Vinjetten \u00e4r glasklar.<\/p>\n
N\u00e4rbilden p\u00e5 kniven som sk\u00e4r genom \u00e4gget. Den enstaka blodsdroppen i handfatet n\u00e4r rakhyveln kommit f\u00f6r n\u00e4ra sk\u00e4ggstubben. H\u00e4nderna som drar \u00e5t skosn\u00f6rena h\u00e5rt, s\u00e5 h\u00e5rt att knogarna vitnar. Sp\u00e4nningen mellan vardagliga morgonrutiner och den alltid lurande d\u00f6den g\u00e5r inte att missa. Till slut \u00e4ntrar huvudpersonen sj\u00e4lv scenen, g\u00e5r med ett inst\u00e4llsamt leende ut genom d\u00f6rren och tar sig an dagen. Vi vet redan hur den kommer att sluta: med orimliga m\u00e4ngder gladpack, n\u00e5gon fastnaglad p\u00e5 det ber\u00f6mda bordet \u2013 och en slaktarkniv genom hj\u00e4rtat. En katharsis b\u00e5de f\u00f6r hj\u00e4lten och oss som tittar. Han lyckades igen! <\/p>\n
I Dexter<\/a> \u00e4r protagonisten n\u00e4mligen inte bara snygg och kompetent (och kriminaltekniker \u2013 ett yrke som fullkomligt exploderat i TV-rutan sedan seklets b\u00f6rjan). Han \u00e4r \u00e4ven seriem\u00f6rdare. En identitet som kommer inte fr\u00e5n n\u00e5got \u00f6verlagt val (\u00e4ven om hans d\u00f6de insn\u00f6ade adoptivfar l\u00e4rt honom att bara ta k\u00e5l p\u00e5 the bad guys), utan fr\u00e5n en inre, kolsvart drift. Blodt\u00f6rst. En ”dark passenger”, som f\u00e5r honom att njuta av att se livsgnistan slockna i sina offers \u00f6gon.<\/p>\n Det \u00e4r allts\u00e5 honom vi hejar p\u00e5. Till skillnad fr\u00e5n det o\u00e4ndligt antal polisserier (t\u00e4nk Beck\/Wallander\/Holt med flera bara i Sverige) som g\u00e5r ut p\u00e5 att f\u00e5nga den ena bestialiska psykopaten efter den andra, jublar vi varje g\u00e5ng Dexter kommer undan med \u00e4nnu en liks\u00e4ck. Ju utdragnare katt och r\u00e5tta-kamp, desto gladare TV-publik.<\/p>\n Varf\u00f6r i hela fridens namn d\u00e5? <\/p>\n En f\u00f6rklaring till Dexters om\u00e5ttliga popularitet (i USA f\u00f6ljs serien av 2,5 miljoner tittare) \u00e4r \u2013 rafflande nog \u2013 sympati. Till skillnad fr\u00e5n Hannibal Lector, en annan folkk\u00e4r galning som vi fascineras av p\u00e5 film men knappast vill bo granne med, \u00e4r Dexter en kille de flesta av oss g\u00e4rna tr\u00e4ffar \u00f6ver en latte en regnig dag. Att han \u00e4r duktig p\u00e5 sitt jobb, h\u00e5ller sina blodprovstrof\u00e9er prydligt ordnade och st\u00e5r ut med sin impulsiva syster \u00e4r alla efterstr\u00e4vansv\u00e4rda egenskaper i dagens m\u00e5ngabollariluften-samh\u00e4lle. Dexter \u00e4r en kille att luta sig mot n\u00e4r det bl\u00e5ser. Bara att han jobbar inom polisen visar att han vill v\u00e4l \u2013 egentligen.<\/p>\n Men s\u00e5 var det ju det d\u00e4r med m\u00f6rdandet. Som g\u00f6r Dexters liv till en st\u00e4ndig kamp, f\u00f6r att j\u00e4mka sin inre passion med omv\u00e4rldens normer och krav.<\/p>\n Och det \u00e4r h\u00e4r hemligheten ligger!<\/p>\n I Dexter lyser v\u00e5ra egna tillkortakommanden igenom. Liksom honom k\u00e4nner vi oss alla som riktiga UFO:n d\u00e5 och d\u00e5, som att inte en levande sj\u00e4l f\u00f6rst\u00e5r vad vi t\u00e4nker och g\u00e5r igenom. P\u00e5 universitetet \u00e4r vi r\u00e4dda f\u00f6r att bli avsl\u00f6jade som en intellektuell bluff, i mammagruppen f\u00f6r att inte ha tillr\u00e4cklig pli p\u00e5 v\u00e5ra telningar, p\u00e5 Facebook f\u00f6r att inte f\u00e5 tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga likes p\u00e5 v\u00e5ra fredagsmysmedfinasteb\u00e4stisen-bilder. Och det l\u00e4r inte finnas n\u00e5gon som inte har tvekat \u00f6ver om k\u00e4nslorna \u00e4r de r\u00e4tta inf\u00f6r livspartnern\/karri\u00e4rvalet\/bostadsorten. N\u00e4r Dexter ser ett kramande par och konstaterar att ”They make it look so easy, connecting with another human being. It’s like no one told them it’s the hardest thing in the whole world.” sl\u00e5r en str\u00e4ng av igenk\u00e4nning an hos den mest f\u00f6rh\u00e4rdade TV-tittare. Vem kan egentligen d\u00f6ma honom? M\u00e5 den som \u00e4r utan os\u00e4kerhet kasta f\u00f6rsta stenen.<\/p>\n Dessutom f\u00e5r han oss att slappna av. I j\u00e4mf\u00f6relse med Dexters livspussel ter sig v\u00e5ra egna dagish\u00e4mtningar och evinnerliga vadskavihatillmiddag-fr\u00e5gor som riktigt \u00f6verkomliga. Falukorven m\u00e5 ha blivit kvar p\u00e5 kassabandet i aff\u00e4ren \u2013 vi beh\u00f6ver \u00e5tminstone inte manipulera bevis f\u00f6r att slippa d\u00f6dsstraff. Efter Let’s Dance kan vi lugnt somna i TV-soffan, utan att beh\u00f6va ge oss ut med b\u00e5ten f\u00f6r att dumpa ett lik i havet.<\/p>\n F\u00f6rhoppningsvis.<\/p>\n Text: Annika Taesler<\/strong><\/p>\n L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Dexter<\/a>, tv<\/a>, kriminalitet<\/a>, brott<\/a>, seriem\u00f6rdare<\/a>, polis<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Vinjetten \u00e4r glasklar. N\u00e4rbilden p\u00e5 kniven som sk\u00e4r genom \u00e4gget. Den enstaka blodsdroppen i handfatet n\u00e4r rakhyveln kommit f\u00f6r n\u00e4ra sk\u00e4ggstubben. H\u00e4nderna som drar \u00e5t skosn\u00f6rena h\u00e5rt, s\u00e5 h\u00e5rt att knogarna vitnar. Sp\u00e4nningen mellan vardagliga morgonrutiner och den alltid lurande d\u00f6den g\u00e5r inte att missa. Till slut \u00e4ntrar huvudpersonen sj\u00e4lv scenen, g\u00e5r med ett inst\u00e4llsamt […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":54044,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[861,7940,3040,4417,5007,6012],"class_list":["post-54041","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","tag-brott","tag-dexter","tag-kriminalitet","tag-polis","tag-seriemordare","tag-tv","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54041","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=54041"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54041\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":54045,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/54041\/revisions\/54045"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/54044"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=54041"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=54041"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=54041"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}