{"id":52248,"date":"2012-04-01T19:30:57","date_gmt":"2012-04-01T17:30:57","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52248"},"modified":"2012-04-01T19:33:31","modified_gmt":"2012-04-01T17:33:31","slug":"avskedsbrev-av-valeria-parrella","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52248","title":{"rendered":"Avskedsbrev av Valeria Parrella – lyfter fr\u00e5gor som ber\u00f6r"},"content":{"rendered":"

Titel: Avskedsbrev<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Valeria Parrella
\nF\u00f6rlag: Astor f\u00f6rlag<\/a>
\nUtgiven: 2012
\nISBN10:\t9186757113
\nISBN13:\t9789186757113<\/p>\n

Valeria Parrella \u00e4r en italiensk f\u00f6rfattare, teaterskribent och jobbar just nu p\u00e5 ett operalibretto. Romanen avskedsbrev \u00e4r hennes andra p\u00e5 svenska. H\u00e4r f\u00e5r vi f\u00f6lja Clelias utveckling fr\u00e5n barndomen, d\u00e4r mycket tid g\u00e5r \u00e5t till att f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e4gga tillvarons f\u00f6rvirrande pussel, till den vuxna resignationen inf\u00f6r tillvarons brister. <\/p>\n

Huvudpersonen Clelia lever, liksom f\u00f6rfattarinna sj\u00e4lv, i Neapel. Hon kommer fr\u00e5n en t\u00e4mligen modest bakgrund och k\u00e4mpar som vi alla k\u00e4mpar med att hitta ett f\u00f6rh\u00e5llningss\u00e4tt till r\u00f6tterna. Vi styrs alla av dessa r\u00f6tter. Vi kan bindas av dem. Sn\u00e4rjas. Eller i mer lyckosamma fall, f\u00e5 n\u00e4ring genom dem. I Clelias \u00f6gon blir det allt mer tydligt exakt hur mycket bakgrunden betyder. Genom ett ungdomligt passionerat engagemang i kommunismen s\u00f6ker hon k\u00e4mpa emot, men till vilken nytta? N\u00e4r man \u00e4r en del av ett korrupt system hj\u00e4lper inte ens det mest briljanta intellektet i kampen mot etablerade n\u00e4tverk och pappas pengar.
\nClelia hittar passionen, men framf\u00f6rallt lugnet och tillfredst\u00e4llelsen p\u00e5 teatern. H\u00e4r kan hon andas och v\u00e4xa. H\u00e4r k\u00e4nner hon att hon kan b\u00f6rja skapa egna r\u00f6tter. <\/p>\n

Parrella har rosats internationellt f\u00f6r sin f\u00f6rm\u00e5ga att skildra ett nutida Italien i f\u00f6rfall. Ett land d\u00e4r arkitekter bygger gl\u00e4nsande glaspyramider men struntar i fungerande avlopp. De skitiga \u00f6versv\u00e4mningarna kan inte ens de vitkragade \u00e4mbetsm\u00e4nnen undg\u00e5 att trampa i med sina exklusiva skor. Men de kan l\u00e5tsas som att de inte k\u00e4nner stanken. Clelia f\u00f6rs\u00f6ker hitta sin plats i denna tillvaro d\u00e4r man \u00e4r chansl\u00f6s i konkurrensen utan en m\u00e5ttsydd sidenslips som kostar mer \u00e4n m\u00e5nadens matutgifter. Hon pl\u00e5gas av en st\u00e4ndig \u00e5ngest \u00f6ver att bli en del av det system som hon f\u00f6raktar. <\/p>\n

Till en b\u00f6rjan har jag lite sv\u00e5rt att komma in i boken. Jag tycker att spr\u00e5ket k\u00e4nns v\u00e4l h\u00f6gtravande och gammaldags. P\u00e5 grund av just spr\u00e5ket tar det ett tag innan jag f\u00f6rst\u00e5r att ber\u00e4ttelsen inte \u00e4r f\u00f6rlagd i en dunkel d\u00e5tid. Efter ett tag smyger sig dock ett igenk\u00e4nnande in. <\/p>\n

Parrella lyfter fr\u00e5gor som ber\u00f6r mig. Allm\u00e4nm\u00e4nskliga fr\u00e5gor, som hur sv\u00e5rt det \u00e4r att finna sitt jag. Hur man f\u00f6rst n\u00e4r man m\u00f6ter en m\u00e4nniska att \u00e4lska och \u00e5tr\u00e5 kan b\u00f6rja \u00e4lska sig sj\u00e4lv. Hur en annan m\u00e4nniska kan fungera som en tydligg\u00f6rande spegel f\u00f6r jaget. Hur man genom att fylla sitt liv med m\u00e4nniskor som man kan f\u00f6rst\u00e5 och relatera till kan bli \u00e4nnu mer sig sj\u00e4lv. Detta sj\u00e4lv som man sedan m\u00e5ste vara sann mot och st\u00e5 upp f\u00f6r om man ska kunna vara en hel m\u00e4nniska. <\/p>\n

Avskedsbrev \u00e4r visserligen en ber\u00e4ttelse om ett land i f\u00f6rfall och resignation, men f\u00f6r mig blir det som stannar kvar den spegelbild som sagda stad bildar f\u00f6r Clelia. Hur hon \u00e5 ena sidan jobbar f\u00f6r att odla det vackra och \u00e4kta samtidigt som allt \u00e5 andra sidan sakta krackelerar tills det enda man kan g\u00f6ra \u00e4r att \u00f6verl\u00e4mna sig \u00e5t m\u00f6rkret. Eller skriva ett avskedsbrev till alltihop.<\/p>\n

Text: Elin Lucassi<\/strong><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om bokblogg<\/a>, litteratur<\/a>, b\u00f6cker<\/a>, Italien<\/a>, avskedsbrev<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Avskedsbrev F\u00f6rfattare: Valeria Parrella F\u00f6rlag: Astor f\u00f6rlag Utgiven: 2012 ISBN10: 9186757113 ISBN13: 9789186757113 Valeria Parrella \u00e4r en italiensk f\u00f6rfattare, teaterskribent och jobbar just nu p\u00e5 ett operalibretto. Romanen avskedsbrev \u00e4r hennes andra p\u00e5 svenska. H\u00e4r f\u00e5r vi f\u00f6lja Clelias utveckling fr\u00e5n barndomen, d\u00e4r mycket tid g\u00e5r \u00e5t till att f\u00f6rs\u00f6ka l\u00e4gga tillvarons f\u00f6rvirrande pussel, […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":52250,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[7717,907,12280,773,2578],"class_list":["post-52248","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-avskedsbrev","tag-bocker","tag-litteratur","tag-bokblogg","tag-italien","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52248","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=52248"}],"version-history":[{"count":4,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52248\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":52253,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52248\/revisions\/52253"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/52250"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=52248"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=52248"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=52248"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}