{"id":52435,"date":"2012-04-05T07:25:39","date_gmt":"2012-04-05T05:25:39","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52435"},"modified":"2012-04-05T07:25:39","modified_gmt":"2012-04-05T05:25:39","slug":"paris-is-burning-at-the-judson-church-andlosa-mojligheter-till-underlig-och-ljuvlig-resa","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52435","title":{"rendered":"Paris is Burning at the Judson Church – \u00e4ndl\u00f6sa m\u00f6jligheter till underlig och ljuvlig resa"},"content":{"rendered":"

Paris is Burning at the Judson Churc
\nKoreografi: Trajal Harrell
\nDansare: Rob Fordeyn, Trajal Harrell, Thibault Lac, Stephen Thompsom, Ondrej Vidlar
\nLjus: Jan Maertans
\nDramaturg: G\u00e9rard Mayen
\nDansens Hus, Stockholm<\/a>
\n4 april 2012<\/p>\n

Efter en kort introduktion av en g\u00e4stande fransk ciceron, som upplyser oss om att vi kommer att bjudas p\u00e5 en work in progress p\u00e5 ett verk som f\u00e5r sin urpremi\u00e4r om n\u00e5gra veckor i New York, f\u00e5r vi av en av de fem dansarna den artiga uppmaningen ”Please stand up for our house anthem”, varp\u00e5 vi lydigt st\u00e4ller oss upp f\u00f6r att lyssna p\u00e5 en acapellaversion Britney Spears \u201dBaby one more time\u201d. D\u00e4r s\u00e4tts tonen.<\/p>\n

Koreografen Trajal Harrells verk tar spr\u00e5ngbr\u00e4da ur vilt skilda scener och platser. Han leker med id\u00e9n om att i b\u00f6rjan p\u00e5 1960-talet gjorde dansare ur afro- och latinamerikanska Voguing-scenen i Harlem, ett bes\u00f6k p\u00e5 Judson Church p\u00e5 Manhattan, d\u00e4r de radikala f\u00f6reg\u00e5ngarna till den intellektuella postmoderna dansen hade sitt vattenh\u00e5l. Men l\u00e4gg ocks\u00e5 till det grekiska dramat Antigone och Harrells kommentar kring k\u00f6nsroller, mode och stj\u00e4rnkultur och du har ett helt sm\u00f6rg\u00e5sbord att tugga tag i.<\/p>\n

\"\"<\/a>Ja, och var ska jag b\u00f6rja? De underbara m\u00e4rkligheterna ville inte ta slut. Allt fr\u00e5n sensibla danssolon till karakt\u00e4rkorrekta voguequeens, houses\u00e5ng till modevisning p\u00e5 den grekiska catwalken. Det \u00e4r de \u00e4ndl\u00f6sa m\u00f6jligheterna som \u00e4r styckets nav och styrka. Det \u00e4r gener\u00f6st och gr\u00e4nsl\u00f6st, samtidigt som den r\u00e5a humorn spirar. Som i de inledande solopartierna, suddiga och konturl\u00f6sa, men samtidigt ramas det in med sina spotlightbelysta sm\u00e5 scenrum, men f\u00f6rst och fr\u00e4mst tack vare de sensibla dansarna. Vackert och vilsamt. Riktigt, riktigt bra blir det n\u00e4r koreografen greppar tag i mikrofonen och i m\u00f6rkret k\u00f6r en slags spoken word\/houses\u00e5ng d\u00e4r han leker, v\u00e4nder, vrider, repeterar och viskar sin monolog, som lika v\u00e4l skulle kunna vara en s\u00e5ngtext ur en housel\u00e5t. Det kanske \u00e4r det? Eller som i den fantastiska och t\u00e5lmodiga monologen d\u00e4r Harrell, tillsammans med en av dansarna, sittandes som sm\u00e5 sj\u00f6jungfrun p\u00e5 en l\u00e4tt upph\u00f6jd scen, rabblar med monotona, n\u00e4st intill robotliknande r\u00f6ster olika \u00e4ndelser till \u201dWe are\u201d. M\u00f6jligheterna och profetiorna \u00e4r \u00e4ndl\u00f6sa. Likas\u00e5 komedin.<\/p>\n

Men det gr\u00e4nsl\u00f6sa blir ocks\u00e5 lite snubbeltr\u00e5den, f\u00f6r Harrell skulle vinna p\u00e5 att bromsa ibland. Det k\u00e4nns som om han inte vet n\u00e4r han ska avsluta en scen, utan han l\u00e5ter snarare scenerna rulla p\u00e5 lite f\u00f6r l\u00e4nge. En och kanske tv\u00e5 oavbrutna scener har sina po\u00e4nger, men n\u00e4r i princip varje sekvens sipprar \u00f6ver i ett malande, naggas det lite i s\u00f6mmarna. Men okej, tv\u00e5 och halv timma utan att tappa koncentrationen en enda g\u00e5ng, \u00e4r \u00e4ndock en bedrift, med tanke p\u00e5 de enkla, m\u00e4rkliga och m\u00e4rkv\u00e4rdiga medel Trajal Harrell och hans dansare anv\u00e4nder. <\/p>\n

S\u00e5 befinner du dig i New York om n\u00e5gra veckor, ta tillf\u00e4llet i akt och se stycket n\u00e4r det \u00e4r f\u00e4rdigt och jag lovar att ni kanske inte blir s\u00e5 mycket klokare, men j\u00e4klar vilken underlig och ljuvlig resa ni f\u00e5r \u00e5ka p\u00e5 tillsammans med Trajal Harrell.<\/p>\n

Text: Tommi Salmela<\/strong><\/p>\n

De tv\u00e5 \u00f6versta bilderna: Foto: David Berge
\nDen nedersta bilden: Foto: Bengt Gustafsson<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Trajal Harrell<\/a>, Dansens Hus<\/a>, work in progress<\/a>, New York<\/a>, dansrecension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Paris is Burning at the Judson Churc Koreografi: Trajal Harrell Dansare: Rob Fordeyn, Trajal Harrell, Thibault Lac, Stephen Thompsom, Ondrej Vidlar Ljus: Jan Maertans Dramaturg: G\u00e9rard Mayen Dansens Hus, Stockholm 4 april 2012 Efter en kort introduktion av en g\u00e4stande fransk ciceron, som upplyser oss om att vi kommer att bjudas p\u00e5 en work in […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":52436,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20],"tags":[1133,7740,3960,7738,7739],"class_list":{"0":"post-52435","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"tag-dansens-hus","10":"tag-dansrecension-2","11":"tag-new-york","12":"tag-trajal-harrell","13":"tag-work-in-progress","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52435","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=52435"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52435\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":52439,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52435\/revisions\/52439"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/52436"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=52435"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=52435"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=52435"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}