Glasvegas
\nV-dala nation, Uppsala, 29 mars 2012
\nBetyg: 4<\/p>\n
N\u00e4r det skotska bandets sj\u00e4lvbetitlade debutalbum n\u00e5dde skivdiskarna gjorde det succ\u00e9 och hyllades av s\u00e5v\u00e4l kritiker som publik och andra musiker. Alla tycktes \u00e4lska de malande gitarrerna, den kaxiga skotska accenten och texterna om \u00f6vergivenhet och social kamp – speciellt h\u00e4r i Sverige. Och k\u00e4rleken skulle snabbt visa sig vara \u00f6msesidig. Med bytet utav trummis till svenska Jonna L\u00f6fgren, flera stora (och uts\u00e5lda) spelningar och en musikvideo inspelad p\u00e5 f\u00f6rra \u00e5rets spelning p\u00e5 Globens Annex i Stockholm g\u00f6r de sitt b\u00e4sta f\u00f6r att visa uppskattning mot den enorma publik vi \u00e4nd\u00e5 utg\u00f6r. Men det stannade inte d\u00e4r. F\u00f6r nu b\u00e5de pratade och sj\u00f6ng James Allan p\u00e5 Svenska, en bit ur Djungelboken och skapade alls\u00e5ng med \u201dVem kan segla f\u00f6rutan vind\u201d, vilket givetvis uppskattades av publiken.<\/p>\n
Sett till l\u00e5tvalet kunde de inte optimerat sig b\u00e4ttre f\u00f6r kv\u00e4llens spelning. Fokuset l\u00e5g p\u00e5 debutalbumet med l\u00e5tar som Geraldine, Lonesome Swan, Polmont On My Mind och Daddy\u2019s Gone – d\u00e4r speciellt den f\u00f6rstn\u00e4mnda och sistn\u00e4mnda skapade st\u00f6rst engagemang hos publiken som inte bara sj\u00f6ng med utan faktiskt fick ta \u00f6ver hela s\u00e5ngen under en del av Daddy\u2019s Gone. Vilket var m\u00e4ktigt. Men s\u00e5 spelades det ju \u00e4ven ett par l\u00e5tar fr\u00e5n andra albumet ocks\u00e5, speciellt uppskattade Euophoria, Take My Hand och Lots Sometimes. Men om f\u00f6rsta albumet var m\u00f6rkret, kamp och utsatthet var andra albumet, med sin fysiska och andem\u00e4ssiga flytt till Santa Monica i soliga Kalifornien, mer ljust och optimistiskt. Och n\u00e4r bandet framf\u00f6r helt nya l\u00e5tar inf\u00f6r det \u00e4nnu icke namngivna tredje albumet verkar man soundm\u00e4ssigt g\u00e5 tillbaka till debuten men beh\u00e5lla visst ljus fr\u00e5n uppf\u00f6ljaren, vilket verkar h\u00e5lla ihop bandets erfarenheter och utveckling p\u00e5 ett h\u00f6gst sammanh\u00e5llet vis och cementera bandets viktiga roll inom rockmusiken. Framtiden verkar lovande.<\/p>\n
N\u00e4r jag s\u00e5g Glasvegas live f\u00f6r andra g\u00e5ngen, p\u00e5 Globens Annex (f\u00f6rsta var Cirkus), s\u00e5g jag en enorm utveckling hos bandet – b\u00e5de i hur de r\u00f6rde sig och spelade. Fr\u00e5n lite sm\u00e5styltiga till vana rockpos\u00f6rer. Speciellt James Allan som verkade ha anammat varenda rockpose i historien, f\u00f6r att g\u00f6ra dem till sina egna, men ocks\u00e5 \u00f6vriga medlemmar. Bytet av trummis var ocks\u00e5 v\u00e4lkommet. Den h\u00e4r g\u00e5ngen var det mer nedtonat, men bandet r\u00f6rde sig \u00e4nd\u00e5 fritt och naturligt och Jonna bankade p\u00e5 som aldrig f\u00f6rr. N\u00e4r James hukade sig ner framf\u00f6r mickstativet s\u00e5g han inte tr\u00f6tt ut, utan n\u00e4stan religi\u00f6st tacksam \u00f6ver att f\u00e5 befinna sig i V-dalas konsertlokal framf\u00f6r alla bes\u00f6kare. Och efter att ha tackat h\u00f6gre makter tackade han \u00e4ven publiken f\u00f6r att de gett pengar, tid och energi till att n\u00e4rvara p\u00e5 spelningen och l\u00e5ta bandet beh\u00e5lla sina jobb. Vi \u00e4r bara glada att kunna hj\u00e4lpa till f\u00f6r att f\u00e5 ta del av mer gudomlig musik!<\/p>\n
Trots spelningens nedskalade ton var man otroligt precis med ett snyggt ljus och en duk d\u00e4r fina bilder och filmer projicerades upp bakom Jonna. Estetiken var d\u00e4rmed enhetligt presenterad p\u00e5 ett otroligt n\u00f6jsamt vis. D\u00e4rtill det mastiga gitarrmanglandet och skapandet utav rundg\u00e5ngsljud som inte bara visar vart bandet kommer ifr\u00e5n utan \u00e4ven varth\u00e4n de \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g. Och det m\u00e4rks att samtliga personer i publiken \u00e4r ivriga att f\u00e5 f\u00f6lja med. Tr\u00e5kigt nog st\u00e5r inte Geraldine och s\u00e4ljer merchandise bland ungdomarna som p\u00e5 Cirkus-spelningen, som f\u00f6r att visa sitt m\u00e5ngtydiga st\u00f6d. <\/p>\n
Text: Fredrik Gertz<\/strong><\/p>\n Du har v\u00e4l inte missat att Glasvegas spelade live p\u00e5 gatan i Stockholm? H\u00e4r kan du se ett klipp d\u00e4rifr\u00e5n.<\/a><\/strong><\/p>\n L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Glasvegas<\/a>, Uppsala<\/a>, musik<\/a>, recension<\/a>, konserter<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Glasvegas V-dala nation, Uppsala, 29 mars 2012 Betyg: 4 N\u00e4r det skotska bandets sj\u00e4lvbetitlade debutalbum n\u00e5dde skivdiskarna gjorde det succ\u00e9 och hyllades av s\u00e5v\u00e4l kritiker som publik och andra musiker. Alla tycktes \u00e4lska de malande gitarrerna, den kaxiga skotska accenten och texterna om \u00f6vergivenhet och social kamp – speciellt h\u00e4r i Sverige. Och k\u00e4rleken skulle […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":52078,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7,16],"tags":[2016,3004,12282,12285,6116],"class_list":{"0":"post-52077","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-musik","8":"category-recension","9":"tag-glasvegas","10":"tag-konserter","11":"tag-musik","12":"tag-recension","13":"tag-uppsala","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52077","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=52077"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52077\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":52079,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/52077\/revisions\/52079"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/52078"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=52077"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=52077"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=52077"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}