{"id":53541,"date":"2012-04-28T13:11:32","date_gmt":"2012-04-28T11:11:32","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53541"},"modified":"2012-05-04T10:04:14","modified_gmt":"2012-05-04T08:04:14","slug":"triple-excellence","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=53541","title":{"rendered":"Triple Excellence – m\u00f6rker och ljus, fattigdom och nutidens egoism, allvar och humor, i en k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till dans: tre dansverk bildar en helafton"},"content":{"rendered":"

Triple Excellence
\nTre baletter<\/p>\n

The Little Match Girl Passion
\nKoreografi Pontus Lidberg
\nMusik David Lang <\/p>\n

Kom ni d\u00f6ttrar
\nKoreografi Giovanni Bucchieri
\nMusik Stefan Levin och Johann Sebastian Bach<\/p>\n

Tyll
\nKoreografi Alexander Ekman
\nMusik Mikael Karlsson<\/p>\n

Kungliga Operan i Stockholm<\/a>
\nPremi\u00e4r 27 april 2012<\/p>\n

Tre sinsemellan v\u00e4ldigt olika balettverk blev en helafton p\u00e5 Kungliga Operan. B\u00e5de den som kan balettens historia och den som f\u00f6r f\u00f6rsta g\u00e5ngen ser en balettf\u00f6rest\u00e4llning f\u00e5r ut massor av dessa tre verk som inneh\u00e5ller b\u00e5de allvar och underh\u00e5llning, med skickliga dansare.<\/p>\n

F\u00f6rst ur var Pontus Lidbergs tolkning av H.C. Andersens saga om Flickan med svavelflickorna till musik av David Lang. Huvudrollen dansades av Anna Valev. Det \u00e4r fascinerande att en dans\u00f6s som fyllt 40 \u00e4nd\u00e5 kan vara s\u00e5 flickaktigt mjuk i sina r\u00f6relser.
\nVerket b\u00f6rjar med att flickan, ikl\u00e4dd mjuka kl\u00e4der i ljusgr\u00f6n ton st\u00e5r ensam, l\u00e5ngt bak och f\u00f6rst en dansare i gr\u00e5 kostym och sedan flera, utf\u00f6r sina r\u00f6relser framf\u00f6r henne. Deras danser utstr\u00e5lar sj\u00e4lvfixering ocks\u00e5 n\u00e4r tv\u00e5 kostymkl\u00e4dda dansare utf\u00f6r n\u00e5got moment tillsammans. De bildar en stark bild av dagens egofixering vid egen karri\u00e4r. Flickan med svavelstickorna i sin mjukhet bildar en stark kontrast till dem.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r koreograferad till David Lands musik, ”The Little Match Girl Passion”, som \u00e4r inspirerad av H.C. Andersens saga.
\n– Det finns m\u00e5nga s\u00e4tt att ber\u00e4tta denna historia p\u00e5. Man skulle utan vidare kunna ber\u00e4tta den som en histroia om tro eller som en allegori \u00f6ver fattigdom. Vad som alltid har intresserad mig, d\u00e4remot, \u00e4r Andersens val att ber\u00e4tta den som ett slags parabel, hur han g\u00f6r religi\u00f6sa och moraliska j\u00e4mf\u00f6relser mellan flickans och Jesu lidanden. Flickan lider, ratas av folkmassan, d\u00f6r och blir f\u00f6rklarad, s\u00e4ger David Lang, komposit\u00f6ren i en intervju i programmet till f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

F\u00f6r mig har verket flera lager, jag ser den p\u00e5 flera s\u00e4tt, med olika betydelser. P\u00e5 ett plan \u00e4r det en handling, om en fattig flicka som ingen har tid eller lust att hj\u00e4lpa och till slut fryser hon ihj\u00e4l, omfamnad till d\u00f6ds av kylan, gestaltad av en fyllig kvinna i ljusgr\u00f6n kostym. Visst g\u00e5r det att se den som en allegori \u00f6ver Jesu lidanden, men jag ser ocks\u00e5 n\u00e5got helt annat. Flickan \u00e4r i sin dans och i sina kl\u00e4der en ung kvinna som utstr\u00e5lar mjukhet och v\u00e4rme, hon t\u00e4nder ljus som en konstn\u00e4r, en f\u00f6rfattare, en kulturarbetare, hon st\u00e5r f\u00f6r de mjuka idealen och kv\u00e4vs av de gr\u00e5kl\u00e4dda finansiella b\u00f6rsm\u00e4klarnas ideal och krav p\u00e5 st\u00e4ndig \u00f6kad vinst. En stund m\u00f6ter hon en ung man som inte heller gett efter f\u00f6r tiden gr\u00e5kl\u00e4dda ideal – och den dansen som sker mellan den unge mannen och den unga kvinnan \u00e4r den mest j\u00e4mlika dansen under f\u00f6rest\u00e4llningen: de m\u00f6ts, de b\u00e4r varandra, de samspelar.
\nN\u00e4r flickan och pojken skiljs \u00e5t m\u00f6ter hon en kraftfull kvinna som kv\u00e4ver henne, som oj\u00e4mst\u00e4llda f\u00f6rh\u00e5llanden g\u00f6r.<\/p>\n

Jag fascinerades av detta verk, av alla dess lager och m\u00f6jligheter att tolka verket. Stor konst kan alltid tolkas och f\u00f6rst\u00e5s p\u00e5 olika s\u00e4tt, p\u00e5 olika niv\u00e5er.<\/p>\n

N\u00e4sta verk var b\u00e5de till musik och koreografi helt annorlunda: det var Giovanni Buccheris tolkning av Bachs Matteuspassion, med en del nyskriven musik. Verket har tre akter d\u00e4r f\u00f6rsta akten, Nadja, bygger direkt p\u00e5 passionen och \u00e4r ett vackert, m\u00f6rkt drama om k\u00e4rlek och relationer eller om lek med d\u00f6den som lurar bakom varje m\u00e4nniska, som en svart skugga. Andra akten utg\u00e5r fr\u00e5n sampling av Bach och d\u00e4r g\u00e5r karakt\u00e4rerna ut och in ur olika relationer och h\u00e4mnd blir ett starkt tema.
\nTredje akten heter ”Hervor” och i en intervju ber\u00e4ttar koreografen Giovanni Bucchieri att akten d\u00f6pts efter ballerinan Hervor Sj\u00f6strand som dansare p\u00e5 Kungliga Operan under 1960-taelt.
\n– F\u00f6r mig \u00e4r historien om Hervor ett kammarspel p\u00e5 gr\u00e4nsen mellan patient och v\u00e5rdare, mellan dr\u00f6m och verklighet, s\u00e4ger Giovanni Bucchiieri.<\/p>\n

Margareta S\u00f6renson som recenserat f\u00f6rest\u00e4llningen i Expressen Scenbloggen<\/a> ber\u00f6mmer verket:
\nSom koreograf \u00e4r Giovanni Buccheri n\u00e4stan helt ok\u00e4nd, men hans Kom ni d\u00f6ttrar \u00e4r kv\u00e4llens f\u00f6rsta \u00f6verraskning i sotat svart till bland annat Bachs Matteuspassion. Fem dansare p\u00e5 den stora scenen fyller den med b\u00e5de gener\u00f6sa duetter och minimalistiska r\u00f6relser, med klassisk dansvokabul\u00e4r och personligt signerad dans. Gotiskt, g\u00e5tfullt, laddat och sp\u00e4nnande: nyfiket f\u00f6ljer man hur maktkonstellationerna f\u00f6rflyttas, hur den svarta kungakronan flyttas fr\u00e5n huvud till huvud. Musiken leder dansen och klippen mellan Bach och Dolly Parton v\u00e4ssar kompositionen som \u00f6verrumplar och v\u00e4cker fr\u00e5gor. Om d\u00f6den, helt visst, men ocks\u00e5 i sv\u00e4rtan hos de levande.<\/em><\/p>\n

Tyll – helaftonens sista del \u00e4r en stor fantastisk final och en hyllning till balett, med v\u00e4rme, humor och stor skicklighet. Alexander Ekman har skapat koreografin i t\u00e4tt samarbete med komposit\u00f6ren Mikael Karlsson och det g\u00e5r att hitta fragment i b\u00e5de musiken och dansen fr\u00e5n Paquita, Svansj\u00f6n, Romeo och Julia liksom N\u00f6tkn\u00e4pparen och fr\u00e5n cirkus. <\/p>\n

Klassisk balett och komiska cirkusliknande r\u00f6relser, videofilm och musik blandas i en h\u00e4rlig k\u00e4rleksf\u00f6rklaring till balettkonsten.<\/p>\n

Alexander Ekman \u00e4r f\u00f6dd 1984 och \u00e4r trots sin unga \u00e5lder rutinerad koreograf sedan debuten 2006 med Cullbergbalettens ”The Swingle Sisters” vid en internationell t\u00e4vling i Hannover. Bland annat har har samarbetat med Mats Ek med den tyske dramatikern Schimmelpfennings ”H\u00e5llplats” p\u00e5 Stockholms stadsteater och han har gjort koreografi f\u00f6r G\u00f6teborgsoperans Balett och Cedar Lake Cance Company i New York.<\/p>\n

Klassisk balett, gycklare, modern teknik, allvar och underh\u00e5llning, blandas i ”Tyll” i en fantastisk final p\u00e5 en helafton med balett.<\/p>\n

Foto: Hans Nilsson <\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om dans<\/a>, koreografi<\/a>, recension<\/a>, Kungliga Operan<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Triple Excellence Tre baletter The Little Match Girl Passion Koreografi Pontus Lidberg Musik David Lang Kom ni d\u00f6ttrar Koreografi Giovanni Bucchieri Musik Stefan Levin och Johann Sebastian Bach Tyll Koreografi Alexander Ekman Musik Mikael Karlsson Kungliga Operan i Stockholm Premi\u00e4r 27 april 2012 Tre sinsemellan v\u00e4ldigt olika balettverk blev en helafton p\u00e5 Kungliga Operan. B\u00e5de […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":53582,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[1128,7888,3134,12285],"class_list":{"0":"post-53541","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"tag-dans","10":"tag-koreografi","11":"tag-kungliga-operan","12":"tag-recension","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53541","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=53541"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53541\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":53856,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53541\/revisions\/53856"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/53582"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=53541"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=53541"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=53541"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}