\u00e4r 1879 kan ber\u00e4tta n\u00e5got om \u00e4ktenskapet fortfarande – eller r\u00e4ttare sagt om relationen mellan en man och en kvinna i ett fast f\u00f6rh\u00e5llande […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":54398,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[7991,7992,2411,2821,7994],"class_list":{"0":"post-54391","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"tag-dramatten","12":"tag-ett-dockhem","13":"tag-ibsen","14":"tag-jamstalldhet","15":"tag-mansroll","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54391","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=54391"}],"version-history":[{"count":7,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54391\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":54403,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54391\/revisions\/54403"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/54398"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=54391"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=54391"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=54391"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}