{"id":50780,"date":"2012-03-14T06:54:13","date_gmt":"2012-03-14T05:54:13","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50780"},"modified":"2012-03-14T06:54:13","modified_gmt":"2012-03-14T05:54:13","slug":"recension-av-2-x-nyskrivet-pa-reginateatern","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50780","title":{"rendered":"Recension av 2 x Nyskrivet p\u00e5 Reginateatern"},"content":{"rendered":"

Pj\u00e4s: Sluttande plan
\nManus: Alma Kirlic
\nRegi: Alma Kirlic
\nSk\u00e5despelare: EvaMaria Oria
\nReginateatern, Uppsala<\/a>
\nPremi\u00e4r 13 mars 2012<\/p>\n

Monica har inlett n\u00e5got slags f\u00f6rh\u00e5llande med den gifte tv\u00e5barnspappan Carl, som h\u00f6gst motvilligt m\u00e5ste se sig ha f\u00f6r\u00e4ndrat relationen med en kollega. Vad som var skulle varit en eng\u00e5ngsf\u00f6reteelse f\u00e5r f\u00f6r\u00f6dande konsekvenser och det ska vi inom kort ska vi bli varse.<\/p>\n

Ett brustet f\u00f6rh\u00e5llande \u00e4r som ett glas som faller till marken. Det finns m\u00e5nga sm\u00e5 sk\u00e4rvor att trampa p\u00e5 n\u00e4r man f\u00f6rs\u00f6ker kryssa fram i r\u00f6ran. I Sluttande plan r\u00f6r man sig inte med fj\u00e4derl\u00e4tta sm\u00e5 steg som f\u00f6rs\u00f6ker undvika de sm\u00e4rtsamma sm\u00e5 bitarna. Med en elefants smidighet r\u00f6r sig pj\u00e4sen mellan alla sk\u00e4rvor som finns att uppbringa, och trampar p\u00e5 dem. G\u00e5ng efter g\u00e5ng. <\/p>\n

Sluttande plan \u00e4r ett evigt resonerande. En tes m\u00f6ts av en antites och blir en syntes. Som upprepas. Karakt\u00e4ren Monica, i EvaMaria Oria gestaltning, s\u00e4ger n\u00e5got, kommer p\u00e5 sig sj\u00e4lv med att det inte kan st\u00e4mma och t\u00e4nker efter ett \u00f6gonblick. Och upprepar p\u00e5st\u00e5endet, men nu med den r\u00e4tta formuleringen. Sen upprepas det med snart sagt varje replik i pj\u00e4sen. Det \u00e4r en fomelbundenhet som tr\u00f6ttar ut – mig, resten av publiken av suckarna att d\u00f6ma och sk\u00e5despelaren som tappert brottas med de allt som oftast konstlade formuleringarna som inte tycks kunna best\u00e4mma sig om de vill vara lyriska eller talspr\u00e5kliga.<\/p>\n

Sluttande plan har ett stort problem, som \u00f6verskuggar allt annat i pj\u00e4sen. Som text \u00e4r den inte f\u00e4rdig. F\u00f6rutom att vara h\u00f6gtravande och f\u00f6rs\u00f6ka komplicera s\u00e5dant som kan vara enkelt, \u00e4r den p\u00e5 tok f\u00f6r l\u00e5ng. Den hade m\u00e5tt bra av en eller ett par rej\u00e4la bearbetningar, reduktioner och minskad vilja att \u00f6verraska publiken. <\/p>\n

Med risk f\u00f6r att ha sagt det innan – i Sluttande plan upprepas allt. M\u00e5nga g\u00e5nger. <\/p>\n

Pj\u00e4s: Klara Andersson (in concert)
\nText: Dag Thelander
\nMusik: Per Wickstr\u00f6m
\nRegi: Dag Thelander
\nSk\u00e5despelare: Andrea Geurtsen, Dag Thelander och Per Wickstr\u00f6m<\/p>\n

Lika bra att s\u00e4ga det fr\u00e5n b\u00f6rjan. Dag Thelander \u00e4r en ytligt bekant till mig. Vi \u00e4r mycket olika som personer och det \u00e4r n\u00e4stan alltid lite komplicerat att samtala med honom. Det vill sig inte riktigt och det blir l\u00e4tt stelt. F\u00f6rutom en g\u00e5ng (f\u00f6r \u00f6vrigt den enda g\u00e5ngen) n\u00e4r jag tog ett glas vin i s\u00e4llskap med Thelander och n\u00e5gon av hans v\u00e4nner. En av v\u00e4nnerna var mycket lik Johan Sta\u00ebl von Holstein, n\u00e5got jag inte kunde underl\u00e5ta mig att kommentera. F\u00f6r dig som undrar: Johan Sta\u00ebl von Holstein var runt milleniumskiftet en av f\u00f6rgrundsgestalterna i det svenska IT-undret, som strax d\u00e4rp\u00e5 blev den svenska b\u00f6rskraschen. Thelanders v\u00e4nner blev makal\u00f6st uppr\u00f6rda, om jag minns r\u00e4tt h\u00e4ngde smockan i luften. Men hur mycket jag \u00e4n anstr\u00e4nger mig s\u00e4ger minnesbilden inget om Thelanders reaktion. Var han road av situationen? L\u00e5g han utstr\u00e4ckt \u00f6ver Stockholmskrogen Kvarnens n\u00f6tta tr\u00e4bord, hysteriskt skrattande? Var han uppr\u00f6rd, p\u00e5 gr\u00e4nsen till mordisk i sinnet? Jag minns faktiskt inte. Jag vet helt enkelt inte vad som p\u00e5gpr i den mannens huvud, lika lite nu som d\u00e5. Med det sagt: l\u00e4s det h\u00e4r p\u00e5 egen risk.<\/p>\n

Jag vet allts\u00e5 inte vad som h\u00e4nder i dramatikern och regiss\u00f6ren Dag Thelanders huvud. Men n\u00e5got m\u00e4rkligt \u00e4r det i alla fall. Klara Andersson (in concert) \u00e4r n\u00e5got s\u00e5 ovanligt som en teaterf\u00f6rest\u00e4llning fullst\u00e4ndigt framf\u00f6rd med s\u00e5ng. <\/p>\n

Klara Andersson \u00e4r vilse i tillvaron, fast i vardagstristessen som snabbt f\u00f6rvandlar minsta handling till o\u00f6verstigliga \u00e5ngestberg. Nu ska det skrivas ett personligt brev, f\u00f6r h\u00e4r ska det ryckas upp och bli ordning p\u00e5 tillvaron.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen, som \u00e4r s\u00e5v\u00e4l l\u00e4ttviktig och underh\u00e5llande, \u00e4r v\u00e4lspelad – eller v\u00e4lsjungen, d\u00e5. \u00c4ven om jag inte f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r regiss\u00f6ren Thelander har p\u00e5 scenen att g\u00f6ra, i ett par av pj\u00e4sens framf\u00f6randem\u00e4ssigt svagare delar. Den smarta och i all enkelhet komponerade texten och musiken av Thelander respektive Wickstr\u00f6m respektive framf\u00f6rs med en smittande spelgl\u00e4dje av Andrea Geurtsen. Ett par v\u00e4lvalda v\u00e4ndningar i texten f\u00e5r mig att i de allra b\u00e4sta stunderna minnas Kristina Lugns Gr\u00e5t inte mer, Cecilia. Och inte du heller, Ursula.<\/p>\n

Varf\u00f6r, undrar jag stilla n\u00e4r kv\u00e4llen lider mot sitt slut, ser vi inte det h\u00e4r greppet oftare? F\u00f6r att det \u00e4r sv\u00e5rt med musiken? F\u00f6r att f\u00e5 sk\u00e5despelare kan sjunga anst\u00e4ndigt och f\u00e5 s\u00e5ngare kan sk\u00e5despela? Kanske. Eller f\u00f6r att det finns alltf\u00f6r f\u00e5 som inte t\u00e4nker som alla andra?<\/p>\n

Text: Johan Ranstam<\/strong><\/p>\n

Videoklipp fr\u00e5n repen av Klara Andersson (in concert), som \u00e4r ena halvan av 2 x nyskrivet:
\n