{"id":50768,"date":"2012-03-13T20:51:55","date_gmt":"2012-03-13T19:51:55","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50768"},"modified":"2012-03-13T20:57:42","modified_gmt":"2012-03-13T19:57:42","slug":"capriccio-nypremiar-pa-kungliga-operan","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50768","title":{"rendered":"Capriccio, nypremi\u00e4r p\u00e5 Kungliga Operan"},"content":{"rendered":"

\"\"<\/a><\/p>\n

Capriccio opera av Richard Strauss<\/p>\n

Libretto: Clemens Krauss<\/p>\n

Nypremi\u00e4r: 10 mars 2012<\/p>\n

Sett f\u00f6rest\u00e4llningen den 12 mars<\/p>\n

Kungliga Operan, Stockholm<\/p>\n

L\u00e4ngd: 2 timmar och 55 minuter<\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

 <\/p>\n

Ibland blir allting eller n\u00e4stan allting fel och det g\u00e4ller s\u00e4rskilt tror jag n\u00e4r man inte f\u00e5r g\u00f6ra vad man best\u00e4mt sig f\u00f6r och i synnerhet g\u00e4ller det om man skjuter upp n\u00e5gonting som har velat g\u00f6ra. N\u00e4r sedan m\u00f6jligheten infinner sig att g\u00f6ra detta s\u00e5 har man kanske byggt upp f\u00f6rv\u00e4ntningar som sedan inte kan infrias.<\/p>\n

Lite grann s\u00e5 d\u00e4r k\u00e4ndes det f\u00f6r mig n\u00e4r jag tolv \u00e5r senare \u00e4n ber\u00e4knat \u00e4ntligen fick m\u00f6jlighet att uppleva en av min favoritoperor, n\u00e4mligen Richard Strauss sista opera \u201dCapriccio\u201d, \u00a0en opera som i grunden handlar om just en opera.<\/p>\n

I och f\u00f6r sig har jag ju redan sett \u201dCapricco\u201d genom att jag s\u00e5g upps\u00e4ttningen som operabio fr\u00e5n Metropolitan Opera md Fen\u00e9e Fleming i den ledande rollen, men nu handlar det om l\u00e4ngtan att f\u00e5 se Wilhelm Carlsson\u00b4s upps\u00e4ttning fr\u00e5n 1999.<\/p>\n

Det dock litet av en besvikelse och besvikelsen infanns sig redan n\u00e4r inledningen (Einleitung) b\u00f6rjade \u00e4rligt talat s\u00e5 k\u00e4nde jag \u00f6verhuvudtaget inte igen musiken och ett tag var jag s\u00e4ker p\u00e5 att dirigenten hade f\u00f6rlagt partituret och mer dirigerade p\u00e5 geh\u00f6r.<\/p>\n

I g\u00e5r kv\u00e4ll var jag inte riktigt s\u00e4ker p\u00e5 vad jag skulle tro, men efter att lyssnat p\u00e5 min min cd-inspelning med Wolfgang Sawallisch s\u00e5 undrar jag om jag pl\u00f6tsligt har drabbats av\u00a0 h\u00f6rselproblem eller vad?<\/p>\n

Musikaliskt upplevde jag detta som ett problem under resterande del av f\u00f6rsta akten, men n\u00e4r andra akten inleddes k\u00e4nde mig som tur genast mer familj\u00e4r med musiken.<\/p>\n

S\u00e5ngligt sett har jag dock inte mycket att erinra och h\u00e4r noterade jag s\u00e4rskilt Carl Ackerfeldt som sj\u00f6ng Olivier poeten och \u00e4ven Jonas Degerfeldt som sj\u00f6ng Flamands parti gjorde bra ifr\u00e5n sig. Kort sagt s\u00e5 kompletterade varandra alldeles utm\u00e4rkt inte minst sceniskt.<\/p>\n

Utm\u00e4rkta var ocks\u00e5 John Erik Eleby som teaterdirekt\u00f6ren La Roche och Marianne Ekl\u00f6f , som sj\u00f6ng Mlle Clairon, en sk\u00e5despelerskan som tidigare hade varit f\u00f6rlovad med poeten Olivier. Grevens parti som sj\u00f6ngs av Ola Eliasson var ocks\u00e5 klart godk\u00e4nt precis som ocks\u00e5 \u00f6vriga h\u00e4r inte n\u00e4mnda medverkanden. \u00a0Som monsieur Taupe h\u00f6rdes Magnus Kyhle, men st\u00f6rsta plusposten m\u00e5ste ju vara hans kostymering, men ocks\u00e5 ett s\u00e4kert sceniskt agerande.<\/p>\n

En annan gl\u00e4djande \u00f6verraskning betraktar jag det italienska s\u00e5ngarparet som h\u00e4r utf\u00f6rdes av \u201dskogsf\u00e5geln\u201d Marianne Hellgren Staykov och en av mina unga tenorfavoriter Conny Thimander. Ett roligt sceniskt agerande och s\u00e5ngligt njutbart, blir mitt omd\u00f6me.<\/p>\n

Den st\u00f6rsta beh\u00e5llningen av f\u00f6rest\u00e4llningen tycker jag absolut Charlotta Larsson svarade f\u00f6r och de sista tjugofem minuterna av f\u00f6rest\u00e4llningen var en absolut makal\u00f6s och magisk upplevelse och h\u00e4r visar Strauss h\u00f6jden av sitt komponerade. Det l\u00e4t mycket vackert och omtumlande.<\/p>\n

Sammanfattningsvis blev det trots den m\u00e4rkliga inledningen en vacker och fin operaupplevelse och till detta medverkar inte minst Lars \u00d6stbergh fantasiska scenografi tillsammans med kostymdesign signerade Annsofi Nyberg, men naturligtvis \u00e4ven \u00f6vriga insatser av produktionsteamet.<\/p>\n

 <\/p>\n

Produktionsteam<\/strong><\/p>\n

Dirigent: Ralf Weikert<\/p>\n

Scenografi: Lars \u00d6stbergh<\/p>\n

Kostymdesign: Annsofi Nyberg<\/p>\n

Ljusdesign: Hans- \u00c5ke Sj\u00f6quist<\/p>\n

Koreografi: Elise Englund<\/p>\n

Regi: Wilhelm Carlsson<\/p>\n

 <\/p>\n

Vill du veta mer om opera kan du bes\u00f6ka Mogens Operasidor<\/a>\u00a0eller Operalogg<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Capriccio opera av Richard Strauss Libretto: Clemens Krauss Nypremi\u00e4r: 10 mars 2012 Sett f\u00f6rest\u00e4llningen den 12 mars Kungliga Operan, Stockholm L\u00e4ngd: 2 timmar och 55 minuter       Ibland blir allting eller n\u00e4stan allting fel och det g\u00e4ller s\u00e4rskilt tror jag n\u00e4r man inte f\u00e5r g\u00f6ra vad man best\u00e4mt sig f\u00f6r och i synnerhet […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[930,3134,4069],"class_list":["post-50768","post","type-post","status-publish","format-standard","category-film","tag-capriccio","tag-kungliga-operan","tag-nypremiar","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50768","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=50768"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50768\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":50771,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50768\/revisions\/50771"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=50768"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=50768"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=50768"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}