{"id":50972,"date":"2012-03-15T16:06:56","date_gmt":"2012-03-15T15:06:56","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50972"},"modified":"2012-03-15T16:07:27","modified_gmt":"2012-03-15T15:07:27","slug":"christian-bjork-estrid-ericson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50972","title":{"rendered":"Estrid Ericson \u2013 kvinnan bakom Svenskt Tenn"},"content":{"rendered":"

Estrid Ericson – Svenska arkitekter och formgivare<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Christian Bj\u00f6rk
\nF\u00f6rlag: Orosdi-Back AB<\/a>
\nISBN10: 9186593145
\nISBN13:\t9789186593148<\/p>\n

Christian Bj\u00f6rk har inom serien Svenska arkitekter och formgivare skrivit en bok om firman Svenskt Tenns grundare, Estrid Ericson. Hon startade den v\u00e4letablerade butiken redan 1924 och verkade under de f\u00f6rsta \u00e5ren som b\u00e5de formgivare och konstn\u00e4rlig ledare. Firman \u00e4r idag ett v\u00e4lk\u00e4nt varum\u00e4rke och med sina lokaler p\u00e5 Strandv\u00e4gen st\u00e5r den i m\u00e5ngas tycke f\u00f6r exklusivitet. Christian Bj\u00f6rk skriver i bokens inledning att \u201dhennes oklanderliga stilk\u00e4nsla hade anknytning till tradition och modernitet och har st\u00e5tt som symbol f\u00f6r borgerlighetens smak och k\u00e4nsla sedan 1924\u201d. <\/p>\n

Boken redog\u00f6r f\u00f6r funktionalismens int\u00e5g p\u00e5 1930-talet och skildrar vilken st\u00e4llning Svenskt Tenn, med Estrid Ericson i spetsen, tog i debatterna som rasade. Christian Bj\u00f6rk delar in firmans historia i tv\u00e5 avg\u00f6rande epoker. F\u00f6rsta epoken anses vara de f\u00f6rsta \u00e5ren, fr\u00e5n 1924 fram till b\u00f6rjan av 30-talet. Under denna period formgav Estrid Ericson varor sj\u00e4lv eller anlitade konstn\u00e4rliga medarbetare. Hon var en av de f\u00f6rsta att ta till sig funktionalismens ideal som efterlyste samarbete mellan industrim\u00e4n och konstn\u00e4rer f\u00f6r att f\u00e5 fram vackrare och mer \u00e4ndam\u00e5lsenliga vardagsvaror som alla m\u00e4nniskor skulle ha r\u00e5d att k\u00f6pa. Tongivande i denna r\u00f6relse var idag v\u00e4lk\u00e4nda namn som Ellen Key, Carl Malmsten, Gregor Paulsson och Uno \u00c5hren. Christian Bj\u00f6rk beskriver hur butiken byggde upp en konstn\u00e4rlig status genom att regelbundet anordna v\u00e4lbes\u00f6kta designutst\u00e4llningar. M\u00e5nga av tidens framst\u00e5ende formgivare ville tack vare detta knytas till butiken.<\/p>\n

\"\"<\/a>Trots det funktionalistiska formspr\u00e5ket fick butiken sin lyxst\u00e4mpel ganska omedelbart. Estrid Ericson tog aldrig sida i den ideologiska designdebatten som p\u00e5gick utan tog i f\u00f6rsta hand till sig den estetiska riktningen. Firman klarade sig trots detta f\u00f6rv\u00e5nansv\u00e4rt bra undan negativ kritik. Christian Bj\u00f6rk skriver att det kan ha varit tack vare att Uno \u00c5hren ingick i Svenskt Tenns formgivarstall. Han var en av funktionalismens mest tongivande debatt\u00f6rer och f\u00e5 inom r\u00f6relsen ville d\u00e4rf\u00f6r st\u00e4lla sig kritisk mot n\u00e5gonting som han deltog i.<\/p>\n

Den andra epoken \u00e4r fr\u00e5n b\u00f6rjan av 1930-talet och fram\u00e5t. Nu b\u00f6rjar samarbetet med Josef Frank, den formgivare som Svenskt Tenn n\u00e4stan uteslutande sammankopplas med idag. Josef Franks formspr\u00e5k var friare och mer konstn\u00e4rligt pr\u00e4glat, med v\u00e4rden som bekv\u00e4mlighet, hemtrevnad och f\u00e4rgrikedom i centrum.
\nI slutet av boken kopplar Christian Bj\u00f6rk ihop funktionalismens ideologi och Svenskt Tenn med bland annat socionomen Bourdieus tankar. Denne argumenterar f\u00f6r att det estetiska sinnet och m\u00e4nniskors f\u00f6rh\u00e5llande till konst och estetik \u00e4r det som i f\u00f6rsta hand bidrar till att skilja samh\u00e4llsklasserna \u00e5t. <\/p>\n

Funktionalismen blev snarare ett inredningsideal f\u00f6r att markera medvetenhet och medelklasstillh\u00f6righet.
\nDenna skrift av Christian Bj\u00f6rk v\u00e4cker insikt om att design i h\u00f6g grad handlar om ideologi och makt. Firman Svenskt Tenn st\u00e5r \u00e4n idag som n\u00e4stan oantastlig representant f\u00f6r den goda smaken. I botten vilar dock en ideologi som ville n\u00e5 ut med det vackra till de stora massorna. Det vore synd om detta gl\u00f6ms bort.<\/p>\n

Text: Sigrid Abenius<\/strong><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Estrid Ericson<\/a>, tenn<\/a>, recension<\/a>, bokrecension<\/a>, bokblogg<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Estrid Ericson – Svenska arkitekter och formgivare F\u00f6rfattare: Christian Bj\u00f6rk F\u00f6rlag: Orosdi-Back AB ISBN10: 9186593145 ISBN13: 9789186593148 Christian Bj\u00f6rk har inom serien Svenska arkitekter och formgivare skrivit en bok om firman Svenskt Tenns grundare, Estrid Ericson. Hon startade den v\u00e4letablerade butiken redan 1924 och verkade under de f\u00f6rsta \u00e5ren som b\u00e5de formgivare och konstn\u00e4rlig ledare. […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":50973,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[43,3,16],"tags":[773,788,7544,12285,7545],"class_list":["post-50972","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-bokrecension","category-litteratur","category-recension","tag-bokblogg","tag-bokrecension-2","tag-estrid-ericson","tag-recension","tag-tenn","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50972","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=50972"}],"version-history":[{"count":2,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50972\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":50975,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50972\/revisions\/50975"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/50973"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=50972"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=50972"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=50972"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}