Gitarrens superstj\u00e4rna Joe Bonamassa sl\u00e4pper 23 maj sitt nya blues-rock album Driving Towards The Daylight via Mascot Label Group\/Provogue Records.<\/p>\n
Bonamassas nya web-TV-serie Countdown To Daylight har premi\u00e4r 3 april och kommer att s\u00e4ndas en g\u00e5ng i veckan tio veckor fram\u00e5t. Serien kommer att inneh\u00e5lla aldrig tidigare visade intervjuer och scener fr\u00e5n inspelningen av nya plattan.<\/p>\n
Ett pressmeddelande ber\u00e4ttar mer:
\nDen 23 maj sl\u00e4pper den internationellt hyllade supergitarristen Joe Bonamassa sitt nya studioalbum Driving Towards The Daylight, hans trettonde i ordningen. Plattan \u00e4r producerad av Kevin \u201dCaveman\u201d Shirley (Black Crowes, Aerosmith, Led Zeppelin, Europe m fl) och detta \u00e4r parets sjunde samarbete. Shirley har den senaste \u00e5ret \u00e4ven producerat Bonamassas b\u00e4st s\u00e4ljande platta Dust Bowl (2011), Black Country Communion 2 (h\u00e5rdrocksgruppen Bonamassa har med bl a Glenn Hughes) samt duettplattan Don\u2019t Explain med Joe Bonamassa och Beth Hart.<\/p>\n
Inspelningarna gjordes i Village Recorder i Los Angeles samt Studio At The Palms i Las Vegas. Driving Towards The Daylight \u00e4r en v\u00e4l balanserad \u201dtillbaka till r\u00f6tterna-platta\u201d med den typ av blues och blues-rock som blivit Bonamassas signum. \u201dVi har tagit n\u00e5gra riktigt traditionella blues-l\u00e5tar som Howlin\u2019 Wolfs Who\u2019s Been Talking och Robert Johnsons Stones In My Passway och kl\u00e4tt dem i en rock-kostym\u201d ber\u00e4ttar Kevin Shirley. \u201dDet var sp\u00e4nnande att \u00e5terv\u00e4nda till bluesen p\u00e5 ett h\u00f6gst spontant vis. Det skakar och vibrerar och l\u00e5ter v\u00e4ldigt r\u00e5tt och opolerat\u201d forts\u00e4tter han.<\/p>\n
F\u00f6r att utmana Bonamassa och s\u00e4tta honom i ett nytt sammanhang anlitade man en unik grupp musiker som inkluderade Aerosmiths gitarrist Brad Whitford, gitarristen Blondie Chaplin, trummisen Anton Fig, keyboardisten Arlan Schierbaum, basisterna Michael Rhodes och Carmine Rojas, gitarristerna Pat Thrall och Harrison Whitford (Brads son!) samt Jeff Bova & The Bovaland Brass p\u00e5 bl\u00e5s.<\/p>\n
Brad Whitford var lyrisk n\u00e4r han intervjuades under inspelningen; \u201dDen h\u00e4r plattan \u00e4r definitivt mer influerad av vad vi alla h\u00e4r i studion \u00e4lskar, n\u00e4mligen tidig 60-talsrock och blues fr\u00e5n Storbritannien och Staterna. Jag antar att vi aldrig f\u00e5r det ur v\u00e5rt system men det var fantastiskt att hitta v\u00e5ra egna v\u00e4gar p\u00e5 den kartan!\u201d<\/p>\n
Albumet inneh\u00e5ller fem l\u00e5tar signerade Bonamassa, det st\u00f6kiga \u00f6ppningssp\u00e5ret Dislocated Boy, titelsp\u00e5ret och f\u00f6rsta singeln Driving Towards The Daylight, I Got All You Need, Heavenly Soul samt Somewhere Trouble Don\u2019t Go. Bland \u00f6vriga l\u00e5tar kan n\u00e4mnas Bonamassas versioner av Tom Waits New Coat Of Paint, Bill Withers Lonely Town, Lonely Street och A Place In My Heart av Bernie Marsden. Plattan avslutas med en duett med den Australiske nationalklenoden Jimmy Barnes p\u00e5 hans hit fr\u00e5n 1987 Too Much Ain\u2019t Enough Love.
\nJoe Bonamassas nya web-TV-serie har premi\u00e4r 3 april och s\u00e4nds i sammanlagt tio 3-4 minuters webisoder d\u00e4r vi f\u00e5r f\u00f6lja bandet i studion, intervjuer, behind the scenes m m.<\/p>\n