S\u00e5 var det dags f\u00f6r lite verbal misshandel av svensk kulturpolitik igen – den h\u00e4r g\u00e5ngen p\u00e5 Teater Brunnsgatan 4 som v\u00e4nligt nog l\u00e5nat ut sina lokaler n\u00e4ra kapitalets (forna) h\u00f6gborg Stureplan till Klubb 10TAL – kulturtidskriften 10TALs kvartalsvisa scenarrangemang.<\/p>\n
Klubb 10TAL bj\u00f6d p\u00e5 poesi i varierande fj\u00e4derskrudar, ett par uppr\u00f6rda s\u00e5nger och rasande konstn\u00e4rliga ledare. Tidningen 10TAL \u00e4r en av f\u00e5 r\u00f6ster som v\u00e5gar ta debatten om kulturens plats i samh\u00e4llet, en av f\u00e5 som v\u00e5gar vara allvarliga och en av f\u00e5 som inte sk\u00e4ms f\u00f6r det.<\/p>\n
Kv\u00e4llen \u00f6ppnade med proggvisor av Frida Sp\u00e5ng och uppl\u00e4sning ur Jasim Mohameds nya l\u00e5ngdikt I din mun<\/em>, f\u00f6r att sedan forts\u00e4tta med en mycket minnesv\u00e4rd passage ur David Wibergs Dagboksanteckningar fr\u00e5n ett k\u00e4llarh\u00e5l<\/em>. Det var ingen mindre \u00e4n bokens 17-\u00e5riga l\u00e4tt svartsynta ber\u00e4ttare Linnea som l\u00e4ste ur sin egen dagbok – enkelt, till br\u00e4dden fyllt av br\u00e5dmogna insikter och humor, och fullst\u00e4ndigt oemotst\u00e5ndligt.<\/p>\n Jonas Gren var en f\u00f6r mig ny bekantskap som l\u00e4ste ur sin diktsamling Lantm\u00e4teriet<\/em>, som betraktar v\u00e4rlden utifr\u00e5n horisontella och vertikala fastighet, och utifr\u00e5n de som bott eller aldrig bott i respektive fastighet. Lovande, intressant.<\/p>\n M\u00e4rkligast, men inte mindre v\u00e4rdefullt, var koreografen och performanceartisten M\u00e5rten Sp\u00e5nbergs skaparber\u00e4ttelse av boken Spangbergianismen<\/em>, som f\u00f6ddes som en parafras p\u00e5 koreografiarbetet. Korta betraktelser sp\u00e4nner \u00f6ver samma tid som det brukar ta att mejsla fram en koreografi, och Sp\u00e5nberg utlovade, utan att l\u00e4mna smakprov men v\u00e4l en bok i handen p\u00e5 varje bes\u00f6kare, en naken betraktelse \u00f6ver livet, som betraktat genom koreografi med performance som spr\u00e5k.<\/p>\n S\u00e5 kommer Martina Montelius, chef p\u00e5 Teater Brunnsgatan 4, upp p\u00e5 scen. Laddad, arg, glad, rasande, fnittrig, full i fan och briljant som vanligt. I ett friskt angrepp p\u00e5 dagens kulturpolitik sl\u00e4pade hon f\u00f6rvisso timmer till sin egen giljotin (teatern \u00e4r enligt hennes uppgift p\u00e5 fallrepet och hon skulle ha mycket att vinna p\u00e5 att st\u00e4lla sig p\u00e5 kn\u00e4 med blicken i backen), men avsl\u00f6jade samtidigt att att Timbro – den liberala tankesmedja som blivit etablissemangets v\u00e4derkvarn – och hennes samarbete sker utan ekonomisk vinning f\u00f6r teatern. Idiotiskt, kan tyckas f\u00f6r den ekonomiskt sinnade, men Montelius har vad s\u00e5 m\u00e5nga saknar: en id\u00e9, kuraget att ta diskussionen ist\u00e4llet f\u00f6r att bara gn\u00e4lla och modet att s\u00e4ga nej.<\/p>\n Nu sv\u00e4mmade arrangemanget inte direkt \u00f6ver av kulturpolitiker eller penningstinna direkt\u00f6rer (eller s\u00e5 m\u00e5nga andra \u00f6ver huvudtaget), s\u00e5 pengar l\u00e4r v\u00e4l inte b\u00f6rja rulla uppf\u00f6r backen p\u00e5 Brunnsgatan den h\u00e4r g\u00e5ngen heller – vare sig fr\u00e5n \u00f6nskat eller o\u00f6nskat h\u00e5ll. Och synd \u00e4r det, f\u00f6r de h\u00e4r kv\u00e4llarna bjuder p\u00e5 ganska mycket kultur f\u00f6r en liten insats. S\u00e5 som det ska vara de snabba klippens Stureplan, helt enkelt.<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" S\u00e5 var det dags f\u00f6r lite verbal misshandel av svensk kulturpolitik igen – den h\u00e4r g\u00e5ngen p\u00e5 Teater Brunnsgatan 4 som v\u00e4nligt nog l\u00e5nat ut sina lokaler n\u00e4ra kapitalets (forna) h\u00f6gborg Stureplan till Klubb 10TAL – kulturtidskriften 10TALs kvartalsvisa scenarrangemang. Klubb 10TAL bj\u00f6d p\u00e5 poesi i varierande fj\u00e4derskrudar, ett par uppr\u00f6rda s\u00e5nger och rasande konstn\u00e4rliga […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[31],"tags":[7857,7856],"class_list":["post-53350","post","type-post","status-publish","format-standard","category-teaterrecension","tag-10tal","tag-brunnsgatan-4","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53350","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=53350"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53350\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":53381,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/53350\/revisions\/53381"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=53350"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=53350"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=53350"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}