{"id":53558,"date":"2012-04-28T10:43:52","date_gmt":"2012-04-28T08:43:52","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53558"},"modified":"2012-04-28T10:43:52","modified_gmt":"2012-04-28T08:43:52","slug":"aida-pa-nasjonaloperaen-i-oslo-skonsang-av-hogsta-klass","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53558","title":{"rendered":"”Aida” p\u00e5 Nasjonaloperaen i Oslo – sk\u00f6ns\u00e5ng av h\u00f6gsta klass"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Aida, opera<\/p>\n

Musik: Giuseppe Verdi<\/p>\n

Libretto:\u00a0Antonio Ghislanzoni<\/p>\n

Nasjonaloperaen i Oslo<\/p>\n

Sett f\u00f6rest\u00e4llningen 26 april<\/p>\n

Dette er en co-produksjon mellom Royal Opera House, Covent Garden, Palau de les Arts Reina Sof\u00eda i Valencia og Den Norske Opera & Ballett.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Aida i David Mc Vicars upps\u00e4ttning fr\u00e5n 2012 var en helt annan operaupplevelse \u00e4n som jag vanligtvis upplever n\u00e4r jag ser \u201dAida\u201d. De senaste \u00e5ren har jag ju inte sett verket s\u00e5 m\u00e5nga g\u00e5nger, men jag \u201dAida\u201d som ju var \u00f6ppningsf\u00f6rest\u00e4llning n\u00e4r det nybyggda operahuset i K\u00f6penhamn, p\u00e5 Holmen invigdes i b\u00f6rjan av 2005. P\u00e5 operabio har jag ocks\u00e5 sett \u201dAida\u201d direkt fr\u00e5n Metropolitan Opera i New York och det var en pomp\u00f6s och storslagen version som det brukar vara n\u00e4r operahusen s\u00e4tter upp just \u201dAida\u201d, men detta beror naturligtvis p\u00e5 vilka ekonomiska muskler de olika operahusen besitter. Trots att Metropolitan Opera \u201dtigger\u201d bidrag vid varje operauts\u00e4ndning s\u00e5 tycks de ju inte sakna resurser n\u00e4r de s\u00e4tter upp en mastodont-version av \u00a0\u201dAida\u201d.<\/p>\n

Aida \u00a0\u00e4r en upps\u00e4ttning d\u00e4r man helt saknar det pomp\u00f6sa och storslagna massscenerna kring storslagna palatsbyggnader. I st\u00e4llet har man satsat p\u00e5 att beskriva ett rike n\u00e5gonstans, l\u00e5ngt h\u00e4rifr\u00e5n, som domineras av ett starkt pr\u00e4sterskap soldatmakt och krig. Alla egyptiska tecken och symboler \u00e4r helt bortrensade och i st\u00e4llet s\u00e4ger regiss\u00f6ren att man vill fokusera p\u00e5 hur huvudrollsinnehavarna lever sitt liv i ett rike som k\u00e4nnetecknas av m\u00e4nniskooffer och en antik religionsuppfattning.<\/p>\n

Scenografin \u00e4r ganska sparsmakad och best\u00e5r mest av m\u00f6rker eld och en kvadratisk v\u00e4gg som flyttar p\u00e5 sig i olika r\u00f6relser allteftersom de olika scener och akterna fortskrider. P\u00e5 ett s\u00e4tt ganska effektfullt men \u00e4nd\u00e5 sv\u00e5rt att beskriva och delvis f\u00f6rst\u00e5.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen inneh\u00e5ller m\u00e5nga balett- eller dansscener, men om sanningen skall fram s\u00e5 upplevde jag n\u00e4stan att det blev f\u00f6r mycket av det goda, men visst var det bitvis mycket vackert och oerh\u00f6rt sensuellt. D\u00e4remot hade jag sv\u00e5rt att till mig dels en grupp kampsortsut\u00f6vare f\u00f6rsedda med en sorts sv\u00e4rd dels en ung man som mest likt en apa r\u00f6rde sig kring kungen. Det s\u00e5g dessutom ut som han hade besv\u00e4rligt med dessa krypande r\u00f6relser och i \u00f6vrigt stillast\u00e5ende, men jag fr\u00e5gar vilket syfte detta skulle illustrera? Att kungen hade st\u00f6d av en ung pojke i m\u00e4rkv\u00e4rdig kl\u00e4dsel \u00e4r ju enklare att f\u00f6rst\u00e5, s\u00e4rskilt som kungen framst\u00e4lldes som urgammal.<\/p>\n

P\u00e5 de s\u00e5ngliga insatserna kan man egentligen bara st\u00e4lla ett fr\u00e5getecken inf\u00f6r Henrik Engelsviken\u00b4s Radames, men sj\u00e4lvklart m\u00e5ste man ta vederb\u00f6rlig h\u00e4nsyn till att det inte \u00e4r helt enkelt att leverera arian \u201dCeleste Aida\u201d s\u00e5 d\u00e4r direkt i operans b\u00f6rjan. Jag har dock h\u00f6rt andra som har lyckats b\u00e4ttre, men det skall ocks\u00e5 konstateras att tenoren i \u00f6vrigt hade en fin bredd p\u00e5 sin st\u00e4mma, men det \u00e4r ju ocks\u00e5 viktigt att klara den f\u00f6rsta arian p\u00e5 ett bra s\u00e4tt. P\u00e5 herrsidan s\u00e5 imponerade Petri Lindroos, som Ramfis, Carsten Stabell, som kungen, men framf\u00f6rallt Yngve Andr\u00e9 S\u00f6berg, som Amonasro. Han har kommit l\u00e5ngt sedan jag upplevde honom som Mandarinen i Puccini\u00b4s \u201dTurandot\u201d p\u00e5 Den Kongelige Opera i K\u00f6penhamn.<\/p>\n

Men det var damernas s\u00e5nginsatser som var kv\u00e4llens st\u00f6rsta beh\u00e5llning. Den georgiske mezzosopranen Mzia Nioradze, som Amneris imponerade mycket, men s\u00e5 har hon ju ocks\u00e5 sjungit p\u00e5 Metropolitan Opera i New York och Op\u00e9ra National de Paris och andra scener runt om i Europa.<\/p>\n

Den mest fantastiska r\u00f6sten hade den amerikanskan sopranen Tiffany Abban i partiet som Aida. Ja, jag var i alla fall mycket imponerad och betraktar hennes debut i rollen som Aida som ingenting mindre \u00e4n en sensation. Detta g\u00e4llde s\u00e4rskilt i de ariorna som hon sj\u00f6ng ensam p\u00e5 scenen bla \u201dPatria mia\u201d, men ocks\u00e5 andra tillsammans med framf\u00f6rallt Yngve A. S\u00f6berg.<\/p>\n

Operakoret firade triumfer med en makal\u00f6s fin klang\u00a0 f\u00f6rest\u00e4llningen rakt igenom och detta \u00e4r ju ocks\u00e5 en viktig faktor i helhetsupplevelsen.<\/p>\n

Operaorkestret under ledning av den italienske dirigenten Pier Giorgio Morandi gjorde ocks\u00e5 en utm\u00e4rkt insats och de obligatoriska aidatrumpeterna saknades inte heller. Mycket effektfullt att placera dem p\u00e5 sidorna, som man hade gjort nu.<\/p>\n

Sammanfattningsvis var det en fin operaupplevelse och det \u00e4r v\u00e4l v\u00e4rt en resa till Oslo och Nasjonaloperaen eller som det ocks\u00e5 heter Den Norske Opera & Ballett.<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Produktionsteam<\/strong>
\nMusikalsk ledelse: Pier Giorgio Morandi
\nRegi: David McVicar
\nAnsvarlig\u00a0for gjenoppsetningen, regi: Leah Hausman
\nKoreografi: Fin Walker
\nKampregi: David Greeves
\nScenografi: Jean-Marc Puissant
\nKostymer: Moritz Junge
\nLysdesign: Jennifer Tipton<\/p>\n

Medverkande<\/strong><\/p>\n

<\/strong>Aida: Tiffany Alban<\/p>\n

Radames: Henrik Engelsviken<\/p>\n

Amneris: Mzia Nioradze<\/p>\n

Amonasro: Yngve Andr\u00e9 S\u00f6berg<\/p>\n

Ramfis: Petri Lindroos<\/p>\n

Kungen: Carsten Stabell<\/p>\n

Budb\u00e4raren: Kjetil St\u00f6a<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Aida, opera Musik: Giuseppe Verdi Libretto:\u00a0Antonio Ghislanzoni Nasjonaloperaen i Oslo Sett f\u00f6rest\u00e4llningen 26 april Dette er en co-produksjon mellom Royal Opera House, Covent Garden, Palau de les Arts Reina Sof\u00eda i Valencia og Den Norske Opera & Ballett.       Aida i David Mc Vicars upps\u00e4ttning fr\u00e5n 2012 var en helt annan operaupplevelse \u00e4n […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[7813,7429],"class_list":{"0":"post-53558","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","6":"category-film","7":"tag-aida","8":"tag-nasjonaloperaen-i-oslo","9":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53558","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=53558"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53558\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":53568,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53558\/revisions\/53568"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=53558"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=53558"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=53558"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}