{"id":51003,"date":"2012-03-15T23:22:29","date_gmt":"2012-03-15T22:22:29","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=51003"},"modified":"2012-03-16T07:59:39","modified_gmt":"2012-03-16T06:59:39","slug":"sturtevant-bild-over-bild","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=51003","title":{"rendered":"Sturtevant \u2013 Bild \u00f6ver bild"},"content":{"rendered":"

Moderna Museet \u00f6ppnar nu utst\u00e4llningen Bild \u00f6ver bild med konstn\u00e4ren Sturtevant<\/a>. Sturtevant \u00e4r en s\u00e4regen men viktig konstn\u00e4r. Det hon g\u00f6r, och har gjort de senaste femtio \u00e5ren, ter sig f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt unikt. Hennes konstn\u00e4rliga debut skedde 1965 p\u00e5 Bianchini Gallery i New York. I utst\u00e4llningen presenterade hon direkta kopior av Warhols screentryck av blommor. Andra konstn\u00e4rers verk som hon hade gjort exakta kloner av var Stella, Johns och Rauschenberg. Tidens stora popkonstn\u00e4rer. Uppenbart var att konstv\u00e4rlden inte visste hur den skulle reagera p\u00e5 detta tilltag. De ledde inte till en kritisk diskussion om yta, produkt och autonomi inom den r\u00e5dande popkonsten och minimalismen, vilket man i efterhand kan anse vara underligt. Ingen satte henne heller i relation till Duchamp, som satt sin signatur p\u00e5 upphittade f\u00f6rem\u00e5l och utn\u00e4mnde dem till sina konstverk. Tiden var helt enkelt inte mogen och 1974 gjorde Sturevant ett medvetet val och l\u00e4mnade konstscenen f\u00f6r att inte \u00e5terv\u00e4nda f\u00f6rr\u00e4n 1986.<\/p>\n

Nu var tiden en annan. Postmodernismen hade gjort sitt int\u00e5g. Fr\u00e5gor som ber\u00f6rde autencitet, v\u00e4rde, sanning och dekonstruktion var p\u00e5 tapeten.
\nUnder de senaste \u00e5ren har Sturtevant f\u00e5tt mycket uppm\u00e4rksamhet, bland annat tilldelades hon sommaren 2011 Guldlejonet i Venedig. Mycket har sagts om hennes konstn\u00e4rskap men sj\u00e4lv har hon konsekvent undvikit att bekr\u00e4fta n\u00e5gra p\u00e5st\u00e5enden. Uppenbart \u00e4ven under presstr\u00e4ffen p\u00e5 Moderna Museet \u00e4r att hon inte vill f\u00f6rklara sig, inte heller bli f\u00f6rklarad. Utst\u00e4llningens curator Fredrik Liew f\u00f6rs\u00f6ker n\u00e5gra g\u00e5nger att f\u00e5 henne att sj\u00e4lv tala om sin konst. Om andra saker talar hon g\u00e4rna, flera g\u00e5nger uttrycker hon sin tacksamhet mot de som varit delaktiga i utst\u00e4llningsproduktionen. Men hon vill inte tala om sin konst och n\u00e4r hon anser att Daniel Birnbaum talar f\u00f6r mycket tecknar hon \u00e5t honom att vi ska g\u00e5 in och titta p\u00e5 konsten ist\u00e4llet. Hon vill frustrera och provocera. Enligt egen utsaga vill hon med sitt konstn\u00e4rskap mots\u00e4tta sig s\u00e4tt att t\u00e4nka som f\u00e5r oss att sluta t\u00e4nka. Hon vill \u00e4ndra p\u00e5 den mentala driften att n\u00e5 bokslut, att serveras enkla f\u00f6rklaringar som d\u00f6dar v\u00e5r nyfikenhet.<\/p>\n

Utst\u00e4llningen Bild \u00f6ver Bild g\u00f6r sig bra p\u00e5 Moderna Museet d\u00e5 de konstn\u00e4rer som Sturtevant har valt att kopiera till stor del \u00f6verensst\u00e4mmer med Moderna Museets samlingar. Genom att st\u00e4lla ut repliker av verk av konsthistorisk betydelse, exempelvis Duchamp, Tatlin och Oppenheim, har Moderna Museet ocks\u00e5 en historia av att ifr\u00e5gas\u00e4tta betydelsen av \u00e4kthet. <\/p>\n

Jag anser att det inte finns s\u00e5 mycket intressant att s\u00e4ga om konstverken i sig. Det \u00e4r popkonst av Warhol, Johns och Harring. Det finns repliker av Duchamp och Beuys. Sedan \u00e5r 2000 har hon utvidgat sitt verksamhetsf\u00e4lt till massmediala bilder och egenh\u00e4ndigt filmat material. \u00c5terkommande i videoverken \u00e4r evinnerlig repetition av massmediala bilder, v\u00e5ra till vardags visuella omgivningar. Till de senare konstn\u00e4rerna vars verk hon har kopierat h\u00f6r McCarthy och Gonzales-Torres. De ter sig ganska platta utan sin autencitet, som om de blivit ber\u00f6vade p\u00e5 sin historiska och sociala kontext. Sturtevants konstn\u00e4rskap ligger just i hennes tillv\u00e4gag\u00e5ngss\u00e4tt, i styrkan i hennes ifr\u00e5gas\u00e4ttande. <\/p>\n

Text: Sigrid Abenius<\/strong><\/p>\n

Sturtevant \u00a9 Foto: Loren Muzzey.
\nSturtevant, Warhol Flowers, 1990 \u00a9 Galerie Thaddaeus Ropac, Paris<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Sturtevant<\/a>, konst<\/a>, Moderna Museet<\/a>\t<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Moderna Museet \u00f6ppnar nu utst\u00e4llningen Bild \u00f6ver bild med konstn\u00e4ren Sturtevant. Sturtevant \u00e4r en s\u00e4regen men viktig konstn\u00e4r. Det hon g\u00f6r, och har gjort de senaste femtio \u00e5ren, ter sig f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt unikt. Hennes konstn\u00e4rliga debut skedde 1965 p\u00e5 Bianchini Gallery i New York. I utst\u00e4llningen presenterade hon direkta kopior av Warhols screentryck av blommor. Andra […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":51005,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[3009,3740,7552],"class_list":{"0":"post-51003","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-film","8":"tag-konst","9":"tag-moderna-museet","10":"tag-sturtevant","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/51003","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=51003"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/51003\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":51011,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/51003\/revisions\/51011"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/51005"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=51003"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=51003"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=51003"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}