{"id":53593,"date":"2012-04-28T13:26:24","date_gmt":"2012-04-28T11:26:24","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53593"},"modified":"2012-04-28T16:07:15","modified_gmt":"2012-04-28T14:07:15","slug":"galet-blod-pa-elverket-lyfter-och-beror","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53593","title":{"rendered":"Galet blod p\u00e5 Elverket: lyfter och ber\u00f6r"},"content":{"rendered":"

Galet blod
\nAv Nurkan Erpurat och Jens Hillje
\nRegi Kristian Hallberg och Paul Garbers
\nElverket, Unga Dramaten<\/a>
\nPremi\u00e4r 27 april 2012<\/p>\n

Galet Blod skakar om, lyfter och ber\u00f6r. Hallberg och Garbers \u00e4r med s\u00e4kerhet en regiss\u00f6rsduo att r\u00e4kna med.<\/p>\n

Det spelas r\u00f6vare Dramaten, i dubbel bem\u00e4rkelse. I veckan s\u00e5g jag Jens Ohlins och Hannes Meidals dj\u00e4rvt bearbetade version av Schillers pj\u00e4s fr\u00e5n 1782 som p\u00e5 ett uppfriskande respektl\u00f6st s\u00e4tt gav texten en ny skr\u00e4mmande aktualitet. Ikv\u00e4ll var jag p\u00e5 premi\u00e4ren av Galet Blod i regi av Kristian Hallberg och Paul Garbers och \u00e4ven h\u00e4r spelades R\u00f6vare i allra h\u00f6gsta grad, om \u00e4n p\u00e5 ett helt annat vis. Omtumlad, oroad och ber\u00f6rd l\u00e4mnar jag elverkets salong efter \u00e4nnu en injektion av Schillers moralfilosofi. Gubben \u00e4r uppenbart mer angel\u00e4gen \u00e4n n\u00e5gonsin. Kanske jag aldrig f\u00f6rst\u00e5tt vad det var han f\u00f6rs\u00f6kte s\u00e4ga f\u00f6rr\u00e4n ikv\u00e4ll?<\/p>\n

\"\"<\/a>Bakgrunden till Galet Blod eller \u201cVerr\u00fccktes Blut\u201d som stycket heter i original \u00e4r en sp\u00e4nnande historia i sig. Pj\u00e4sen, som vunnit internationellt erk\u00e4nnande och 2011 fick dela pris f\u00f6r b\u00e4sta pj\u00e4s p\u00e5 Theater Heute Jahrbuh tillsammans med Elfride Jelineks Winterreise \u00e4r skriven av den hypade duon Nurkan Erpulat och Jens Hillje. Handlingen i pj\u00e4sen \u00e4r l\u00f6st baserad p\u00e5 franska l\u00e5gbudget filmen La Joun\u00e9e de la jupe eller \u00f6versatt \u201dkjolens dag\u201d fr\u00e5n 2008 regisserad av Jean Paul Lilienfeld och bygger p\u00e5 en verklig h\u00e4ndelse d\u00e4r ett upprop s\u00e4ndes fr\u00e5n en grupp studenter till den franska regeringen med uppmaning att inf\u00f6ra en \u201dkjolens dag\u201d som en signal att det \u00e4r legitimt f\u00f6r kvinnliga l\u00e4rare att b\u00e4ra kjol i klassrummet. Eleverna ville liksom suffragetterna p\u00e5 sin tid anv\u00e4nda ett plagg som en motst\u00e5nds symbol, allts\u00e5 kjolen som en protest mot fransk ultra konservativ policy. Kjolens dag \u00e4r numera en erk\u00e4nd r\u00f6relse och existerar fortfarande som en \u00e5rligt \u00e5terkommande manifestation mot f\u00f6rtryck, diskriminering och r\u00e4tten att uttrycka sig.<\/p>\n

Duon bakom Galet blod, Nurkan Erpulat, sk\u00e5despelare och regiss\u00f6r f\u00f6dd i Turkiska Ankara, men numera verksam i Berlin och sedan 2003 chef f\u00f6r Academy of Dramatic Arts \u201dErnst Bush\u201d i Berlin och Jens Hillje mest k\u00e4nd f\u00f6r att tillsammans med Thomas Ostermeier och Sasha Waltz varit medlem av det konstn\u00e4rliga framg\u00e5ngsteamet p\u00e5 Schaub\u00fchne am Lehniner Platz d\u00e4r han bland annat var dramaturg i omtalade upps\u00e4ttningen av Mark Ravenhills Shopping and fucking 2001 har med Galet blod varit n\u00e5got av pionj\u00e4rer p\u00e5 den Tyska teaterscenen. Tyskland som annars \u00e4r ett land d\u00e4r teater ligger i framkant har till skillnad fr\u00e5n sina grannl\u00e4nder Frankrike och England f\u00f6rbisett fr\u00e5gest\u00e4llningar kring etnicitet och m\u00e5ngkulturalism som h\u00f6r den postimmigranta teaternscenen till.<\/p>\n

Id\u00e9n fick allts\u00e5 Erpulat och Hillje fr\u00e5n filmen La journ\u00e9e de la jupe som de intressant nog upplevde som problematisk homofob och f\u00f6rdomsfull. Men en scen etsade sig fast. En av studenterna tar med sig en pistol till klassrummet, l\u00e4rarinnan f\u00e5r tag i den, riktar den mot eleverna och s\u00e4ger \u201dLyssna p\u00e5 mej nu ska vi l\u00e4ra oss!\u201d L\u00e4rarinnans ord ekade av Schillers moralfilosofi och Erpulat och Hillje fick id\u00e9n att anv\u00e4nda Schillers texter i och att improvisera l\u00f6st kring dem och p\u00e5 s\u00e5 vis bygga sin pj\u00e4s. \u201dJag ville l\u00e5ta l\u00e4rarinnan anv\u00e4nda R\u00f6vare f\u00f6r att ge eleverna v\u00e4rderingar som de inte har och att de inte ska anv\u00e4nda v\u00e5ld s\u00e4ger Erpulat i en intervju i Exberliner. Att de v\u00e4nde sig till Schiller \u00e4r heller inte s\u00e5 l\u00e5ngs\u00f6kt som det f\u00f6rst kan verka. Schiller \u00e4r ju i Tyskland n\u00e4rmast en nationalgestalt och kan i popularitet liknas vid v\u00e5r Strindberg. Det finns med andra ord inte en tysk som undg\u00e5tt Schillers moralfilosofiska teatertexter.<\/p>\n

Nu \u00e4r det allts\u00e5 en ung duo best\u00e5ende av dramatikern och regiss\u00f6ren Hallberg och scenografen och sk\u00e5deslpelaren Garbers som tagit sig an pj\u00e4sen. B\u00e4gge examinerades fr\u00e5n Dramatiska Institutet 2010 och har sedan dess medverkat i en rad sp\u00e4nnande upps\u00e4ttningar. Hallberg som \u00e4r dramatiker i botten har gjort en spikrak karri\u00e4r efter examen d\u00e4r bland annat st\u00e5tt bakom Teaterh\u00f6gskolans avg\u00e5ngsf\u00f6rest\u00e4llning 67 Love songs, Lilla stormen Unga Dramaten Spekulation Dramaten Drottning Kristina Uppsala Stadsteater, Whenever I\u2019m alone with you Casablanca\/Teatr Weimar i Malm\u00f6 Maja Runeberg s\u00e4tter upp Medea Norrbottensteatern i Lule\u00e5 L\u00e4nsteatern i \u00d6rebro. \u00c4ven Paul Garbers, f\u00f6dd i Tyskland men sedan 2002 bosatt i Stockholm har \u00e4ven han en gediger meritlista. Som produktionsledare satte han upp sin examensproduktion Monkey-Mind p\u00e5 Dramaten och har sedan dess bland annat arbetat vid \u00d6stg\u00f6tateatern med Beyond therapy, Riksteatern, Regionteatern i V\u00e4xj\u00f6 och Teater Tribunalen som sk\u00e5despelare. Nu med Galet blod g\u00f6r han sin regidebut.<\/p>\n

Det \u00e4r ett b\u00e5de ambiti\u00f6st, dj\u00e4rvt och nyskapande projekt Hallberg och Garbers gett sig i kast med. F\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen st\u00e5r tio elever fr\u00e5n Scengymnasiet Stockholm p\u00e5 Elverkets scen h\u00e4r tillsammans med Alexandra Drotz Ruhn och David Book fr\u00e5n Unga Dramaten. Produktionen \u00e4r ett delmoment i elevernas utbildning och ett m\u00f6te mellan studenter och professionella som i f\u00f6rl\u00e4ngningen vill f\u00f6rebygga och motverka rasism.<\/p>\n

Handlingen \u00e4r f\u00f6rlagd till en st\u00f6kig h\u00f6gstadieklass p\u00e5 en skola i en svensk f\u00f6rort d\u00e4r det r\u00e5der total anarki. Teater st\u00e5r p\u00e5 schemat och l\u00e4rarinnan Sonja, skickligt spelad av Alexandra Drotz Ruhn f\u00f6rs\u00f6ker med hj\u00e4lp av Schiller f\u00f6rg\u00e4ves f\u00f6ra en diskussion kring moral, etik och ansvar, men ingen vill lyssna. Jag k\u00e4nner igen situationen fr\u00e5n min egen skoltid, l\u00e4rarinnan \u00e4r den d\u00e4r sortens \u00f6verentusiastiska teaterl\u00e4rare som brinner s\u00e5 mycket f\u00f6r sitt \u00e4mne att hon d\u00f6dar spelgl\u00e4djen f\u00f6r eleverna. Det kunde med andra ord vara vilken vanlig skoldag som helst. Om det inte vore f\u00f6r att det visar sig att en av eleverna, \u201dMofaz\u201d s\u00e4kert spelad av David Book har en pistol i v\u00e4skan. Situationen g\u00e5r helt \u00f6verstyr n\u00e4r Sonja som uppt\u00e4cker vapnet och pl\u00f6tsligt tappar fattningen. I desperation \u00f6ver att ingen lyssnar p\u00e5 henne riktar den mot sina elever och under hot om v\u00e5ld tvingar hon sina skr\u00e4ckslagna elever att framf\u00f6ra utdrag ur pj\u00e4sen.<\/p>\n

Jag kan inte t\u00e4nka mig en b\u00e4ttre plats \u00e4n Elverket f\u00f6r den h\u00e4r pj\u00e4sen. Just h\u00e4r bakom \u00d6stermalms putsade fasader beh\u00f6vs en p\u00e5minnelse om ett annat Sverige bara n\u00e5gra tunnelbane stationer bort mer \u00e4n n\u00e5gon annan stans. Paul Garbers som ocks\u00e5 st\u00e5r f\u00f6r scenografin har skapat ett avskalat, enkelt rum som p\u00e5 ett effektivt s\u00e4tt verkar som en f\u00f6rst\u00e4rkare av elevernas och l\u00e4rarinnans utsatthet, s\u00e5rbarhet, och ensamhet. Elverkets scen har minimerats till ett liten black box, enda rekvisitan utg\u00f6rs av rader av gr\u00f6na stolar i blank plast med st\u00e5lben, s\u00e5dana d\u00e4r som g\u00f6r motbjudande skrapljud n\u00e4r man flyttar p\u00e5 dem. Nina Sandstr\u00f6ms kostym \u00e4r tr\u00e4ffs\u00e4ker skildring av typiska f\u00f6rortskids. Visste jag inte att det var elever som spelade skulle jag tro att de hade sina egna kl\u00e4der, tjejerna i sneakers, tighta jeans och linne, killarna med m\u00f6ssa, baggy byxor och keps. En av tjejerna b\u00e4r schal en av killarna solglas\u00f6gon f\u00f6r att d\u00f6lja en bl\u00e5tira runt \u00f6gat.<\/p>\n

Pj\u00e4sen b\u00f6rjar ledigt och inbjudande, med gl\u00e4ttig soul sprutande ur h\u00f6gtalarf\u00f6rst\u00e4rkarna, eleverna skriker, skrattar, fightas, flirtar och pratar i munnen p\u00e5 varandra s\u00e5 d\u00e4r som ungdomar g\u00f6r medan Sonja f\u00f6rs\u00f6ker g\u00f6ra sin r\u00f6st h\u00f6rd. Allt ter sig relativt oskyldigt, men snart blir tonen m\u00f6rkare. Ljudniv\u00e5n trissas upp och n\u00e4r jag precis k\u00e4nner att den n\u00e5tt bristningsgr\u00e4nsen trillar pistolen ut ur fr\u00e5n Mofaz\u00b4s skolv\u00e4ska. Det blir pl\u00f6tsligt kn\u00e4pptyst f\u00f6r ett \u00f6gonblick men jag hinner inte andas ut, f\u00f6r snart har Sonja grabbat tag i vapnet och b\u00f6rjar skjuta varningsskott hej vilt f\u00f6r att f\u00e5 eleverna att en i taget att ta sig an Schillers texter.<\/p>\n

\u201dMin sj\u00e4l t\u00f6rstar efter handling, min ande efter frihet, -M\u00f6rdare, r\u00f6vare! \u2013 med dessa ord kan jag trampa p\u00e5 lagen- m\u00e4nniskan dolde m\u00e4nskligheten f\u00f6r mig, n\u00e4r jag v\u00e4djade om m\u00e4nsklighet, d\u00e5 kan jag ocks\u00e5 g\u00f6ra mig av med sympati och m\u00e4nsklig n\u00e5d!\u201d reciterar en av eleverna och f\u00f6rst\u00e5r pl\u00f6tsligt i situationens allvar vad texten betyder och konflikten trappas upp. N\u00e4r s\u00e5 en av eleverna kritiserar Sonja f\u00f6r att b\u00e4ra kjol och inte byxor, allts\u00e5 kopplingen till den verkliga h\u00e4ndelse som filmen La Journ\u00e9e de la jupe hade sin utg\u00e5ngspunkt i, tappar Sonja fattningen totalt. Situationen som uppst\u00e5r \u00e4r b\u00e5de skr\u00e4mmande, sorgligt och komisk p\u00e5 en g\u00e5ng. Men n\u00e4r jag inser att gr\u00e4nsen mellan scen och salong luckrats upp f\u00e5r jag snabbt skrattet i halsen. Jag vill d\u00e4rifr\u00e5n, bort fr\u00e5n teaterlokalen, bort fr\u00e5n skrik, br\u00e5k och skott. Den k\u00e4nslan f\u00f6rmedlas rakt fr\u00e5n teatergolvet till mig i publiken och under hela f\u00f6rest\u00e4llningens l\u00e4ngd lyckas Hallberg, Garbers och ensemblen med Alexandra Drotz Ruhn som den drivande akt\u00f6ren h\u00e5lla mig p\u00e5 helsp\u00e4nn. Det h\u00e4r \u00e4r teater som skakar om, lyfter och ber\u00f6r, intelligent och skickligt gestaltat. Dj\u00e4rv nyskapande och h\u00f6gaktuell teater som v\u00e4cker fr\u00e5gor om v\u00e5r syn p\u00e5 den andre. Hallberg och Garbers \u00e4r med s\u00e4kerhet en regiss\u00f6rsduo att r\u00e4kna med i framtiden!<\/p>\n

Det \u00e4r ju inte f\u00f6rsta g\u00e5ngen ett drama utspelar sig i ett klassrum, jag t\u00e4nker f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 Alf Sj\u00f6bergs Hets d\u00e4r Stig J\u00e4rrels Caligula h\u00f6ll Eleverna i ett j\u00e4rngrepp. Men Galet blod f\u00e5r mig mer att t\u00e4nka p\u00e5 engelska 1990-talets In- yer-face teatern d\u00e4r Sarah Kane och Mark Ravenhills var frontfigurer, st\u00e4ngda rum d\u00e4r samh\u00e4llets maktstrukturer tr\u00e4ngt in genom v\u00e4ggarna. Skillnaden \u00e4r att jag i Galet blod ser en ljusning, ett hopp, en f\u00f6rsoning, inte en l\u00f6sning, men en tro p\u00e5 en f\u00f6r\u00e4ndring, att teaterns \u00e4r en kraft som kan f\u00e5 till st\u00e5nd en f\u00f6r\u00e4ndring. Det ljuset lyfter och g\u00f6r mig mitt i allt kaos upplyft och glad. Teater \u00e4r viktigt, och har kraften att f\u00f6r\u00e4ndra. Det budskapet b\u00e4r jag med mig n\u00e4r jag g\u00e5r fr\u00e5n premi\u00e4ren av Galet blod.<\/p>\n

Avslutningsvis en stor eloge till hela ensemblen, eleverna fr\u00e5n Stockhoms scengymnasium imponerar stort, kanske har jag sett morgondagens stj\u00e4rnor f\u00f6das. S\u00e4rskilt v\u00e4rda att n\u00e4mnas \u00e4r Alexandra Drotz Ruhn och David Books insatser som lyfter spelet med sin energi, fina n\u00e4rvaro och interaktion med scengymnasie eleverna. Det visar ocks\u00e5 p\u00e5 en skicklig personregi fr\u00e5n Christian Hallberg och Paul Garbers d\u00e4r \u00e4ven sk\u00e5despelaren Ruben Lopez varit behj\u00e4lplig som dramapedagog och bollplank tillsammans med regiss\u00f6rsduon. Jag hoppas det inte \u00e4r sista g\u00e5ngen elever f\u00e5r chansen att vara med i ett s\u00e5dant h\u00e4r projekt. Vill ni veta exakt vad pj\u00e4stiteln Galet blod syftar p\u00e5 rekommenderar jag ett bes\u00f6k p\u00e5 Elverket, Dramatens Unga scen.<\/p>\n

Text: Jenny Abrahamsson<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Sk\u00e5despelare:
\nAlexandra Drotz Ruhn, David Book samt elever fr\u00e5n Scengymnasiet i Stockholm – Maryam Bravo, Tuva Danhard, Freja Gr\u00f6nborg, Beatrice Hegner, Mikaela Oskarson Kindstrand, Sofie Persson, Sasha Viklund och Sasan Zahedi
\nKostym: Nina Sandstr\u00f6m
\nLjus: Benny Gr\u00fcn
\nPeruk och mask Anne-Charlotte Reinhold
\nScenografi Paul Garbers
\nFoto: Roger Stenberg<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Galet blod Av Nurkan Erpurat och Jens Hillje Regi Kristian Hallberg och Paul Garbers Elverket, Unga Dramaten Premi\u00e4r 27 april 2012 Galet Blod skakar om, lyfter och ber\u00f6r. Hallberg och Garbers \u00e4r med s\u00e4kerhet en regiss\u00f6rsduo att r\u00e4kna med. Det spelas r\u00f6vare Dramaten, i dubbel bem\u00e4rkelse. I veckan s\u00e5g jag Jens Ohlins och Hannes Meidals […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":53594,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[],"class_list":["post-53593","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53593","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=53593"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53593\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":53629,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53593\/revisions\/53629"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/53594"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=53593"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=53593"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=53593"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}