![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/05\/girlspressbild.jpg\" "\\"girlspressbild\\"")
<\/a>Judd Apatow, som producerade Bridesmaids, har nu satt t\u00e4nderna i ett nytt projekt som vill revidera den h\u00e4r tr\u00f6tta bilden. Med HBO-serien Girls, om fyra tjejers liv i New York, har han sagt att han vill ge m\u00e4n en ”insight into realistic females”. Den verkliga stj\u00e4rnan i detta fall heter dock Lena Dunham. Som seriens skapare, manusf\u00f6rfattare, regiss\u00f6r och huvudrollsinnehavare \u00e4r det kring henne det mesta snacket, och de n\u00e4rmast unisona hyllningarna, har florerat. Att Hannah, hennes karakt\u00e4r, ska ha inspirerats av verkliga h\u00e4ndelser i Dunhams liv har bara bidragit till hypen. The Hollywood Reporter har kallat serien ”brilliant”, och h\u00e4r i Sverige beskriver DN:s Hanna Fahl den som ”den b\u00e4sta, mest pl\u00e5gsamt realistiska skildring av \u00e5ren mellan tjugo och trettio jag sett p\u00e5 TV”.<\/p>\nP\u00e5 f\u00f6rhand tycks en j\u00e4mf\u00f6relse med Sex and the City oundviklig. Fyra tjejer, standardiserat olika personligheter (den snygga\/bohemiska\/oskulden och s\u00e5 vidare), massor av frispr\u00e5kigt sexsnack. Med st\u00f6rsta sannolikhet \u00e4r det ocks\u00e5 d\u00e4rf\u00f6r den serien n\u00e4mns bara ett par minuter in i f\u00f6rsta avsnittet, samtidigt som en en affisch med de hysteriskt retuscherade SATC-kvinnorna f\u00e5r pryda ett av tjejernas rum. Vid det laget har dock alla tittare med \u00f6gonen \u00f6ppna lagt alla s\u00e5dana liknelser \u00e5t sidan. De glossiga klubbinteri\u00f6rer Carrie & Co trippade igenom \u00e4r h\u00e4r ersatta av en sunkig soffa hemma hos killen som bara ses n\u00e4r han \u00e4r sugen p\u00e5 sex, en gynekologstol och en l\u00e4genhet som tittaren faktiskt kan tro p\u00e5 att tjejerna har r\u00e5d med. Till och med ljuss\u00e4ttningen \u00e4r dassigare \u2013 med flit, naturligtvis.<\/p>\n
Det vore heller inte HBO om vi inte bj\u00f6ds p\u00e5 m\u00e5nga nakna kroppsdelar, och s\u00e4rskilt Hannah sj\u00e4lv visar det mesta av det b\u00e4sta redan i f\u00f6rsta avsnittet. Ett par \u00e5r in p\u00e5 tio-talet borde jag inte beh\u00f6va bli s\u00e5 f\u00f6rv\u00e5nad, och glad, \u00f6ver att f\u00e5 se en kropp som knappt existerar framf\u00f6r kameralinsen. I verkligheten skulle Hannah antagligen beskrivas som ”normal” \u2013 i TV-rutan blir hennes mjuka \u00f6verarmar, valk p\u00e5 magen och celluliter exotiska delar av hennes personlighet. Bidrar de till n\u00e5got s\u00e5 \u00e4r det att \u00f6ka trov\u00e4rdigheten.<\/p>\n
\u00c4nd\u00e5 \u00e4r det n\u00e5got som skaver. Framf\u00f6r allt ser jag fortfarande inte, efter de tre inledande avsnitten, vilket kittet \u00e4r som h\u00e5ller de sinsemellan s\u00e5 olika tjejerna samman. Hur Marnie st\u00e5r ut med hysteriska Shosanna \u00f6verg\u00e5r mitt f\u00f6rst\u00e5nd, och en halvtimme med tidsoptimistiska Jessa (som antagligen ska vara ”h\u00e4rligt frigjord”) m\u00e5ste vara mer \u00e4n n\u00e5gon m\u00e4nniska m\u00e4ktar med. D\u00e4r har Lena Dunham n\u00e5got att fundera p\u00e5 till n\u00e4sta s\u00e4song, som redan \u00e4r best\u00e4lld. Och som \u2013 trots allt \u2013 \u00e4ven jag kommer att se. Om inte annat s\u00e5 f\u00f6r magvalkens skull.<\/p>\n
Text: Annika Taesler<\/strong><\/p>\n