{"id":53693,"date":"2012-04-29T20:06:20","date_gmt":"2012-04-29T18:06:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53693"},"modified":"2012-04-29T20:06:20","modified_gmt":"2012-04-29T18:06:20","slug":"vi-mots-i-en-varld-dansteater-fran-verkligheten","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53693","title":{"rendered":"Vi m\u00f6ts i en v\u00e4rld – dansteater fr\u00e5n verkligheten"},"content":{"rendered":"

Vi m\u00f6ts i en v\u00e4rld
\nManus och koreografi: Paula Fuenzalida
\nMusik: Anouar Brahem, Habib Al-Deek, Maung Myint San, Antonio Vivaldi och Linus Wallin.
\nReality Dansteater<\/a> i lokaler hos Improvisation & Co i Stockholm<\/a>
\nPremi\u00e4r 29 april 2012<\/p>\n

Rima, en ung kvinna fr\u00e5n Palestina m\u00f6ter Tina, en ung kvinna fr\u00e5n Burma i en lokal hos de svenska immigrationsmyndigheterna. D\u00e4r f\u00e5r de v\u00e4nta l\u00e4nge – en typisk bild av hur det g\u00e5r till hos de svenska myndigheterna f\u00f6r immigration. Faktum \u00e4r att m\u00e4nniskor som har kontakt med dessa myndigheter f\u00e5r v\u00e4nja sig vid att deras tid inte anses s\u00e5 viktig, att v\u00e4nta och v\u00e4nta \u00e4r verkligheten.
\nDe tv\u00e5 unga kvinnorna b\u00f6rjar prata med varandra och blir n\u00e4stan v\u00e4nner, de uppt\u00e4cker att de har en hel del gemensamt och ocks\u00e5 en hel del olikheter.<\/p>\n

\"\"<\/a>Reality Dansteater \u00e4r en grupp som jobbar med dans och teater som skildrar samh\u00e4llsfr\u00e5gor, I ”Vi m\u00f6ts i en v\u00e4rld” har de tr\u00e4ffat tv\u00e5 unga flickor fr\u00e5n Burma och Palestina – deras ber\u00e4ttelser ligger till grund f\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen. De tv\u00e5 flickorna \u00e4r filmade och hur de lever i Sverige idag syns p\u00e5 en filmduk samtidigt som spelet i v\u00e4ntsalen hos myndigheterna p\u00e5g\u00e5r p\u00e5 scen.<\/p>\n

Vi kommer n\u00e4ra de tv\u00e5 flickorna – och vi k\u00e4nner med dem i deras kluvenhet: de b\u00e5de l\u00e4ngtar efter att komma in i det svenska samh\u00e4llet i sitt nya hemland, men de l\u00e4ngtar ocks\u00e5 till sitt land, varifr\u00e5n de tvingas fly fr\u00e5n f\u00f6rf\u00f6ljelser. Att skildra h\u00e4ndelser direkt fr\u00e5n verkligheten kan skada det konstn\u00e4rliga uttrycket, men Reality Dansteater klarar den balansg\u00e5ngen imponerande bra. <\/p>\n

Denise Olsson spelar en sammanh\u00e5llande karakt\u00e4r som ibland f\u00f6rst\u00e4rker r\u00f6relserna f\u00f6r Tina eller Rima och ibland \u00e4r n\u00e5gon utifr\u00e5n, ibland \u00e4r hon allm\u00e4nheten. Hon \u00e4r en skicklig dansare med stor uttrycksf\u00f6rm\u00e5ga. <\/p>\n

Det var roligt ocks\u00e5 musik b\u00e5de fr\u00e5n Palestina och Burma finns med, det \u00e4r inte s\u00e5 ofta som musik fr\u00e5n dessa l\u00e4nder \u00e4r med i svenska dansf\u00f6rest\u00e4llningar. <\/p>\n

”Vi m\u00f6ts i en v\u00e4rld” \u00e4r den tredje och avslutande delen i en trilogi som tar upp olika s\u00e4tt att leva vidare i andra tiden och p\u00e5 andra platser. Det sl\u00e5r mig att det s\u00e4llan det \u00e4r just kvinnor som \u00e4r i fokus i en s\u00e5dan h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llning – och det g\u00f6r mig glad att de f\u00e5r vara i centrum den h\u00e4r g\u00e5ngen.<\/p>\n

Lite skr\u00e4mmande \u00e4r det att trots att Sverige idag sedan ett par decennier tagit emot m\u00e5nga m\u00e4nniskor fr\u00e5n olika delar av v\u00e4rlden \u00e4r det \u00e4nd\u00e5 m\u00e5nga som bor h\u00e4r som aldrig h\u00f6rt flyktingarnas ber\u00e4ttelser, om hur de kan ha f\u00e5tt bo femton \u00e5r i ett flyktingl\u00e4ger i Thailand eller levt med ljudet av bomber dagligen i Palestina. Vi lever m\u00e5nga h\u00e4r i landet, men vi lever i olika verkligheter. Jag skulle vilja att den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen spelades p\u00e5 gymnasier och h\u00f6gstadier – och att publiken efter\u00e5t fick samtala om vad de sett, tillsammans med dansarna\/sk\u00e5despelarna eller som vi fick efter premi\u00e4ren, samtala med en representant f\u00f6r Burmakommitt\u00e9n.<\/p>\n

I rollerna:
\nDenise Olsson, Paula Fuenzalida och Catrin Rodosi.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Dansteater<\/a>, Burma<\/a>, Palestina<\/a>, flyktingar<\/a>, immigration<\/a>, Reality Dansteater<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vi m\u00f6ts i en v\u00e4rld Manus och koreografi: Paula Fuenzalida Musik: Anouar Brahem, Habib Al-Deek, Maung Myint San, Antonio Vivaldi och Linus Wallin. Reality Dansteater i lokaler hos Improvisation & Co i Stockholm Premi\u00e4r 29 april 2012 Rima, en ung kvinna fr\u00e5n Palestina m\u00f6ter Tina, en ung kvinna fr\u00e5n Burma i en lokal hos de […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":53702,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,31],"tags":[894,1136,1786,2453,4240],"class_list":{"0":"post-53693","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teaterrecension","10":"tag-burma","11":"tag-dansteater","12":"tag-flyktingar","13":"tag-immigration","14":"tag-palestina","15":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53693","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=53693"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53693\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":53704,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53693\/revisions\/53704"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/53702"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=53693"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=53693"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=53693"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}