{"id":53896,"date":"2012-05-04T19:21:04","date_gmt":"2012-05-04T17:21:04","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53896"},"modified":"2012-05-04T19:22:33","modified_gmt":"2012-05-04T17:22:33","slug":"mengestus-att-tyda-luften-uppslukande-historia-om-framlingskap","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53896","title":{"rendered":"Mengestus Att tyda luften – uppslukande historia om fr\u00e4mlingskap"},"content":{"rendered":"

Titel: Att tyda luften<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Dinaw Mengestu
\nF\u00f6rlag: Albert Bonniers f\u00f6rlag<\/a>
\nUtgiven: 201203
\nISBN 978-91-0-12652-0<\/p>\n

Dinaw Mengestu f\u00f6ddes i Etiopien 1978, flyttade som tv\u00e5\u00e5ring till USA och v\u00e4xte upp i Illinois i den amerikanska mellanv\u00e4stern. Att tyda luften<\/a> bygger p\u00e5 hans egen erfarenhet som emigrant. Hur b\u00e4r man sig \u00e5t som invandrare f\u00f6r att inte f\u00f6rbli fr\u00e4mling i det nya sammanhanget? \u00c4r det ens egna eller andras uppfattningar som g\u00f6r m\u00e4nniskor till fr\u00e4mlingar \u2013 eller b\u00e5de och? Det \u00e4r n\u00e5gra av de m\u00e5nga fr\u00e5gor som Mengestu funderar p\u00e5 i romanen.<\/p>\n

Platsen \u00e4r New York, huvudpersonen heter Jonas Woldemariam. N\u00e4r Jonas f\u00f6r\u00e4ldrar kommer till USA p\u00e5 sjuttiotalet g\u00f6r de en pilgrimsresa till Nashville f\u00f6r att f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e4ra sig det genuint amerikanska och finna sin nya amerikanska identitet. De har f\u00f6rest\u00e4llt sig hur det skulle vara, nu f\u00e5r de uppleva verkligheten och med den ett mardr\u00f6mslikt \u00e4ktenskap. Jonas f\u00f6rs\u00f6ker \u00e5terskapa en bild av sina f\u00f6r\u00e4ldrars liv f\u00f6r att d\u00e4rigenom f\u00f6rst\u00e5 dem. Han sj\u00e4lv kan inte kommunicera med sin hustru Angela, som anklagar honom f\u00f6r att vara identitetsl\u00f6s. Jonas flyter omkring och har sv\u00e5rt att ta tag i saker p\u00e5 allvar, han skulle l\u00e4tt kunna uppfattas som en h\u00e5llningsl\u00f6s person men i och med att man delges hans tankar och reflektioner i detalj s\u00e5 blir det aldrig s\u00e5. Han har en deterministisk livsinst\u00e4llning, han tar og\u00e4rna viktiga beslut eller planerar n\u00e5got avg\u00f6rande utan l\u00e5ter oftast \u00f6det \u2013 slumpen – avg\u00f6ra.<\/p>\n

I st\u00e4llet f\u00f6rs\u00f6ker han ta kontroll \u00f6ver sin livshistoria genom att skapa ber\u00e4ttelser. I b\u00f6rjan arbetar han p\u00e5 en migrationsbyr\u00e5 d\u00e4r han l\u00e4gger till och drar ifr\u00e5n i migranternas ans\u00f6kningar f\u00f6r att g\u00f6ra dem mer levande och intressanta. \u00c4r inte egentligen alla ber\u00e4ttelserna en och samma, bara med namn, platser och datum \u00e4ndrade? Religion eller ursprungsland tycks inte spela n\u00e5gon roll och upplevelserna \u00e4r utbytbara. Senare arbetar han som l\u00e4rare, d\u00e4r forts\u00e4tter han sitt fabulerande inf\u00f6r eleverna och utm\u00e5lar sina f\u00f6r\u00e4ldrars liv i sp\u00e4nnande ber\u00e4ttelser.<\/p>\n

Dinaw Mengestu ber\u00e4ttar en historia om fr\u00e4mlingskap s\u00e5v\u00e4l i den privata, \u00e4ktenskapliga sf\u00e4ren som i det omgivande samh\u00e4llet. Jag blir v\u00e4ldigt intresserad och uppslukad av bokens k\u00e4nsliga beskrivning av den vilsne mannens entr\u00e4gna f\u00f6rs\u00f6k att f\u00f6rst\u00e5 vad som format honom till den m\u00e4nniska han \u00e4r. Det \u00e4r en genomgripande och utf\u00f6rlig inblick man f\u00e5r i Mengestus filosofiska tankev\u00e4rd.<\/p>\n

Text: Vivian Gustin<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Att tyda luften F\u00f6rfattare: Dinaw Mengestu F\u00f6rlag: Albert Bonniers f\u00f6rlag Utgiven: 201203 ISBN 978-91-0-12652-0 Dinaw Mengestu f\u00f6ddes i Etiopien 1978, flyttade som tv\u00e5\u00e5ring till USA och v\u00e4xte upp i Illinois i den amerikanska mellanv\u00e4stern. Att tyda luften bygger p\u00e5 hans egen erfarenhet som emigrant. Hur b\u00e4r man sig \u00e5t som invandrare f\u00f6r att inte […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":53899,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[],"class_list":["post-53896","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53896","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=53896"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53896\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":53902,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53896\/revisions\/53902"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/53899"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=53896"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=53896"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=53896"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}