{"id":53736,"date":"2012-05-01T13:12:45","date_gmt":"2012-05-01T11:12:45","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53736"},"modified":"2013-05-31T10:50:47","modified_gmt":"2013-05-31T08:50:47","slug":"kulturbloggen-moter-jake-bugg","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53736","title":{"rendered":"Kulturbloggen m\u00f6ter Jake  Bugg"},"content":{"rendered":"<p>Han kommer fr\u00e5n Clifton, i n\u00e4rheten av Nottingham och \u00e4r 18 \u00e5r gammal, men sjunger och skriver l\u00e5tar som snarare p\u00e5minner om en \u00f6verlevare fr\u00e5n folkmusikerans storhetstid p\u00e5 60-talet. Det hade varit l\u00e4tt att avf\u00e4rda honom som beg\u00e5vad slyngel med Dylan-komplex, men det \u00e4r n\u00e5got med drivet och energin i hans l\u00e5tar och \u00e4ven hans framtr\u00e4dande p\u00e5 K\u00e4gelbanan h\u00e4romveckan n\u00e4r han \u00f6ppnade f\u00f6r Michael Kiwanuka, avsl\u00f6jar att det finns mer att h\u00e4mta d\u00e4r. Jag tr\u00e4ffade Jake Bugg, kort efter hans soundcheck, f\u00f6r att bland annat prata om influenser, folkmusik och framtid.<\/p>\n<p>Jake: Jag b\u00f6rjade spela gitarr n\u00e4r jag var 12 och skriva l\u00e5tar n\u00e4r jag var 14. Min f\u00f6rsta l\u00e5t var visserligen skr\u00e4p, men jag ville skriva l\u00e5tar som Donovan, Don MacLean och The Beatles, f\u00f6r det var den musiken jag gillade, s\u00e5 jag gav mig inte. Den f\u00f6rsta ordentliga l\u00e5ten jag skrev Tuesday morning, flyter omkring p\u00e5 n\u00e4tet n\u00e5gonstans.<\/p>\n<p>Han ber\u00e4ttar att hans f\u00f6r\u00e4ldrar har varit musiker, men deras musikaliska eskapader handlade mer om europop, vilket f\u00e5r mig att undra hur han uppt\u00e4ckte och b\u00f6rjade lyssna p\u00e5 folkmusik.<\/p>\n<p>Jake: Det \u00e4r lite lustigt, f\u00f6r jag tittade p\u00e5 ett avsnitt av The Simpsons och d\u00e4r spelades Don McLeans l\u00e5t Vincent, och jag t\u00e4nkte &#8221;vad \u00e4r det f\u00f6r l\u00e5t? Den \u00e4r fantastisk, den vill jag kunna spela!&#8221;. Det var lite av en uppt\u00e4ckt f\u00f6r mig, all den d\u00e4r n\u00e4st intill bortgl\u00f6mda musiken. Det ville jag g\u00f6ra, men med en modern knorr. Och f\u00f6r att inte fastna i det gamla, f\u00f6rs\u00f6ker jag blanda lite olika influenser, som t.ex. gillar jag band som The Arctic Monkeys och The Libertines. Det g\u00e4ller bara att hitta balansen.<\/p>\n<p>P\u00e5 de l\u00e5tar som kan h\u00f6ras p\u00e5 Youtube och hans Myspace-sida, s\u00e5som Saffron och Someone told me, anar jag en m\u00f6rk, melankolisk sida och Jake s\u00e4ger att han g\u00e4rna ser att hans musik har flera lager, men att f\u00f6r honom personligen sticker det mer melankoliska l\u00e5tarna ut lite mer. Sen \u00e4r hans singel, Trouble town, en mer driven och upbeat historia. Men att den enkom skulle handla om hans hemstad Clifton, sl\u00e5r han ifr\u00e5n sig.<br \/>\nJake: Det handlar om sm\u00e5 arbetarklasssamh\u00e4llen i allm\u00e4nhet. Den d\u00e4r l\u00e4ngtan av att komma ifr\u00e5n och bryta sig fri. Men jag vill stanna kvar, jag kan dock t\u00e4nka mig att flytta till Nottingham.<\/p>\n<p>Ifjol spelade han p\u00e5 Glastonbury-festivalen, dock samtidigt som Beyonc\u00e9 spelade p\u00e5 en av de st\u00f6rre scenerna, vilket innebar en liten lyssnarskara, minns Jake med ett leende p\u00e5 l\u00e4pparna.<\/p>\n<p>Jake: Det \u00e4r lite roligt, f\u00f6r jag gjort audition f\u00f6r en alternativ, mindre festival, som heter Glastonbudget, men d\u00e4r fick jag inte spela. N\u00e5gra dagar efter\u00e5t ringer BBC och fr\u00e5gar om jag vill spela p\u00e5 deras scen p\u00e5 Glastonbury, s\u00e5 allting l\u00f6ste sig till det b\u00e4ttre.<\/p>\n<p><strong>Folkmusik b\u00f6rjar g\u00f6ra int\u00e5g lite varstans inom popmusiken, med artister som Kiwanuka och First Aid Kit.<br \/>\nVad tror du det beror p\u00e5?<\/strong><br \/>\nJake: Dom s\u00e4ger att saker \u00e5tervinns efter 25-30 \u00e5r och det har nu g\u00e5tt n\u00e4stan 60 \u00e5r sedan folkmusiken hade sin storhetstid, s\u00e5 det kanske \u00e4r dags? Folkmusik har aldrig f\u00e5tt sin revival. Det \u00e4r lite som med film, d\u00e4r det g\u00f6rs remakes, f\u00f6r att originalid\u00e9erna tar slut. Men samtidigt m\u00e5ste du kunna s\u00e4tta ihop det d\u00e4r pusslet med de b\u00e4sta bitarna, f\u00f6r att f\u00e5 ihop bra l\u00e5tar. Det \u00e4r idag l\u00e4ttare att g\u00f6ra musik, du beh\u00f6ver bara k\u00f6pa en maskin och sno ihop en l\u00e5t. Jag tycker det f\u00f6renklar och f\u00f6rst\u00f6r musiken lite. Sen gillar jag artister som Jean-Michel Jarre, vars musik \u00e4r melodisk.<\/p>\n<p>Singeln Trouble town sl\u00e4pps h\u00e4r i Sverige nu i v\u00e5r och \u00e4ven om Jake sj\u00e4lv hade velat spela in den p\u00e5 nytt, d\u00e5 versionen som hamnade p\u00e5 skiva, i princip var en demoversion, gillar han det r\u00e5a soundet p\u00e5 l\u00e5ten och produktionen. Jake forts\u00e4tter under v\u00e5ren att backa upp Kiwanuka, \u00e4ven n\u00e4r turn\u00e9n n\u00e5r England. Efter det \u00e4r det t\u00e4nkt att han ska p\u00e5b\u00f6rja arbetet med ett debutalbum, men f\u00f6rst kommer det att sl\u00e4ppas en EP, som producerats av Mike Crossey, som \u00e4ven producerade Arctic Monkeys f\u00f6rsta EP Five Minutes with Arctic Monkeys. <\/p>\n<p>Jake: Den h\u00e4r turn\u00e9n har varit fantastisk. Jag har f\u00e5tt se fantastiska st\u00e4der och det \u00e4r f\u00f6rsta g\u00e5ngen jag \u00e4r utomlands. Sen har jag hittat det jag vill g\u00f6ra och jag vill forts\u00e4tta att skriva l\u00e5tar, sjunga och turnera s\u00e5 l\u00e4nge som m\u00f6jligt.<\/p>\n<p><strong>Text och foto: Tommi Salmela<\/strong><\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"http:\/\/www.youtube.com\/embed\/WTM9rV8uKpI\" frameborder=\"0\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"http:\/\/www.youtube.com\/embed\/VJovqpbjpao\" frameborder=\"0\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" width=\"560\" height=\"315\" src=\"http:\/\/www.youtube.com\/embed\/yFubCHokGgs\" frameborder=\"0\" allowfullscreen><\/iframe><\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Musik\" rel=\"tag\">Musik<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Jake+Bugg\" rel=\"tag\">Jake Bugg<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/intervju\" rel=\"tag\">intervju<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/popmusik\" rel=\"tag\">popmusik<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>Han kommer fr\u00e5n Clifton, i n\u00e4rheten av Nottingham och \u00e4r 18 \u00e5r gammal, men sjunger och skriver l\u00e5tar som snarare p\u00e5minner om en \u00f6verlevare fr\u00e5n folkmusikerans storhetstid p\u00e5 60-talet. Det hade varit l\u00e4tt att avf\u00e4rda honom som beg\u00e5vad slyngel med Dylan-komplex, men det \u00e4r n\u00e5got med drivet och energin i hans l\u00e5tar och \u00e4ven hans [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":53737,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[5,7],"tags":[12281,7901,12282,4436],"class_list":{"0":"post-53736","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-intervju","8":"category-musik","9":"tag-intervju","10":"tag-jake-bugg","11":"tag-musik","12":"tag-popmusik","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53736","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=53736"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53736\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":71099,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53736\/revisions\/71099"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/53737"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=53736"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=53736"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=53736"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}