N\u00e4r rid\u00e5n har g\u00e5tt st\u00e5r n\u00e5gra av det svenska kulturlivets giganter p\u00e5 scen och kan ta emot den uppskattande publikens appl\u00e5der. Tribadernas natt av PO Enqvist firar m\u00e5nga triumfer under kv\u00e4llen, n\u00e4r den tr\u00e4ffs\u00e4kert har tagit sikte p\u00e5 snart sagt varje k\u00e4nslouttryck som st\u00e5r att uppbringa p\u00e5 en scen en kylig kv\u00e4ll i Stockholm i maj.<\/p>\n
Ett par \u00e5r innan den lika kylslagna natten i K\u00f6penhamn f\u00f6r 113 \u00e5r sedan har Siri von Essen bedragit sin make August Strindberg, som sin vana trogen tagit all heder av b\u00e5de von Essen och hennes v\u00e4n i kampen f\u00f6r frig\u00f6relsen fr\u00e5n den genialiske, men h\u00f6gst sj\u00e4lvupptagne, Strindberg. V\u00e4nnen, tribaden, \u00e4r danska Marie David som nu \u00e5ter \u00e4r i von Essens och Strindberg s\u00e4llskap efter tre \u00e5rs sj\u00e4lvutpl\u00e5nande alkoholkonsumtion. Och nu ska pj\u00e4sen d\u00e4r Strindberg dragit ner byxorna p\u00e5 b\u00e5de sin hustru och hennes \u00e4lskarinna (och gjort dem till tr\u00e5nande och gr\u00e4lande om den fr\u00e5nvarande mannen som de b\u00e5da naturligtvis of\u00f6rbeh\u00e5llsamt \u00e4lskade) s\u00e4ttas upp i ett sista desperat f\u00f6rs\u00f6k f\u00f6r det Strindbergska paret att st\u00e4rka den hush\u00e5llskassan som nu ekar tommare \u00e4n n\u00e5gonsin f\u00f6rut.<\/p>\n
Kort och gott, det \u00e4r repetitionsdags. Paret von Essen-Strindberg ligger i skilsm\u00e4ssa. Den planerade upps\u00e4ttningen av Fr\u00f6ken Julie \u00e4r inst\u00e4lld efter censorernas framfart och Strindbergs ovilja att anpassa manuset efter deras \u00f6nskem\u00e5l. Viggo Schiwe (Richard Forsgren), Marie David (Lina Englund) och Siri von Essen (Marie Richardsson) ska s\u00e4tta upp Den Starkare, och Strindberg (Shanti Roney) kommer till Dagmar-teatern f\u00f6r att inspektera hur arbetet fortskrider. Att Marie Davids engagerats i upps\u00e4ttningen \u00e4r ok\u00e4nt f\u00f6r Strindberg, som nu m\u00e5ste k\u00e4mpa inte bara mot en bitter hustru utan mot hela kvinnosl\u00e4ktet, som alla, utan undantag, har honom och hans svullna manlighet som prim\u00e4rt m\u00e5l f\u00f6r sin frig\u00f6relse.<\/p>\n
PO Enqvists Tribadernas natt har 37 \u00e5r p\u00e5 nacken, men pj\u00e4sen h\u00e5ller \u00e4n. Uppg\u00f6relsen mellan Strindberg och hans t\u00e4mligen splittrade ego \u00e4r f\u00f6rvisso starkt fokuserad p\u00e5 den n\u00e4rvarande mannen, vilket blir extra tydligt n\u00e4r PO Enqvist och regiss\u00f6ren Thommy Berggren flankerar ensemblen, men den manliga f\u00e5f\u00e4ngan har s\u00e4llan framst\u00e4llts som s\u00e5 tarvlig och in\u00e5tv\u00e4nd som h\u00e4r. Kvinnorna, f\u00f6rtryckta och mitt uppe i en frig\u00f6relseprocess p\u00e5 samma g\u00e5ng, har inte mindre rika sj\u00e4lsliv i Lina Englunds och Marie Richardssons gestalningar. Men trots Davids p\u00e5g\u00e5ende alkoholism och von Essens t\u00e4mligen sargade k\u00e4nsloliv efter flera \u00e5r i exil med Strindberg som enda s\u00e4llskap \u00e4r detta Strindberg Show, p\u00e5 gott och ont. Shanti Roney dominerar scenen som Strindberg och tar all den plats som texten ger honom utrymme.<\/p>\n
Strindberg kastas mellan hopp och f\u00f6rtvivlan, mellan tilltro och djup misst\u00e4nksamhet, mellan sympati och misogyni. Det enda han inte \u00f6verger \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen om sin egen genialitet, men varje attribut som omger den blir ifr\u00e5gasatt och punkterat av en demonisk Shanti Roney som g\u00e5r fr\u00e5n klarhet till klarhet p\u00e5 scen. Strindberg i PO Enqvists version \u00e4r en m\u00e5ls\u00f6kande missil inst\u00e4lld p\u00e5 sin egen f\u00f6rintelse.<\/p>\n
Pj\u00e4sen balanserar n\u00e5gra g\u00e5nger p\u00e5 gr\u00e4nsen till burlesk, och g\u00f6r ett par korta utflykter in i publikfriande penisavund. \u00d6gonblick som g\u00e4rna bytts ut till lite mer Marie Richardsson och Lina Englund, vars karakt\u00e4rer, oavsett frig\u00f6relse och medvetenhet, blir en slags st\u00f6ttepelare f\u00f6r Strindbergs genialitet n\u00e4r Berggren st\u00e5r f\u00f6r regin.<\/p>\n
Det \u00e4r m\u00e4rkligt att det inte g\u00e5r att n\u00e4rma sig Strindberg utan att sn\u00e4rja sig in i samma problematik som han sj\u00e4lv k\u00e4nde sig konstant missf\u00f6rst\u00e5dd f\u00f6r. Sen \u00e4r det klart, en s\u00e5 m\u00e5ngfacetterad och splittrad m\u00e4nniska \u00e4r ju tacksam att kl\u00e4 sin egen os\u00e4kerhet i och samtidigt bedriva en smula sj\u00e4lslig andeutdrivning p\u00e5 sig sj\u00e4lv. PO Enqvist, Tommy Berggren kl\u00e4r av sig sj\u00e4lva p\u00e5 scen och skyller p\u00e5 Strindberg n\u00e4r vi ser dem i all sin os\u00e4kerhet.<\/p>\n
– Text av Johan Ranstam –<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"
N\u00e4r rid\u00e5n har g\u00e5tt st\u00e5r n\u00e5gra av det svenska kulturlivets giganter p\u00e5 scen och kan ta emot den uppskattande publikens appl\u00e5der. Tribadernas natt av PO Enqvist firar m\u00e5nga triumfer under kv\u00e4llen, n\u00e4r den tr\u00e4ffs\u00e4kert har tagit sikte p\u00e5 snart sagt varje k\u00e4nslouttryck som st\u00e5r att uppbringa p\u00e5 en scen en kylig kv\u00e4ll i Stockholm i […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[7981,5340,7980,7982],"class_list":{"0":"post-54349","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-recension","7":"category-film","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-shanti-roney","11":"tag-stadsteatern","12":"tag-thommy-berggren","13":"tag-tribadernas-natt","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54349","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=54349"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54349\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":54351,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54349\/revisions\/54351"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=54349"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=54349"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=54349"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}