{"id":52842,"date":"2012-04-15T09:38:40","date_gmt":"2012-04-15T07:38:40","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52842"},"modified":"2012-04-15T13:02:13","modified_gmt":"2012-04-15T11:02:13","slug":"lucifer-effect-valspelad-snygg-och-distanserad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52842","title":{"rendered":"Lucifer Effect – V\u00e4lspelad. Snygg. Och distanserad"},"content":{"rendered":"

Lucifer Effect
\nRegi: Tana Maneva
\nScen: Teater Giljotin<\/a>
\nPremi\u00e4r 14 april 2012<\/p>\n

Dostojevskij sade n\u00e5got i stil med att om dj\u00e4vulen inte finns av egen kraft, s\u00e5 \u00e4r han skapad av oss sj\u00e4lva som v\u00e5r avbild. Och med tanke p\u00e5 antalet skildringar av helvetet inom litteraturen och teatern kan vi v\u00e4l lugnt konstatera att det<\/p>\n

Lucifer Effect \u00e4r tre saker. Oerh\u00f6rt v\u00e4lspelad. Snygg. Och distanserad. <\/p>\n

Vi tar det fr\u00e5n b\u00f6rjan. I f\u00f6rest\u00e4llningens b\u00f6rjan, i det vitaste av vita rum, befinner sig tre m\u00e4nniskor i olika stadier av uppl\u00f6sning. Lucifer Effect g\u00f6r anspr\u00e5k p\u00e5 att ta sig lager efter lager ner mot m\u00e4nniskans k\u00e4rna, in mot det k\u00e4nnande och bort fr\u00e5n det rationella. Till platser inom oss d\u00e4r maktbeg\u00e4r f\u00e5r h\u00e4rska fritt och andra m\u00e4nniskor bara \u00e4r medel f\u00f6r att n\u00e5 ett m\u00e5l. Ur detta skapar Tana Maneva, som st\u00e5r f\u00f6r regin och en str\u00e5lande dansinsats i f\u00f6rest\u00e4llningen, allas v\u00e5r dj\u00e4vul. <\/p>\n

Tanken \u00e4r naturligtvis svindlande, om \u00e4n inte unik. Om det civiliserade hyvlas bort fr\u00e5n m\u00e4nniskan, \u00e5terst\u00e5r bara en liten egoistisk \u00e4cklig k\u00e4rna som t\u00e4nker p\u00e5 sig sj\u00e4lv i f\u00f6rsta, andra och tredje hand. Kvar \u00e4r n\u00e5got litet, \u00e4ckligt och v\u00e4ldigt kroppsligt.<\/p>\n

Just s\u00e5dan \u00e4r Lucifer Effect. Kroppslig. K\u00f6ttslig. Det spottas blod och bestick sl\u00e4ngs i backen. Folk talar f\u00f6rbi varandra, f\u00f6r i helvetet har ingen n\u00e5gon avsikt att lyssna p\u00e5 n\u00e5gon annan. Men det blir ocks\u00e5 pj\u00e4sens problem, f\u00f6r detta \u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning som bara talar ut, och som lyssnar v\u00e4ldigt lite. Det blir sv\u00e5rt att tr\u00e4nga in i pj\u00e4sen n\u00e4r inte ens karakt\u00e4rerna tycks vara intresserade av varandra. P\u00e5 s\u00e5 s\u00e4tt \u00e4r den distanserad fr\u00e5n publiken.<\/p>\n

Men, som sagt, Lucifer Effect \u00e4r makal\u00f6st v\u00e4lspelad, av hela ensemblen. Och scenografin, lika naken som den blottade sj\u00e4len, signerad Youlian Tabakov, \u00e4r ruggigt snygg. Utan att ta f\u00f6r sig blir det vita rummet en m\u00e5larduk d\u00e4r framf\u00f6r allt Joaquin NaBi Olssons st\u00e4ndigt bekymrade uppsynen bygger upp bilden som dr\u00f6jer sig kvar i tankarna efter f\u00f6rest\u00e4llningen.<\/p>\n

I rollerna:
\nTana Maneva, Joaquin NaBi Olsson och Scott Ackerman<\/p>\n

Foto: Cato Lein<\/p>\n

Text: Johan Ranstam<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Relaterat: Recension i Teatermagasinet.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om dans<\/a>, teater<\/a>, scenkonst<\/a>, scen<\/a>, Teater Giljotin<\/a>, Lucifer Effect<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Lucifer Effect Regi: Tana Maneva Scen: Teater Giljotin Premi\u00e4r 14 april 2012 Dostojevskij sade n\u00e5got i stil med att om dj\u00e4vulen inte finns av egen kraft, s\u00e5 \u00e4r han skapad av oss sj\u00e4lva som v\u00e5r avbild. Och med tanke p\u00e5 antalet skildringar av helvetet inom litteraturen och teatern kan vi v\u00e4l lugnt konstatera att det […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":52844,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1128,7789,12286,4955,12288,5643],"class_list":["post-52842","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-dans","tag-lucifer-effect","tag-film","tag-scenkonst","tag-teater","tag-teater-giljotin","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52842","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=52842"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52842\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":52882,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52842\/revisions\/52882"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/52844"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=52842"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=52842"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=52842"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}