{"id":53645,"date":"2012-04-29T11:00:51","date_gmt":"2012-04-29T09:00:51","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53645"},"modified":"2012-04-29T11:12:04","modified_gmt":"2012-04-29T09:12:04","slug":"nobody-goteborgsoperans-balett-med-sasha-waltz-starka-dansverk-om-livet-och-doden","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53645","title":{"rendered":"NoBody &#8211; G\u00f6teborgsoperans balett med Sasha Waltz starka dansverk om livet och d\u00f6den"},"content":{"rendered":"<p>NoBody<br \/>\nKoreograf: Sasha Waltz<br \/>\nScenografi: Tomas Schenk, Sasha Waltz<br \/>\nMusik: Hans Peter Kuhn<br \/>\nG\u00f6teborgsoperans balett p\u00e5 <a href=\"http:\/\/www.dansenshus.se\/\">Dansens Hus, Stockholm<\/a><br \/>\n28 april 2012<\/p>\n<p>M\u00f6rker. En ensam kvinna anas p\u00e5 scenen &#8211; hon r\u00f6r sig l\u00e5ngsamt, f\u00f6rsiktigt. Sakta fylls den m\u00f6rka scenen p\u00e5 av m\u00e4n, kvinnor &#8211; allt i m\u00f6rkret. Ingen tycks h\u00f6ra ihop med n\u00e5gon annan, var och en \u00e4r v\u00e4nd \u00e5t sitt h\u00e5ll.<br \/>\nG\u00f6teborgsoperans balett g\u00e4star Dansens Hus i Stockholm med den tyska koreografen Sasha Waltz upps\u00e4ttning &#8221;Nobody&#8221; och f\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjar i m\u00f6rkret, som livet.<\/p>\n<p>En av den samtida dansens stora f\u00f6rgrundsfigurer, tyska koreografen Sasha Waltz, \u00e4r tillbaka med det hyllade dansverket noBody. Den visades p\u00e5 Dansens Hus 2004 och nu har G\u00f6teborgsoperans Balett \u00e5terskapat originalet. 25 dansare s\u00e4tter sin personliga pr\u00e4gel p\u00e5 den poetiska och s\u00e4rpr\u00e4glade klassikern. Vad vi f\u00e5r se p\u00e5 scen \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som sprakar av fantasi i koreografin d\u00e4r dansarna r\u00f6r sig mjukt i fl\u00f6dande formationer och komplexa m\u00f6nster. Det handlar om dans i form av r\u00f6relsem\u00f6nster, om att bygga scenbilder med kroppar som r\u00f6r sig p\u00e5 olika s\u00e4tt och samverkar &#8211; ett verk som unders\u00f6ker vad som kan f\u00f6rmedlas i bilder p\u00e5 scen d\u00e4r dansare r\u00f6r sig \u00e5t olika h\u00e5ll eller \u00e5t samma h\u00e5ll, vad kroppar kan s\u00e4ga och utrycka. \u00c4ven om det \u00e4r l\u00e5ngt fr\u00e5n klassisk estestisk balett \u00e4r det emellan\u00e5t suggestivt och vackert p\u00e5 ett annat plan.<\/p>\n<p>En m\u00e4nniska b\u00f6rjar r\u00f6ra sig personligt, d\u00e5 kommer genast n\u00e5gra dit och d\u00e4mpar, tystar, hindrar. Som om ingen f\u00e5r lysa individuellt. N\u00e5gra dansare sluter sig samman, g\u00e5r ihop, d\u00e5 kommer genast n\u00e5gra och drar is\u00e4r dem. Scenbilderna i inledande akterna skildrar b\u00e5de kollektivet som inte till\u00e5ter individualism men ocks\u00e5 bilder av hur ett samh\u00e4lle vill f\u00f6rhindra verklig n\u00e4rhet mellan m\u00e4nniskor.<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody3dansenshus.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody3dansenshus-300x171.jpg\" alt=\"\" title=\"nobody3dansenshus\" width=\"300\" height=\"171\" class=\"alignright size-medium wp-image-53657\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody3dansenshus-300x171.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody3dansenshus-200x114.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody3dansenshus-175x100.jpg 175w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody3dansenshus-402x230.jpg 402w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody3dansenshus-100x57.jpg 100w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody3dansenshus-80x45.jpg 80w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody3dansenshus-150x85.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody3dansenshus-590x337.jpg 590w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody3dansenshus.jpg 630w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a>NoBody \u00e4r den avslutande och frist\u00e5ende delen i en trilogi av Sasha Waltz om m\u00e4nniskan och hennes kropp. Titeln betyder b\u00e5de \u201dingen\u201d och \u201dingen kropp\u201d. Verket unders\u00f6ker fr\u00e5gorna: Vad \u00e4r vi bortom v\u00e5ra kroppar? Vad \u00e4r det od\u00f6dliga i oss?<\/p>\n<p>F\u00f6rest\u00e4llningen g\u00e5r att se p\u00e5 m\u00e5nga s\u00e4tt, den f\u00e5r nog en ny tolkning i varje ny betraktares \u00f6gon. En vanlig tolkning \u00e4r att f\u00f6rsta akten \u00e4r ett slags v\u00e4ntrum mellan liv och d\u00f6d och i olika akter m\u00f6ter vi olika reaktioner p\u00e5 insikten om v\u00e5r d\u00f6dlighet eller d\u00f6dens p\u00e5tagliga n\u00e4rvaro.<\/p>\n<p>N\u00e5gra scenbilder \u00e4r mer humoristiska, som n\u00e4r tre m\u00e4n och tre kvinnor skrider in p\u00e5 scenen ikl\u00e4dda ett kl\u00e4nningsliknande h\u00f6lje i ett tjockt material i orangebrun f\u00e4rg. N\u00e4r h\u00f6ljet sl\u00e5s mot marken h\u00f6rs ett bankande ljud. S\u00e5 litet som det ljudet och att dansarna tvingas r\u00f6ra sig stelt n\u00e4r de skrider fram lockar oss att skratta. Det \u00e4r intressant hur lite som kr\u00e4vs f\u00f6r att vi ska se n\u00e5got som komiskt. Den orangebruna f\u00e4rgen p\u00e5 kl\u00e4nningsh\u00f6ljet f\u00e5r mig att associera till buddistiska munkar &#8211; och det sl\u00e5r mig d\u00e5 hur m\u00e5nga olika s\u00e4tt det g\u00e5r att se f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5. Jag tror varje bes\u00f6kare f\u00e5r sin upplevelse och sin tolkning. Det \u00e4r stort, det \u00e4r ett k\u00e4nnetecken p\u00e5 stora konstverk att det inte l\u00e5ser betraktarens tolkningar. <\/p>\n<p>NoBody hade visades f\u00f6rsta g\u00e5ngen p\u00e5 Schaub\u00fchne i Berlin av Sasha Waltz danskompani 2002. 2004 g\u00e4stspelade den upps\u00e4ttningen i Dansens Hus i Stockholm. G\u00f6teborgsoperans balett \u00e4r det f\u00f6rsta danskompaniet som f\u00e5tt \u00e4ran att dansa hennes verk.<\/p>\n<p>Foto f\u00f6rest\u00e4llningsbilder: Bernd Uhlig<\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody_dansenshus.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody_dansenshus-300x171.jpg\" alt=\"\" title=\"nobody_dansenshus\" width=\"300\" height=\"171\" class=\"alignright size-medium wp-image-53658\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody_dansenshus-300x171.jpg 300w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody_dansenshus-200x114.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody_dansenshus-175x100.jpg 175w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody_dansenshus-402x230.jpg 402w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody_dansenshus-100x57.jpg 100w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody_dansenshus-80x45.jpg 80w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody_dansenshus-150x85.jpg 150w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody_dansenshus-590x337.jpg 590w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobody_dansenshus.jpg 630w\" sizes=\"auto, (max-width: 300px) 100vw, 300px\" \/><\/a><\/p>\n<p><a href=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobodydansenshus1.jpg\"><img loading=\"lazy\" decoding=\"async\" src=\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobodydansenshus1.jpg\" alt=\"\" title=\"nobodydansenshus1\" width=\"275\" height=\"183\" class=\"aligncenter size-full wp-image-53656\" srcset=\"https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobodydansenshus1.jpg 275w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobodydansenshus1-200x133.jpg 200w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobodydansenshus1-175x116.jpg 175w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobodydansenshus1-97x65.jpg 97w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobodydansenshus1-80x53.jpg 80w, https:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/04\/nobodydansenshus1-150x99.jpg 150w\" sizes=\"auto, (max-width: 275px) 100vw, 275px\" \/><\/a><\/p>\n<p><iframe loading=\"lazy\" src=\"http:\/\/player.vimeo.com\/video\/38210731?title=0&amp;byline=0&amp;portrait=0&amp;color=ffffff\" width=\"500\" height=\"281\" frameborder=\"0\" webkitAllowFullScreen mozallowfullscreen allowFullScreen><\/iframe><\/p>\n<p>Relaterat:<br \/>\n<a href=\"http:\/\/www.svd.se\/kultur\/scen\/visuell-kraft-i-dodens-narhet_6882435.svd\">Recension i Svenska Dagbladet<\/a><\/p>\n<p>L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Dansens+Hus\" rel=\"tag\">Dansens Hus<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/Sasha+Waltz\" rel=\"tag\">Sasha Waltz<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/G%F6teborgsoperans+balett\" rel=\"tag\">G\u00f6teborgsoperans balett<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/dans\" rel=\"tag\">dans<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/recension\" rel=\"tag\">recension<\/a>, <a href=\"http:\/\/bloggar.se\/om\/scenkonst\" rel=\"tag\">scenkonst<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"<p>NoBody Koreograf: Sasha Waltz Scenografi: Tomas Schenk, Sasha Waltz Musik: Hans Peter Kuhn G\u00f6teborgsoperans balett p\u00e5 Dansens Hus, Stockholm 28 april 2012 M\u00f6rker. En ensam kvinna anas p\u00e5 scenen &#8211; hon r\u00f6r sig l\u00e5ngsamt, f\u00f6rsiktigt. Sakta fylls den m\u00f6rka scenen p\u00e5 av m\u00e4n, kvinnor &#8211; allt i m\u00f6rkret. Ingen tycks h\u00f6ra ihop med n\u00e5gon annan, [&hellip;]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":53656,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[1128,1133,7892,12285,7891,4955],"class_list":["post-53645","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","tag-dans","tag-dansens-hus","tag-goteborgsoperans-balett","tag-recension","tag-sasha-waltz","tag-scenkonst","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53645","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=53645"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53645\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":53670,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53645\/revisions\/53670"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/53656"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=53645"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=53645"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=53645"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}