{"id":52738,"date":"2012-04-12T00:05:17","date_gmt":"2012-04-11T22:05:17","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52738"},"modified":"2012-04-12T00:05:17","modified_gmt":"2012-04-11T22:05:17","slug":"spokhotellet-skruvat-och-roligt","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52738","title":{"rendered":"Sp\u00f6khotellet – skruvat och roligt"},"content":{"rendered":"

Sp\u00f6khotellet av Georges Feydeau
\nRegi Philip Zand\u00e9n
\nScenografi Lars \u00d6stbergh
\nStockholms stadsteater<\/a>, Stora scenen
\nPremi\u00e4r 11 april 2011<\/p>\n

Tv\u00e5 par i medel\u00e5ldern bor grannar och b\u00e5da paren har det lite trassligt i sina \u00e4ktenskap. Den ena mannen \u00e4r intresserad av grannens fru och lyckas f\u00e5 med henne till ett hotell en natt, f\u00f6r att hon ska h\u00e4mnas p\u00e5 sin man som enligt henne inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt intresserad av henne. Nu r\u00e5kar slumpen g\u00f6ra att de hamnar p\u00e5 precis det hotell dit hennes man kommer samma natt f\u00f6r att han ska unders\u00f6ka ett misst\u00e4nkt fall av sp\u00f6ken.<\/p>\n

Ja det l\u00e5ter som en knasig historia. \u00c4nnu knasigare och med \u00e4nnu fler f\u00f6rvecklingar blir det.<\/p>\n

Sp\u00f6khotellet \u00e4r en komedi och en fars, skriven av fransmannen Georges Feydeau 1894. Den \u00e4r en av flera franska komedier som driver med en s\u00e4rskild slags pj\u00e4ser som var vanliga p\u00e5 de franska teatrarna i mitten av 1800-talet. Handlingen utspelades i franska salonger i burgna hem d\u00e4r ofta en fr\u00e4mling kom p\u00e5 bes\u00f6k och det mesta st\u00e4lldes upp och ned, men i slutscenen st\u00e4lldes allt till r\u00e4tta. De nya komedierna av pj\u00e4sf\u00f6rfattare som Georges Feydeau drev med dessa och skruvade dem n\u00e5gra varv till. <\/p>\n

Sp\u00f6khotellet kom till under en tid d\u00e5 str\u00e4nga moraliska principer styrde och dubbelmoralen frodades bakom st\u00e4ngda d\u00f6rrar. Att det d\u00e4rf\u00f6r \u00e4r s\u00e5 m\u00e5nga d\u00f6rrar som \u00f6ppnas och st\u00e4ngs i den h\u00e4r typen av fars blir som en metafor, om de m\u00e5nga d\u00f6rrar som var st\u00e4ngda och som skulle m\u00e5 bra av att \u00f6ppnas i de borgerliga gemaken.<\/p>\n

Det \u00e4r inte direkt en f\u00f6rest\u00e4llning jag g\u00e5r hemma efter\u00e5t och grubblar \u00f6ver. Visserligen \u00e4r det p\u00e5 s\u00e4tt och vis en r\u00e4tt m\u00f6rk bild av m\u00e4nniskorna som kommer fram: de flesta ljuger mer \u00e4n de talar sanning och det \u00e4r inte m\u00e5nga som har \u00e4rliga relationer till varje sig familj eller v\u00e4nner. Men jag k\u00e4nner att det \u00e4r inte med s\u00e5dana glas\u00f6gon jag ser eller bed\u00f6mer den h\u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen. Den \u00e4r rolig och f\u00f6r att den ska fungera kr\u00e4ver det att sk\u00e5despelarna har tajming i sitt samspel – och det har de. Lennart J\u00e4hkel som herr Pinglet \u00e4r klockren, ful och ber\u00e4knande och Michael Segerstr\u00f6m \u00e4r som alltid bra i sin roll som den sliskiga hotellportieren Bastien. Maria Salomaa g\u00f6r den rej\u00e4lt bortsk\u00e4mda hemmafrun Marcelle, som bara vill ha mer uppm\u00e4rksamhet. En biroll, men riktigt lustig s\u00e5dan, \u00e4r kommissarie Boucard som Ulf Eklund g\u00f6r med den \u00e4ran. Han f\u00e5r dessutom utrymme till ett litet soloparti d\u00e4r han tvekl\u00f6st inspirerat av Peter Sellers ber\u00f6mda Rosa Pantern. Oj vad jag skrattade.<\/p>\n

Framf\u00f6r allt ser jag f\u00f6rest\u00e4llningen som en underh\u00e5llande komedi \u00e4ven om vissa paralleller med v\u00e5r tid g\u00e5r \u00e4nd\u00e5 att dra. Handlingen utspelar sig fr\u00e5n b\u00f6rjan i en tid i Frankrike d\u00e5 Paris blomstrade. Frankrike tj\u00e4nade bra p\u00e5 att vara en kolonialmakt och de nyrika borgarna levde i v\u00e4lst\u00e5nd, fast samtidigt hade allt g\u00e5tt fort och m\u00e5nga kom fr\u00e5n landet och var innerst inne r\u00e4dda f\u00f6r att avsl\u00f6jas som de lantbor de egentligen var. V\u00e4lst\u00e5ndet vilade p\u00e5 en br\u00e4cklig grund, d\u00e4rf\u00f6r gick alla omkring p\u00e5 t\u00e5 utan att s\u00e4ga saker vid dessa r\u00e4tta namn. Att sopa problemen under mattan blir i l\u00e4ngden oh\u00e5llbart.<\/p>\n

F\u00f6rutom duktiga sk\u00e5despelare tyckte jag om scenografin. I f\u00f6rsta akten utspelas handlingen i familjen Pinglets ljusa l\u00e4genhet och en stor del av andra akten i hotell Friheten, som kom fram genom en snillrik anv\u00e4ndning av vridscenen: hela hotellet visade sig finnas p\u00e5 andra sidan vridscenen. Ett riktigt sp\u00f6khotell med l\u00e4skig trappa.<\/p>\n

Sp\u00f6khotellet blir v\u00e4l s\u00e4songens familjef\u00f6rest\u00e4llning – en komedi d\u00e4r alla i familjen hittar n\u00e5got att skratta \u00e5t.<\/p>\n

I rollerna:<\/strong>
\nPinglet\tLennart J\u00e4hkel
\nPaillardin\tJacob Nordenson
\nMathieu\tTomas Norstr\u00f6m
\nMaxime\tJ\u00f6rgen Thorsson
\nBoulot\tKalle Malmberg
\nBastien\tMichael Segerstr\u00f6m
\nKommissarie Boucard\tUlf Eklund
\nChervet m fl roller\tSiri Hamari
\nErnest\tJoakim Gr\u00e4ns
\nMarcelle\tMaria Salomaa
\nAng\u00e9lique\tTova Magnusson
\nVictoire\tIda Ste\u00e9n
\nElever fr\u00e5n scengymnasiet\tKristina Falkborg
\nNaddine Edman
\nTuva Maja Jansson
\nWilma Enegren Ekstr\u00f6m
\nStella Hildersten
\nArnold Vestin
\nGustaf Asplund
\nJonathan Bjuggf\u00e4lt
\nNiklas Sm\u00e5l\u00e4nning
\nAlfred Stedt<\/p>\n

Foto: Markus G\u00e5rder<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, komedi<\/a>, fars<\/a>, Stockholms stadsteater<\/a>, recension<\/a>, teaterrecension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Sp\u00f6khotellet av Georges Feydeau Regi Philip Zand\u00e9n Scenografi Lars \u00d6stbergh Stockholms stadsteater, Stora scenen Premi\u00e4r 11 april 2011 Tv\u00e5 par i medel\u00e5ldern bor grannar och b\u00e5da paren har det lite trassligt i sina \u00e4ktenskap. Den ena mannen \u00e4r intresserad av grannens fru och lyckas f\u00e5 med henne till ett hotell en natt, f\u00f6r att hon […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":52742,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1664,2984,12285,5420,12288,12289],"class_list":{"0":"post-52738","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"tag-fars","12":"tag-komedi","13":"tag-recension","14":"tag-stockholms-stadsteater","15":"tag-teater","16":"tag-teaterrecension","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52738","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=52738"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52738\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":52747,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52738\/revisions\/52747"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/52742"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=52738"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=52738"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=52738"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}