{"id":51782,"date":"2012-03-26T17:46:14","date_gmt":"2012-03-26T16:46:14","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=51782"},"modified":"2012-03-26T18:08:33","modified_gmt":"2012-03-26T17:08:33","slug":"kartan-och-landskapet-av-michel-houellebecq-vacker-starka-kanslor","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=51782","title":{"rendered":"Kartan och landskapet av Michel Houellebecq – v\u00e4cker starka k\u00e4nslor"},"content":{"rendered":"

Titel: Kartan och landskapet<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Michel Houellebecq
\nF\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag<\/a>
\nUtgiven: 201111
\nISBN: 978-91-0-012638-4<\/p>\n

Konstn\u00e4ren Jed Martin \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 livet. Han \u00e4r en typisk Houellebecqfigur, en ensam medel\u00e5lders man som verkar ha gett upp. Dock har Jed Martin n\u00e5tt en viss framg\u00e5ng med sina bilder av Michelinkartor och sina portr\u00e4tt av m\u00e4nniskor i deras arbetsmilj\u00f6. Hans mest ber\u00f6mda verk har titeln \u201dBill Gates and Steve Jobs discussing the future of information technology. The conversation at Palo Aalto\u201d.<\/p>\n

I Kartan och landskapet har f\u00f6rfattaren skrivit in sig sj\u00e4lv. Jed Martin anlitar n\u00e4mligen Michel Houellebecq som skribent f\u00f6r sin utst\u00e4llningskatalog. Och f\u00f6rfattaren \u00e4r inte n\u00e5dig i sina beskrivningar. Houellebecq luktar illa, ansiktet \u00e4r r\u00f6dflammigt och han kliar sig ursinnigt p\u00e5 f\u00f6tterna s\u00e5 att de bl\u00f6der. I den senare delen av boken blir Houllebecq pl\u00f6tsligt m\u00f6rdad och romanen g\u00e5r fr\u00e5n satir till kriminaldrama. Ja, det \u00e4r faktiskt rena massakern, f\u00f6rfattarens hund stryker ocks\u00e5 med p\u00e5 kuppen!
\nMen det \u00e4r inte intrigen eller karakt\u00e4rerna som \u00e4r det v\u00e4sentliga i Houellebecqs b\u00f6cker. Det \u00e4r id\u00e9erna. Michel Houllebecq \u00e4r en provokat\u00f6r, en sanningss\u00e4gare och kanske rentav en moralist. Det enda som r\u00e4knas i v\u00e5rt moderna samh\u00e4lle \u00e4r jakten efter sex och pengar – och evig ungdom. Kroppsligt f\u00f6rfall skys som pesten. Det finns ingen f\u00f6rfattare som kan beskriva konsumtionssamh\u00e4llet p\u00e5 ett s\u00e5dant brutalt s\u00e4tt som Michel Houellebecq. Konstn\u00e4ren Jed Martin \u00e4r bara en aff\u00e4rsman. M\u00e4nskliga relationer och sexualitet \u00e4r i h\u00f6gsta grad varor p\u00e5 marknaden.<\/p>\n

Houllebecq v\u00e4cker starka k\u00e4nslor och jag skrattar ofta av pur f\u00f6rskr\u00e4ckelse n\u00e4r jag l\u00e4ser Kartan och landskapet \u00e5t f\u00f6rfattarens drastiska formuleringar och svarta humor. Houllebecq har kallats pornograf, misantrop, nihilist och har anklagats f\u00f6r kvinnof\u00f6rakt. Vilket inte \u00e4r s\u00e5 konstigt i och med att han bl.a. sagt att \u201dprostitution g\u00f6r alla lyckliga\u201d. Hans roman Plattform (2002) blev mycket omdebatterad, d\u00e4r p\u00e5st\u00e5s n\u00e4mligen att sexturism i Thailand kan l\u00f6sa den materiella och andliga n\u00f6den i v\u00e4rlden. Plattform \u00e4r enormt porrig, det \u00e4r sex p\u00e5 l\u00e4ngden och tv\u00e4ren och mycket k\u00f6nsord.
\nDet \u00e4r sant att kvinnorna \u00e4r objekt i Houellebecqs universum, de po\u00e4ngs\u00e4tts st\u00e4ndigt av m\u00e4nnen. De ska ha fasta br\u00f6st och stj\u00e4rtar och sp\u00e4nstiga vaginor. Dock \u00e4r de ofta driftiga och engagerade aff\u00e4rskvinnor, som Jed Martins k\u00e4rlek den ryska Olga. Det verkar som om Houellebecq \u00e4r \u00e4nnu skoningsl\u00f6sare mot m\u00e4nnen i sina romaner. Hans vanlige huvudperson \u00e4r en l\u00f6nnfet, medel\u00e5lders man som hasar runt i tillvaron utan m\u00e5l och mening.
\nMan kan fr\u00e5ga sig varf\u00f6r f\u00f6rfattaren tar i och provocerar s\u00e5 mycket i sina romaner och i sina uttalanden i media. Kan det vara s\u00e5 att Houellebecq vill skapa en reaktion hos sina l\u00e4sare?
\nF\u00e5 oss att se vad som h\u00e4nder med m\u00e4nniskor som lever under den globala marknadsekonomins villkor. Jag har en k\u00e4nsla av att Hoellebecqs romaner kommer att tillh\u00f6ra framtidens klassiker.
\nIggy Pop l\u00e4r ha sagt att den enda bok han gillat de senaste 10 \u00e5ren \u00e4r Houllebecqs roman \u201dRefug\u201d (2006).
\nKartan och landskapet fick Gouncourtpriset 2010.<\/p>\n

Text: Ulrika Bergman<\/strong><\/p>\n

Relaterat:
\nDagens Nyheter<\/a> och Expressen<\/a> och G\u00f6teborgsposten<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Michel Houellebecq<\/a>, bok<\/a>, litteratur<\/a>, bokrecension<\/a>, bokblogg<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Kartan och landskapet F\u00f6rfattare: Michel Houellebecq F\u00f6rlag: Albert Bonniers F\u00f6rlag Utgiven: 201111 ISBN: 978-91-0-012638-4 Konstn\u00e4ren Jed Martin \u00e4r tr\u00f6tt p\u00e5 livet. Han \u00e4r en typisk Houellebecqfigur, en ensam medel\u00e5lders man som verkar ha gett upp. Dock har Jed Martin n\u00e5tt en viss framg\u00e5ng med sina bilder av Michelinkartor och sina portr\u00e4tt av m\u00e4nniskor i […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":51783,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[12280,773,788,7652],"class_list":["post-51782","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-litteratur","tag-bokblogg","tag-bokrecension-2","tag-michel-houellebecq","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/51782","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=51782"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/51782\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":51790,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/51782\/revisions\/51790"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/51783"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=51782"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=51782"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=51782"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}