{"id":52160,"date":"2012-04-01T12:20:36","date_gmt":"2012-04-01T10:20:36","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52160"},"modified":"2012-04-01T18:19:13","modified_gmt":"2012-04-01T16:19:13","slug":"till-damaskus-pa-dramatens-stora-scen-tankar-efter-premiaren","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=52160","title":{"rendered":"Till Damaskus p\u00e5 Dramatens Stora scen, tankar efter premi\u00e4ren"},"content":{"rendered":"

Till Damaskus
\nManus: August Strindberg
\nRegi: Karl Dun\u00e9r
\nScenografi Karl Dun\u00e9r och Peder Freij
\nMusik p\u00e5 sj\u00e4lvspelande piano: Franz Liszt, Morton Feldman, Erik Satie och Franz Schubert
\n\u00d6vrig musik: Walter F\u00e4hndrich och Mats Persson
\nPiano: Ingvar Kjellson, Mats Persson
\nDramaten, Stora scenen<\/a>
\nPremi\u00e4r 31 mars 2012<\/p>\n

Scengolvet \u00e4r en labyrint och fr\u00e5n taket h\u00e4nger flera l\u00e5nga sn\u00f6ren. D\u00e4r m\u00f6ter Den ok\u00e4nde de klassiska karakt\u00e4rna Tiggaren, Damen och de i f\u00f6rsta akten p\u00e5 Till Damaskus, i Dramatens upps\u00e4ttning p\u00e5 Stora scenen.
\nEn labyrint \u00e4r en bra bild av v\u00e5r vandring genom livet. \"\"<\/a>I Till Damaskus som \u00e4r ett av Strindbergs Inferno-draman k\u00e4nner vi f\u00f6rst\u00e5s igen mycket av August Strindbergs eget liv, men dramat \u00e4r mycket mer \u00e4n en slags surrealistisk biografi \u00f6ver f\u00f6rfattarens liv.
\nDen skildrar livet och de existentiella fr\u00e5gorna och f\u00f6r den som n\u00e5gon g\u00e5ng haft en depression kan ocks\u00e5 k\u00e4nna igen sig i hur Den ok\u00e4nde upplever det han m\u00f6ter under livet.<\/p>\n

Fr\u00e5gan Den Ok\u00e4nde f\u00e5r i slutet \u00e4r central f\u00f6r hela dramat: \u00c4r sv\u00e5righeterna, motg\u00e5ngarna i livet till f\u00f6r att b\u00e4ttre uppskatta framg\u00e5ngarna, eller \u00e4r framg\u00e5ngarna till f\u00f6r att \u00e4nnu mer betona hur djupa motg\u00e5ngarna \u00e4r?
\nDen som sitter fast i en depression kan inte ta sig ur den bara genom att t\u00e4nka r\u00e4tt, f\u00f6r det \u00e4r vi alldeles f\u00f6r inl\u00e5sta i livets labyrint f\u00f6r att med en fingerkn\u00e4pp f\u00f6r\u00e4ndra. <\/p>\n

Olof Lagercrantz skriver om dramat i boken ”August Strindberg” 1979:
\nDen Ok\u00e4nde har ber\u00f6vats ett individuellt namn just d\u00e4rf\u00f6r att i honom m\u00f6ts ett myller av gestalter, Kain, d\u00e4rf\u00f6r har han ett m\u00e4rke i pannan, Jakob, d\u00e4rf\u00f6r haltar han, tiggare, kejsare, brottslingar. I honom tr\u00e4ngs i sj\u00e4lva verket hela m\u00e4nskligheten. N\u00e4r den Ok\u00e4ndes motspelerska, Damen – ocks\u00e5 hon ber\u00f6vad sitt namn som ett tecken p\u00e5 att hon representerar m\u00e5nga – grips av s\u00e5dan medk\u00e4nsla med honom, f\u00f6rst\u00e5r vi varf\u00f6r. Han erbjuder en tidl\u00f6s bild av en k\u00e4mpande m\u00e4nniska och vi igenk\u00e4nner oss sj\u00e4lva.<\/em><\/p>\n

Johan Holmberg spelar Den Ok\u00e4nde, Ylva Ekblad spelar Damen och Torkel Petersson g\u00f6r l\u00e4karen. Den rutinerade teaterlegendaren Ingvar Kjellson g\u00f6r flera roller som Krogv\u00e4rden, Hotellv\u00e4rden, Den gamle och Professorn. Roll-listan \u00e4r diger med rutinerade duktiga sk\u00e5despelare. Johan Holmberg \u00e4r en duktig sk\u00e5despelare som passar bra i rollen som den anonyme m\u00e4nniskan, han g\u00f6r en s\u00e5rbar man p\u00e5 livets vandring som pendlar mellan \u00f6vermod och nedst\u00e4mdhet. <\/p>\n

\u00c4nd\u00e5 lyfter f\u00f6rest\u00e4llningen aldrig riktigt, den \u00e4r f\u00f6r j\u00e4mntjock p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, som inte beror p\u00e5 n\u00e5gra d\u00e5liga prestationer av sk\u00e5despelarna utan har mer att g\u00f6ra med strukturen p\u00e5 dramat, p\u00e5 iscens\u00e4ttningen. Scenl\u00f6sningarna \u00e4r fantasifulla, med labyrinten i f\u00f6rsta akten och med huset med det kritade m\u00e4nniskoskelettet som hissas ned i andra akten. \u00c4nd\u00e5 lyfter det inte. <\/p>\n

Till Damaskus \u00e4r liksom Ett dr\u00f6mspel dr\u00f6mlik, surrealistisk. Med modern teknik borde det filmatiska scenbilderna kunna utnyttjas mer. Kanske \u00e4r Dramatens nya upps\u00e4ttning f\u00f6r realistisk, f\u00f6r enkel, f\u00f6r att f\u00e5nga publikens hj\u00e4rta? N\u00e4r jag ser p\u00e5 bilderna fr\u00e5n f\u00f6rest\u00e4llningen efter\u00e5t ser jag hur fantastiskt visuella scenbilderna \u00e4r, hur starka de \u00e4r. Jag kan d\u00e4rf\u00f6r inte s\u00e4tta fingret p\u00e5 varf\u00f6r f\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4nd\u00e5 inte grep tag i mig mer?<\/p>\n

Strindberg har skrivit tre pj\u00e4ser som heter Till Damaskus. Till Damaskus I blev klar i mas 1898 och i juli samma \u00e5r blev Till Damaskus II klar. Till Damaskus III blev klar 1904. Oftast n\u00e4r Till Damaskus s\u00e4tts upp \u00e4r det Till Damaskus I som \u00e5syftas. Dramatens upps\u00e4ttning nu, i regi av Karl Dun\u00e9r, inneh\u00e5ller alla tre. Ettan spelas f\u00f6r paus och akten efter paus best\u00e5r av Till Damaskus II och III.<\/p>\n

Jag avslutar mina tankar om f\u00f6rest\u00e4llningen med ett av m\u00e5nga underbara tankv\u00e4rda citat fr\u00e5n dramat, som f\u00e5r mig att k\u00e4nna igen k\u00e4nslan f\u00f6r de f\u00f6r mig viktiga sammantr\u00e4ffanden i livet med de m\u00e4nniskor som kommit att betyda mest f\u00f6r mig:
\nDen Ok\u00e4nde: Se, d\u00e4r \u00e4r ni! Jag visste att ni skulle komma.
\nDamen: Ni kallade p\u00e5 mig, jag k\u00e4nde det. Varf\u00f6r st\u00e5r ni h\u00e4r i gath\u00f6rnet?
\nDen ok\u00e4nde: Jag vet inte, jag ska n\u00e5nstans st\u00e5 medan jag v\u00e4ntar.<\/em><\/p>\n

I all sin enkelhet \u00e4r citaten, Strindbergs egna ord, den stora beh\u00e5llningen av f\u00f6rest\u00e4llningen f\u00f6r mig. Tyv\u00e4rr betyder ju det att trots bra sk\u00e5despelarinsatser skulle jag f\u00e5 ut lika mycket genom att l\u00e4sa de tre pj\u00e4serna. Synd p\u00e5 ett s\u00e5dant stort verk. <\/p>\n

Hoppas det h\u00e4nder n\u00e5got efter att f\u00f6rest\u00e4llningen spelats n\u00e5gra g\u00e5nger, att den lyfter mer. Det \u00e4r trots allt ett stort drama om livet och fyllt av sceniska visuell fantasifullhet. Vissa scener \u00e4r briljanta, som scenen i andra akten n\u00e4r Den Ok\u00e4nde ska f\u00e5 sin fina utm\u00e4rkelse, som \u00e4r en underbar drift med den fina akademiska v\u00e4rlden. Men som helhet grep f\u00f6rest\u00e4llningen inte tag i mig, men jag vill ju att den ska g\u00f6ra det. Kanske jag ska se om den om n\u00e5gra veckor, kanske den blir starkare d\u00e5?<\/p>\n

I rollerna:
\nDen ok\u00e4nde: Johan Holmberg
\nDamen: Ylva Ekblad
\nConfessorn: Peter Engman
\nL\u00e4karen: Torkel Petersson
\nD\u00e5ren: Niklas Ek
\nSystern, Kr\u00f6gerskan, Dottern: Mirja Turestedt
\nModern: Malin Ek
\nAbbedissan, Kvinnan: Irene Lindh
\nKrogv\u00e4rden, Hotellv\u00e4rden, Den gamle: Ingvar Kjellson<\/p>\n

Foto: S\u00f6ren Vilks<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n