{"id":52973,"date":"2012-04-16T20:47:06","date_gmt":"2012-04-16T18:47:06","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52973"},"modified":"2012-04-16T20:47:06","modified_gmt":"2012-04-16T18:47:06","slug":"labour-of-love-hate-inspirerande-bok-om-hardrockarnas-liv-i-asien","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52973","title":{"rendered":"Labour of Love & Hate – inspirerande bok om h\u00e5rdrockarnas liv i Asien"},"content":{"rendered":"

Labour of Love & Hate<\/a>: An Underground Musical Journey Through Southeast Asia
\nF\u00f6rfattare: Lena & John Resborn
\nFotograf: John Resborn
\nF\u00f6rlag: Bullseye
\nBandtyp: Inbunden
\nUtgiven: 201202
\nSpr\u00e5k: Engelska
\nISBN10: 9163398869
\nISBN13: 9789163398865<\/p>\n

F\u00f6lj med p\u00e5 syskonen Lena & John Resborns resa genom extremmusikens undergroundscener i Sydostasien: ni f\u00e5r l\u00e4ra k\u00e4nna alltifr\u00e5n politiska hardcorepunkare i Bangkok, Thailand till ett band i Singapore som lirar ritualistisk black metal inspirerad av vedisk filosofi. Labour of love & hate h\u00f6r till en den genre av musikdokument\u00e4ra b\u00f6cker d\u00e4r man l\u00e5tit arrang\u00f6rerna, musikerna och fansen genom intervjuer ber\u00e4tta historien sj\u00e4lva: den platsar allts\u00e5 i min bokhylla bland favoriter som Please Kill Me (Den ocensurerade historien om punken) och My Band Could Be Your Life och England’s Dreaming. Syskonen Resborns bok \u00e4r en h\u00e5rdrockshistoria, reseskildring och ett fotografiskt repotage. P\u00e5 en djupare niv\u00e5 fungerar det som en samtidsskildring — vi f\u00e5r upp \u00f6gonen f\u00f6r en v\u00e4rld som inte \u00e4r helt olik v\u00e5r. Det ger oss ett perspektiv p\u00e5 v\u00e5r tillvaro i Skandinavien. Vi beh\u00f6ver knappast vara r\u00e4dda f\u00f6r att n\u00e5gon styrande farbror ska ta ifr\u00e5n oss v\u00e5ra gitarrer eller skicka oss i f\u00e4ngelse f\u00f6r att vi \u00f6var ett Darkthroneriff i garaget.<\/p>\n

Ja, denna alternativa h\u00e5rdrockshistoria, som rent historiskt sp\u00e4nner sig p\u00e5 tre \u00e5rtionden, f\u00f6rgylls och levandeg\u00f6rs av John Resborns h\u00f6gkvalitativa fotografier fr\u00e5n resan, p\u00e5 st\u00e4derna, naturen och h\u00e5rdrockarna, och bilderna talar lika mycket som m\u00e4nniskorna sj\u00e4lva. De har en dubbel funktion av bakgrund och f\u00f6rdjupning. Jag m\u00e4rker att jag ofta fastnar vid ett fotografi och f\u00f6rs\u00f6ker leva mig in i musikernas liv i Sydostasien. Hur kan black metal existera i detta metropoliska sagoland (Singapore)?<\/p>\n

Lena Resborn fyller i ber\u00e4ttelsens konturer mellan intervjuerna med bakgrundsinformation, kommentarer och roliga sidosp\u00e5r. Hon har en lekfull, varm och humoristisk prosastil: vi f\u00e5r en direkt-i-upplevelsen-intimitet. Jag skrattar ofta och tycker att hon \u00e4r en fantastisk guide genom Sydostasien. Det h\u00e4nder ibland att ett och annat stavfel dyker upp eller att grammatiken felar men det \u00e4r enkelt att f\u00f6rbise.<\/p>\n

N\u00e5, vad \u00e4r det f\u00f6r en historia? H\u00e4r f\u00e5r ni lite inblickar:<\/p>\n

Vi f\u00e5r veta hur den amerikanska rockmusiken kom till Thailand via soldaterna under vietnamkriget; man l\u00e4rde sig spela The Doors och The Rolling Stones f\u00f6r att tj\u00e4na pengar p\u00e5 amerikanarna – de ville ju h\u00f6ra sin musik. Sen stannade rocken och utvecklade sig genom \u00e5ren.<\/p>\n

L\u00e5t oss titta p\u00e5 Sydostasiens finansiella centrum Singapore: paranoia, metal och \u00f6vervakningsdystopi; punkscenen \u00e4r idealogisk och sl\u00e5ss, som man s\u00e4ger, ”against the system”. Budskapet i l\u00e5ttexterna blir som kryptiska meddelanden som bara diskuteras under konserterna. Man har inte ”freedom of speech” i Singapore, s\u00e5 musiken och konsten blir det enda s\u00e4ttet att kommunicera och upplysa folk. Punken i Sydostasien \u00e4r en sann anarkistisk r\u00f6relse, \u00e4ven i Singapore. Det \u00e4r inte till\u00e5tet att protestera emot staten, men punk och metal \u00e4r ekonomiskt g\u00e5ngbart, s\u00e5 det accepteras, som en vara i det kapitalistiska systemet, s\u00e5 l\u00e4nge det inte uttrycker kritik mot staten. De styrande g\u00e5r f\u00f6rst och fr\u00e4mst emot anarkisterna, eftersom de anses vara hot, men l\u00e5ter dj\u00e4vulsdyrkarna och de gr\u00f6nh\u00e5riga emokidsen p\u00e5 mtv vara. Hur farliga kan de vara? Till och med regeringen har fattat att mainstream \u00e4r lamt som lamm.<\/p>\n

Med mitt dubbelliv som h\u00e5rdrockare k\u00e4nner jag igen mig i de intima milj\u00f6erna och m\u00e4nniskorna som skildras. Det \u00e4r, p\u00e5 s\u00e4tt och vis, samma sak h\u00e4r som d\u00e4r borta. Det \u00e4r samma m\u00e4nniskor men en annan plats, andra omst\u00e4ndigheter. Den st\u00f6rsta skilnaden \u00e4r vikten man l\u00e4gger p\u00e5 religion och tradition. Hur kan man f\u00f6rena sitt liv som black metalgitarrist med sin tro p\u00e5 Islam? Hur kan man samtidigt vara buddhist och \u00e4nd\u00e5 anropa satan p\u00e5 scen? Kan man som goth-metals\u00e5ngerska b\u00e4ra sl\u00f6ja p\u00e5 scen? ””You know, rage, for example, we don’t have much of that. Because Buddhism teaches us to always be positive and understanding” s\u00e4ger en av de intervjuade. Musiken fungerar inte bara som ett politiskt vapen, ett riskfyllt projekt, det \u00e4r ocks\u00e5 ett medel till en djupare f\u00f6rst\u00e5else av sin egen identitet och sin religion. Vi m\u00f6ter till exempel en man som genom sin fascination f\u00f6r Skandinavisk vikingametal n\u00e4stan erk\u00e4nner en tro p\u00e5 asagudarna. Han tror sig vara en reinkarnerad viking.<\/p>\n

Diskussionen kring \u00e4kthet, religion och tradition \u00e4r allts\u00e5 viktig f\u00f6r artisterna i boken, och d\u00e4rf\u00f6r f\u00e5r den en stor plats. Det \u00e4r en diskussion som liknar de argument man ofta h\u00f6r i skandinaviska l\u00e4nder. Inom den seri\u00f6sare h\u00e5rdrockskulturen (black metal, vegansk hardcorepunk osv.) \u00e4r det viktigt att man \u00e4r autentisk: att musiken man spelar, texterna man sjunger speglar ens livsstil och tv\u00e4rtom. Samma diskusion, med ungef\u00e4r samma ord, f\u00f6rs i Borneo, Malaysia. Men det \u00e4r en sak att lira lite sv\u00e4rtad crustpunk p\u00e5 H\u00e4rden i G\u00f6teborg d\u00e5 och d\u00e5 med sitt hobbyband och en helt annan sak att lira det i det politiska kaoset Thailand, d\u00e4r det \u00e4r ett uttryck f\u00f6r en verklig protest i en Blade Runnerdystopi, eller i Singapore, d\u00e4r risken finns att man blir ”iv\u00e4gtagen till en plats varifr\u00e5n man inte kommer tillbaka”.<\/p>\n

Det medkommer ett litet soundtrack i form av en CD med l\u00e5tar fr\u00e5n h\u00e5rdrocksband fr\u00e5n Sydostasien. Genrena str\u00e4cker sig alltifr\u00e5n nu-metal till metal med traditionella instrument inspirerad av folkmusiken. Musiken l\u00e5ter dock i allm\u00e4nhet som den g\u00f6r i Europa; det finns kids som g\u00f6r samma slags metalcore h\u00e4r i G\u00f6teborg som de spelar i Kuala Lumpur i Malaysia.<\/p>\n

Ja, vi delar dr\u00f6mmar, v\u00e4rden och r\u00e4dslor. Visst har man velat k\u00e4nna gemenskap med likasinnade musiker\/fans i ett hemligt, avsk\u00e4rmat samh\u00e4lle inuti det st\u00f6rre? Sin egen plats, liksom. Visst k\u00e4nner man igen den d\u00e4r oron \u00f6ver att polisen n\u00e4r som helst ska komma in och sabba kv\u00e4llen p\u00e5 en svartklubb? Labour of love & Hate visar allts\u00e5 hur h\u00e5rdrockskulturen har spridit sig \u00f6ver v\u00e4rlden och blivit en seri\u00f6s kontrakultur, en livsstil som i sig n\u00e4stan n\u00e4rmar sig en religion. Boken visar hur musiken har f\u00f6renat m\u00e4nniskor v\u00e4rlden \u00f6ver och hur vi genom musiken kommer n\u00e4rmare varandra, oavsett avst\u00e5nd. H\u00e5rdrock \u00e4r en global kultur med sina egna v\u00e4rderingar och uttrycksformer. Det finns en Truckstop Alaska i Alaska, men det finns ocks\u00e5 i Sverige och Jakarta, Indonesien. Som Shai i boken s\u00e4ger: ”Punk is not Western, it’s a human reaction”. Ja, vart du \u00e4n i v\u00e4rlden v\u00e4nder finns det en chans att du hittar en kamrat att lyssna p\u00e5 Mayhem tillsammans med.<\/p>\n

\u00c5ker syskonen ut p\u00e5 \u00e4nnu en trip h\u00e4nger jag g\u00e4rna med. Boken \u00e4r s\u00e5 inspirerande att man \u00f6nskar att man sj\u00e4lv hade varit med.<\/p>\n

Text: Bojan Buntic<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Labour of Love & Hate: An Underground Musical Journey Through Southeast Asia F\u00f6rfattare: Lena & John Resborn Fotograf: John Resborn F\u00f6rlag: Bullseye Bandtyp: Inbunden Utgiven: 201202 Spr\u00e5k: Engelska ISBN10: 9163398869 ISBN13: 9789163398865 F\u00f6lj med p\u00e5 syskonen Lena & John Resborns resa genom extremmusikens undergroundscener i Sydostasien: ni f\u00e5r l\u00e4ra k\u00e4nna alltifr\u00e5n politiska hardcorepunkare i Bangkok, […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":52977,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[432,2362],"class_list":["post-52973","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-asien","tag-hardrock","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52973","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=52973"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52973\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":52981,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52973\/revisions\/52981"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/52977"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=52973"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=52973"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=52973"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}