\nAugust did not have what is commonly considered good taste as far as furniture is concerned<\/strong>
\nId\u00e9, regi, kostym, scenografi: Tilman O\u2019Donnell
\nScenografi, ljusdesign, repetitionsledare: Thomas Zamolo
\nLjuddesign: M\u00e5rten Ihre
\nMask: Anna Olofson
\nVerket \u00e4r skapat av Tilman O’Donnell och dansarna Agnieszka Dlugoszewska, Mirko Guido, Hanako Hoshimi-Caines, Gesine Moog, Luis Alberto Rodriguez, Adam Sch\u00fctt, Daniel Sj\u00f6kvist och Patricia V\u00e1zquez<\/p>\n
Translations<\/strong> Urpremi\u00e4r 15 mars 2012 Koreografen Tilman O’Donnell och dansare ur Cullbergbaletten tolkar Strindberg p\u00e5 ett i allra h\u00f6gsta grad eget s\u00e4tt. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r uppdelat i tv\u00e5 akter. Den f\u00f6rsta \u00e4r en f\u00e4rgsprakande lustig skildring av det galna i Strindberg. Dansarna kl\u00e4dda i gympakl\u00e4der i starka f\u00e4rger kryper p\u00e5 alla fyra som hundar och sk\u00e4ller – en bild f\u00f6r manligt revirpinkande kanske? Alla dansarna har sk\u00e4gg klistrat i ansiktet och de r\u00f6r sig p\u00e5 olika delar av scenen, ofta i f\u00f6rvridna r\u00f6relser.<\/p>\n Koreografen Tilman O\u2019Donnell ber\u00e4ttar om n\u00e4r han l\u00e4ste Strindbergs brev till sin tredje fru, Harriet Bosse: Det sammanfattar bra vad f\u00f6rsta akten s\u00e4nde ut f\u00f6r bild p\u00e5 Strindberg och p\u00e5 vilket s\u00e4tt Tilman O\u2019Donnell ser p\u00e5 Strindberg. Att jag inte h\u00e5ller med om den bilden, \u00e4r en annan sak. Dansarna f\u00f6rmedlade skickligt och tydligt de bilder som var tanken. Tror jag.<\/p>\n Strindberg hade en teori om att det funnits ett ursprungligt spr\u00e5k f\u00f6r m\u00e4nniskor, som Bibeln om tiden f\u00f6r Babels torn. Kinesiskan kan ha varit detta ursprungsspr\u00e5k, enligt Strindberg.<\/p>\n Den andra akten skildrar spr\u00e5k och \u00f6vers\u00e4ttning och sv\u00e5righeter med att kunna s\u00e4ga samma sak med ett annat spr\u00e5k.<\/p>\n \u00c5tta dansare, kl\u00e4dda i svart, f\u00e5r verkligen visa upp sin skicklighet och sin bredd. Det \u00e4r stilistiska r\u00f6relser, ibland p\u00e5 gr\u00e4nsen till mim – och det \u00e4r ocks\u00e5 avsnitt med mer traditionell dans och det \u00e4r s\u00e5ngnummer ocks\u00e5.<\/p>\n Andra akten \u00e4r den ur dansh\u00e4nseende mest imponerande, men s\u00e5 mycket om Strindberg ber\u00e4ttar den f\u00f6rst\u00e5s inte, det \u00e4r mycket mer betoning p\u00e5 Cullbergbaletten. Men vad g\u00f6r det? Det var imponerade skickligt och snygg koreografi och det gav en del tankar kring spr\u00e5k och sv\u00e5righeterna att f\u00f6ra \u00f6ver en dikt fr\u00e5n ett spr\u00e5k till ett annat.<\/p>\n Foto: Urban J\u00f6r\u00e9n<\/p>\n L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om The Strindberg Project<\/a>, Tilman O\u2019Donnell<\/a>, Cullbergbaletten<\/a>, Dansens Hus<\/a>, dans<\/a>, recension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":" Cullbergbaletten – The Strindberg Project Tv\u00e5 delar: August did not have what is commonly considered good taste as far as furniture is concerned Id\u00e9, regi, kostym, scenografi: Tilman O\u2019Donnell Scenografi, ljusdesign, repetitionsledare: Thomas Zamolo Ljuddesign: M\u00e5rten Ihre Mask: Anna Olofson Verket \u00e4r skapat av Tilman O’Donnell och dansarna Agnieszka Dlugoszewska, Mirko Guido, Hanako Hoshimi-Caines, Gesine […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":50998,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16],"tags":[1085,1128,1133,12285,7550,7551],"class_list":{"0":"post-50992","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"tag-cullbergbaletten","9":"tag-dans","10":"tag-dansens-hus","11":"tag-recension","12":"tag-the-strindberg-project","13":"tag-tilman-odonnell","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50992","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=50992"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50992\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":51020,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50992\/revisions\/51020"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/50998"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=50992"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=50992"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=50992"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}
\nId\u00e9, regi, dramaturgi och scenbild: Melanie Mederlind
\nKoreografi i samarbete med dansarna
\nKostym: Ulrika van Gelder
\nLjuddesign: M\u00e5rten Ihre
\nDramaturg: Marc Matthiesen
\nDansare: Alexandra Campbell, Johanna Lindh, \u00c5sa Lundvik Gustafson\/Fem Rosa Has, Andrea Martini, Shumpei Nemoto, Victoria Roberts, Csongor Szab\u00f3 och Krist\u00f3f V\u00e1rnagy<\/p>\n
\nDansens Hus, Stockholm<\/a><\/p>\n
\nMedan jag l\u00e4ste v\u00e4xte k\u00e4nslan av att Strindberg i breven v\u00e4nde sig till n\u00e5gon annan \u00e4n Harriet. Som om alla hans snabbt skiftande k\u00e4nslor och reflektioner, han p\u00e5st\u00e5enden och teorier, hela tiden riktades mot en slags osammanh\u00e4ngande och f\u00f6rvr\u00e4ngd bild som r\u00f6rde sig runt och tillbaka till – och i slut\u00e4nden endast angick – honom sj\u00e4lv.<\/em><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/03\/the_strindberg_project_press_3-300x199.jpg\" "\\"The")
<\/a>Allra mest till sin r\u00e4tt kom dansarna i den andra akten, efter paus, den delen med namnet Translations. Den utg\u00e5r fr\u00e5n att de sista \u00e5ren av sitt liv \u00f6vergav Strindberg i stort sett sk\u00f6nlitteraturen och \u00e4gnade sig \u00e5t att f\u00f6rs\u00f6ka bem\u00e4stra det kinesiska spr\u00e5ket.
\n– Nu kommer kineserna, det vore kanske p\u00e5 tiden att l\u00e4ra sig deras spr\u00e5k! utropar han i en av sina texter.<\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/03\/the_strindberg_project_press_10-300x199.jpg\" "\\"The")
<\/a><\/p>\n![\"\"](\"http:\/\/kulturbloggen.com\/wp-content\/uploads\/2012\/03\/the_strindberg_project_press_1-300x199.jpg\" "\\"The")
<\/a><\/p>\n