F\u00f6r dig naken
\nBetyg: 5
\nFoto, regi, klipp: Sara Broos
\nBiopremi\u00e4r: 13 april<\/p>\n
Eftertexten tr\u00e4der fram p\u00e5 filmduken och jag sitter tyst, ikl\u00e4dd en kallsvettig lamslagenhet. Jag vill inte att det ska ta slut. Vill klamra mig fast. Attackera och attackeras. K\u00e4nslan kryper runt i mig som en rastl\u00f6s hund. Sara Broos dokument\u00e4rfilm, F\u00f6r dig naken, \u00e4r det mest pl\u00e5gsamt vackra, \u00e4rliga, varma och m\u00e4nskliga som jag sett p\u00e5 mycket l\u00e4nge. Att skriva om den nu k\u00e4nns sv\u00e5rt, som att f\u00f6rs\u00f6ka kl\u00e4mma ner en hel v\u00e4rldsrymd i en liten burk. Men jag f\u00f6rs\u00f6ker.<\/p>\n
Lars Lerin betraktas som en av Nordens skickligaste akvarellm\u00e5lare och har st\u00e4llt ut p\u00e5 gallerier och museer b\u00e5de runtom i Europa och i USA. Hans enast\u00e5ende konstn\u00e4rskap \u00e4r dock endast en fotnot, ett f\u00f6rsiktigt p\u00e5pekande, i denna film om honom. Viktigt \u00e4r ist\u00e4llet allt det d\u00e4r andra, det som inte \u00e4r jobb, det som \u00e4r liv. <\/p>\n
Under tre \u00e5rs tid har Sara Broos, Lars guddotter, f\u00f6ljt honom i hans trevande jakt efter den enda, sanna k\u00e4rleken. Han vill \u00e4lska och han vill bli \u00e4lskad, men i bagaget har han \u00e5r av alkoholmissbruk, och ett dysfunktionellt f\u00f6rh\u00e5llande som l\u00e4mnat honom ensam med ett brustet hj\u00e4rta. N\u00e4r filmen tar sin b\u00f6rjan har Lars varit inne p\u00e5 ett behandlingshem och blivit nykter. Han har bytt alkoholen mot ett frenetiskt s\u00f6kande efter en varm och stabil man att sl\u00e5 sig till ro med. Efter otaliga kontaktannonser och blinddates hittar han pl\u00f6tsligt Manoel Marques, eller Junior som han ocks\u00e5 kallas. Junior bor i Brasilien och de betraktar ordl\u00f6st varandra p\u00e5 sina datorsk\u00e4rmar, fr\u00e5n varsin sida av jordklotet. Lars fastnar f\u00f6r n\u00e5got hos Junior och som hastigast best\u00e4ms det att han ska komma till Sverige f\u00f6r att h\u00e4lsa p\u00e5 i n\u00e5gra veckor. De kan inte f\u00f6rst\u00e5 varandra utan kommunicerar, ytterst tafatt, med hj\u00e4lp av ordb\u00f6cker och teckenspr\u00e5k. Sv\u00e5righeterna \u00e4r m\u00e5nga, men, t\u00e4nker Lars, om man \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 att leta, d\u00e5 kan man kanske bara best\u00e4mma sig f\u00f6r att bli k\u00e4r?<\/p>\n
Det finns s\u00e5 mycket att \u00e4lska med F\u00f6r dig naken. Den kl\u00e4ttrar in i varje vr\u00e5. \u00c5 ena sidan s\u00e5 \u00e4r det den underbara, magv\u00e4rmande humorn, och \u00e5 andra sidan s\u00e5 \u00e4r det ett blytungt m\u00f6rker som gr\u00e4ver djupa g\u00e5ngar rakt igenom en. Filmningen \u00e4r vackert poetisk och musiken \u00e4r perfekt. N\u00e4r Lars pratar med sin sk\u00f6ra, v\u00e4rml\u00e4ndska r\u00f6st blir det ibland s\u00e5 n\u00e4rg\u00e5nget att man knappt vet vart man ska ta v\u00e4gen. Upplevelsen blir i det n\u00e4rmaste fysisk. Det \u00e4r om\u00f6jligt att inte k\u00e4nna en omedelbar och genuin \u00f6mhet inf\u00f6r b\u00e5de Lars och Junior n\u00e4r man som en tyst tredje part f\u00e5r f\u00f6lja med i deras trassliga men beslutsamma kamp f\u00f6r det lyckliga livet. Ett liv d\u00e4r n\u00e5gon \u00e4lskar en, fast\u00e4n det kan vara s\u00e5 o\u00e4ndligt sv\u00e5rt att bli \u00e4lskad ens av sig sj\u00e4lv.<\/p>\n
Text: Josefina Linde<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" F\u00f6r dig naken Betyg: 5 Foto, regi, klipp: Sara Broos Biopremi\u00e4r: 13 april Eftertexten tr\u00e4der fram p\u00e5 filmduken och jag sitter tyst, ikl\u00e4dd en kallsvettig lamslagenhet. Jag vill inte att det ska ta slut. Vill klamra mig fast. Attackera och attackeras. K\u00e4nslan kryper runt i mig som en rastl\u00f6s hund. Sara Broos dokument\u00e4rfilm, F\u00f6r dig […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":52337,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[50,51,16],"tags":[1738,12286],"class_list":["post-52335","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-filmfilm","category-filmer","category-recension","tag-filmrecension","tag-film","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52335","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=52335"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52335\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":52338,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52335\/revisions\/52338"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/52337"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=52335"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=52335"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=52335"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}