N\u00e4r Kulturbloggen m\u00f6ter upp Markus Kruneg\u00e5rd p\u00e5 Lilla Hotellbaren i s\u00f6dra Stockholm \u00e4r han nyss hemkommen fr\u00e5n Austin och musikindustrins kanske viktigaste m\u00e4ssa South by Southwest d\u00e4r han upptr\u00e4tt med We Are Serenades \u2013 hans och Adam Olenius fr\u00e5n Shout Out Louds gemensamma kreativa outlet. I maj \u00e5ker de tillbaka f\u00f6r en USA-turn\u00e9 men dessf\u00f6rinnan ger Markus ut sin nya soloskiva som b\u00e4r titeln \u201dM\u00e4nsklig v\u00e4rme\u201d.<\/p>\n
Hur var South by Southwest?<\/strong><\/p>\n Det var grymt, det b\u00f6rjar arta sig d\u00e4r borta. Det finns b\u00e4ttre f\u00f6ruts\u00e4ttningar f\u00f6r liv i tjugofem graders v\u00e4rme. Det var lite hysteriskt eftersom vi spelade hela tiden. Vi \u00e5kte mellan olika sessions och gjorde massa intervjuer. Austin \u00e4r en h\u00e4ftig stad, jag har aldrig varit d\u00e4r f\u00f6rut. Vi hann \u00e4ven se Lower Dens, Kindness och massa annat.<\/p>\n Hur k\u00e4nns det s\u00e5 h\u00e4r n\u00e4ra albumsl\u00e4ppet?<\/strong><\/p>\n Jag ser fram emot det, nu \u00e4r det liksom f\u00f6r sent att \u00e5ngra dig. Det \u00e4r befriande samtidigt som det \u00e4r enda tillf\u00e4llet jag kan till\u00e5ta mig sj\u00e4lv att noja lite. Men jag ska bara luta mig tillbaka och se hur den tas emot.<\/p>\n Hur hinner du med alla dessa projekt?<\/strong><\/p>\n Det har g\u00e5tt tv\u00e5 och ett halvt \u00e5r sedan jag sl\u00e4ppte de f\u00f6rra skivorna och l\u00e5tarna p\u00e5 Serenades skiva har vi samlat p\u00e5 oss under fyra \u00e5r. Det brukar ta ett halv\u00e5r efter jag sl\u00e4ppt en skiva innan jag kommer in i ett fl\u00f6de och b\u00f6rjar skriva p\u00e5 nytt igen. Det \u00e4r inget nio-till-fem-jobb. Jag f\u00e5r en id\u00e9 och blir lika f\u00f6rv\u00e5nad varje g\u00e5ng jag kommer p\u00e5 en l\u00e5t. V\u00e4ntar jag s\u00e5 har jag en skiva till slut.<\/p>\n Ett centralt tema p\u00e5 nya skivan tycks vara resan till varmare klimat, hur kommer det sig?<\/strong><\/p>\n Om man \u00e4r p\u00e5 samma plats, sitter vid samma k\u00f6ksbord eller samma barstol, t\u00f6mmer man det ganska fort. N\u00e4r man reser h\u00f6jer man blicken och saker som \u00e4r helt vanliga blir lite mer speciella. Resor g\u00f6r ocks\u00e5 att man kommer p\u00e5 fler id\u00e9er vilket kanske beror p\u00e5 att man inte beh\u00f6ver diska eller tv\u00e4tta. Hj\u00e4rnan f\u00e5r mer tid att komma p\u00e5 saker. Saker som skrivs f\u00f6rl\u00e4ggs n\u00e5gonstans, oavsett om det \u00e4r p\u00e5 en flygplats eller i ens sovrum. Det blir en ram att skriva runt.<\/p>\n Anser du att skivan har n\u00e5gra teman?<\/strong><\/p>\n Det har den s\u00e4kert, jag hoppas f\u00e5 l\u00e4sa om det i recensionerna. Den h\u00e4r g\u00e5ngen har jag kunna v\u00e4lja \u00e4mnen mer m\u00e5ngsidigt. Om man \u00e4r olyckligt k\u00e4r eller arbetsl\u00f6s och frustrerad finns det inte s\u00e5 mycket annat som distraherar en. P\u00e5 den h\u00e4r skivan har jag kunnat zooma ut och v\u00e4lja med fritt. Det \u00e4r inget konceptalbum utan snarare tio l\u00e5tar d\u00e4r varje l\u00e5t fyller sin plats som akt i sk\u00e5despelet.<\/p>\n Hur har arbetsprocessen bakom den h\u00e4r skivan skiljt sig fr\u00e5n hur du arbetade med \u201dPrinsen av Peking\u201d och \u201dLev som en gris, d\u00f6 som en kung\u201d?<\/strong><\/p>\n Det mesta spelades in live. Idag finns det s\u00e5 mycket datagjord musik d\u00e4r varje sekund \u00e4r fylld av tricks och gimmicks. Jag ville ha mer m\u00e4nsklig v\u00e4rme, s\u00e5 jag hyrde en fet studio och spelade in med mina kompisar. Det var som ett happening \u2013 n\u00e4r pengarna tar slut m\u00e5ste skivan vara f\u00e4rdig.<\/p>\n Jag var tvungen att vara h\u00e5rd mot mig sj\u00e4lv och st\u00e4lla krav p\u00e5 en h\u00f6gre standard eftersom jag den h\u00e4r g\u00e5ngen spelade in tio, eller tretton, l\u00e5tar ist\u00e4llet f\u00f6r tjugosex. F\u00f6rra skivorna var mer yviga och skissande fast det var ingen j\u00e4tteskillnad. Spontaniteten \u00e4r fortfarande d\u00e4r.<\/p>\n \u00c4r det inte mycket lager-p\u00e5-lager?<\/strong><\/p>\n Ljuden \u00e4r fylliga – det \u00e4r ingen tom skiva. D\u00e4remot \u00e4r det inte mycket p\u00e5l\u00e4gg. Att det l\u00e5ter som lager-p\u00e5-lager beror p\u00e5 hur det \u00e4r mixat. Det \u00e4r ingen demokratisk mixning d\u00e4r alla instrument l\u00e5ter lika mycket. Det var det jag ville \u00e5t i studion – en annan ljudbild \u00e4n r\u00e5dande.<\/p>\n Vilket var det b\u00e4sta f\u00f6rem\u00e5let i studion?<\/strong><\/p>\n En Rotor Drum med gate reverb l\u00f6ste m\u00e5nga problem. Sedan k\u00f6pte jag en akustisk gitarr, Jimi Hendrix favoritmodell. Den var bra, nu \u00e4r den trasig. S\u00e5 blev jag lurad n\u00e4r jag k\u00f6pte den men den var bra.<\/p>\n Har du funnit n\u00e5gra nya influenser?<\/strong><\/p>\n Lower Dens som jag n\u00e4mnde tidigare. Jag hittar nytt hela tiden. Jag lyssnar mer p\u00e5 gitarrock, The Who hade jag inte lyssnat p\u00e5 tidigare, och mindre p\u00e5 electro. Annars \u00e4r det samma \u2013 PJ Harvey och Violent Femmes. Kurt Vile och The War on Drugs \u00e4r s\u00e5dant jag inte hade hittat tidigare. Reggae var jag tvungen att bli \u00e4ldre f\u00f6r att kunna uppskatta, f\u00f6rut blev jag alltid s\u00e5 rastl\u00f6s av det.<\/p>\n Varf\u00f6r bytte ni namn fr\u00e5n Serenades till We Are Serenades?<\/strong><\/p>\n Det var inget mer mystiskt \u00e4n att det redan fanns ett lotion-f\u00f6retag som hette Serenades. Folk st\u00e4mmer varandra i USA s\u00e5 vi blev tvungna att byta. Vi satt en kv\u00e4ll och tyckte We Are Serenades var den b\u00e4sta n\u00f6dl\u00f6sningen. Det \u00e4r enkelt eftersom vi \u00e4nd\u00e5 s\u00e4ger det under spelningarna. Eller nu kanske vi m\u00e5ste s\u00e4ga We are ’We Are Serenades’.<\/p>\n