Artist: The Soundtrack of Our Lives
\nAlbum: Throw it to the universe
\nBetyg: 4<\/p>\n
Det h\u00e4r \u00e4r ingen vanlig skivrecension. Det h\u00e4r \u00e4r tack och hej till ett av Sveriges b\u00e4sta och st\u00f6rsta band. Det \u00e4r den sista skivan med The Soundtrack of Our Lives, vilka har blivit en institution i svensk musikhistoria. Men det finns ingen sorg \u00f6ver det, kanske en aning sentimentalitet bara. Bandmedlemmarna sj\u00e4lva uttrycker det ganska \u00e4rligt n\u00e4r de s\u00e4ger att de helt enkelt \u00e4r klara nu. Och det g\u00f6r att min respekt f\u00f6r dem v\u00e4xer \u00e4n mer. Och skivan l\u00e5ter faktiskt som ett fint och stilla farv\u00e4l.<\/p>\n
TSOOL \u00e4r bandet som mognade fram ur spillrorna av det legendariska och galna Stooges-doftande Union Carbide Productions. De bytte punkigheten mot psykedelisk 60-talsrock, men beh\u00f6ll energin. Det, i kombination med en osviklig fingertoppsk\u00e4nsla f\u00f6r melodier, gav en omedelbar framg\u00e5ng som manifesterades i superhiten ”Instant repeater 99” som finns p\u00e5 ep:n Homo habilis blues och f\u00f6rsta full\u00e4ndaren Welcome to the infant freebase, b\u00e5da fr\u00e5n 1996. Nu, 16 \u00e5r och sex full\u00e4ngdare senare, h\u00e5ller de samma klass p\u00e5 l\u00e5tarna, men energin som fanns i b\u00f6rjan har bedarrat.<\/p>\n
Jag minns en g\u00e5ng i mitten av 90-talet. Jag gick omkring p\u00e5 Bengans i G\u00f6teborg och hade en s\u00e5n d\u00e4r dag i skivaff\u00e4ren med total id\u00e9torka. Pl\u00f6tsligt exploderar \u201dGalaxy Grammofone\u201d i h\u00f6gtalarna och jag blir helt kn\u00e4ckt. Den nerven, pulsen, \u00f6set. Hela den ep:n f\u00e5r mig fortfarande p\u00e5 fall. Det har h\u00e4nt ett par g\u00e5nger sedan dess att de gjort l\u00e5tar som \u00e4r s\u00e5d\u00e4r bra. Detta avskedsalbum kanske inte har n\u00e5gra s\u00e5dana extrema toppar, men som album betraktat \u00e4r det ett starkt album. Fast det \u00e4r sv\u00e5rt att inte p\u00e5verkas av vetskapen att detta \u00e4r deras avsked. Albumets f\u00f6rsta l\u00e5t avslutas ocks\u00e5 med samma parti som inleder ”Firmanent vacation” fr\u00e5n f\u00f6rsta plattan, som en h\u00e4lsning till det f\u00f6rflutna. N\u00e5gra av l\u00e5tarna \u00e4r dessutom gammalt material. S\u00e5 nog \u00e4r de medvetna om att det \u00e4r ett sentimentalt avsked till en l\u00e5ng karri\u00e4r. Men det g\u00f6r inget. L\u00e5tarna blir bara extra fina.<\/p>\n
Oavsett avskedets p\u00e5vekan \u00e4r detta ett album med flera bra l\u00e5tar. \u00d6verv\u00e4gande delen utg\u00f6rs av lugna och finst\u00e4mda l\u00e5tar, n\u00e5gra har till och med hymnvarning. Det \u00e4r de l\u00e5tarna som \u00e4r b\u00e4st. T\u00e4nker man p\u00e5 l\u00e5tarna som avsked f\u00e5r man n\u00e4stan en t\u00e5r i \u00f6gat, den kalibern \u00e4r det p\u00e5 flera sp\u00e5r. Och det k\u00e4nns som en v\u00e4rdig och passande avslutning p\u00e5 en fantastisk musikalisk karri\u00e4r.<\/p>\n
Text: Tommy Lucassi<\/strong><\/p>\n