{"id":50566,"date":"2012-03-10T02:17:16","date_gmt":"2012-03-10T01:17:16","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50566"},"modified":"2012-03-10T15:55:18","modified_gmt":"2012-03-10T14:55:18","slug":"the-drums-pa-berns","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50566","title":{"rendered":"The Drums p\u00e5 Berns"},"content":{"rendered":"

The Drums, Berns Salonger<\/strong>
\nBetyg: 4<\/p>\n

N\u00e4r jag kommer till Berns m\u00f6ts jag av effektdr\u00e4nkta, jangliga gitarrer. Det \u00e4r f\u00f6rbandet Yast, som mycket v\u00e4l kan vara det b\u00e4sta som h\u00e4nt Sverige i \u00e5r, som \u00e4r i farten. V\u00e5rt egna The War on Drugs med en s\u00e5ngare som \u00e4r snarlik Christopher Owens i Girls. Min tillvaro blev genast lite gladare efter den h\u00e4r uppt\u00e4ckten – men nu g\u00e5r vi snabbt vidare till kv\u00e4llens huvudakt.<\/p>\n

The Drums har gradvis vuxit in i rollen som popstj\u00e4rnor. Vid det h\u00e4r laget har jag hunnit se det v\u00e4lklippta bandet fr\u00e5n New York vid ett antal tillf\u00e4llen men Jonathan Pierces brutna falsetto har nog aldrig l\u00e5tit b\u00e4ttre. Spelningen p\u00e5 Berns tillh\u00f6r deras starkaste. Framf\u00f6r allt \u00e4r det \u00e4r ett helt annat sj\u00e4lvf\u00f6rtroende de utstr\u00e5lar – och med den lite m\u00f6rkare andraskivan Portamento<\/em> i bagaget b\u00f6rjar de f\u00e5 en stadigare grund att st\u00e5 p\u00e5. Jag blir \u00e5terigen p\u00e5mind om varf\u00f6r de l\u00e4ttsamma popp\u00e4rlorna f\u00f6ljt mig genom \u00e5ren. H\u00e4r kommer en betygs\u00e4ttning l\u00e5t-f\u00f6r-l\u00e5t.<\/p>\n

What You Were: 4<\/strong>
\nBandet \u00f6ppnar med fart och fl\u00e4kt. Det rytmiska kontrasterar mot det melodiska och de delar av publiken som inte har fullt upp med att r\u00f6ra sig i takt med musiken st\u00e5r \u00e5tminstone d\u00e4r med ett leende p\u00e5 l\u00e4pparna.<\/p>\n

Best Friend: 4<\/strong>
\nWhat You Were<\/em> efterf\u00f6ljs av den numera klassiska singeln fr\u00e5n debutskivan och publikens reaktion talar f\u00f6r sig sj\u00e4lv.<\/p>\n

Me and the Moon: 3<\/strong>
\nEn av bandets mest drivande l\u00e5tar – ocks\u00e5 den fr\u00e5n debutskivan – men j\u00e4mf\u00f6rt med de tv\u00e5 inledande l\u00e5tarna k\u00e4nns det som att det h\u00e4r b\u00f6rjar svalna av en aning. <\/p>\n

If He Likes It Let Him Do It: 4<\/strong>
\nDet \u00e4r m\u00e4rkligt hur den h\u00e4r l\u00e5ten – som p\u00e5 senaste skivan bara \u00e4r en l\u00e5t i m\u00e4ngden – v\u00e4xer till sig och kanske till och med tillh\u00f6r konsertens h\u00f6jdpunkter. Det \u00e4r blytungt med en underliggande k\u00e4nsla av mystik.<\/p>\n

Book of Stories: 3<\/strong>
\nEn av de \u00e4ldre l\u00e5tarna som inte g\u00f6r s\u00e5 mycket v\u00e4sen av sig.<\/p>\n

How It Ended: 4<\/strong>
\nL\u00e5ten som avslutar senaste skivan spelas ikv\u00e4ll redan som l\u00e5t nummer sex. Introt fullkomligt osar New Order och refr\u00e4ngen \u00e4r den perfekta blandningen melankoli och eufori.<\/p>\n

Money: 4<\/strong>
\nOcks\u00e5 den fr\u00e5n senaste skivan. Ocks\u00e5 den en riktig publikfavorit. Jonathan sjunger om att han inte har n\u00e5gra pengar och snart sl\u00e4nger n\u00e5gon fr\u00e5n publiken upp en sedel p\u00e5 scen.<\/p>\n

I Need Fun in My Life: 2<\/strong>
\nEn l\u00e5gpunkt som fyller funktionen som konsertens n\u00f6dv\u00e4ndiga antiklimax.<\/p>\n

I Need a Doctor: 2<\/strong>
\nSom introduktion ber\u00e4ttar Jonathan att l\u00e5ten handlar om att vara ”crazy”. Ingen tvekan om att det \u00e4r kv\u00e4llens mest besynnerliga l\u00e5t – fast den m\u00f6ts ocks\u00e5 av kv\u00e4llens svalaste mottagande.<\/p>\n

Forever and Ever Amen: 4<\/strong>
\nYtterligare en av de d\u00e4r klassiska singlarna fr\u00e5n debutskivan. Inledningsvis k\u00e4nns den aningen tom men den byggs successivt upp och partiet mot slutet – d\u00e5 s\u00e5ngen p\u00e5minner om ett mantra – k\u00f6r \u00f6ver det mesta. Att det dessutom \u00e4r den b\u00e4sta reverbdr\u00e4nkta k\u00e4rlekss\u00e5ngen sedan The Cures Just Like Heaven<\/em> \u00e4r en annan historia.<\/p>\n

Book of Revelation: 3<\/strong>
\nInledningssp\u00e5ret fr\u00e5n senaste skivan Portamento<\/em> sticker inte ut s\u00e4rskilt mycket.<\/p>\n

Days: 4<\/strong>
\nDet g\u00f6r d\u00e4remot denna l\u00e5gm\u00e4lda s\u00e5ng fr\u00e5n senaste skivan. Den b\u00f6rjar med ett ut\u00f6kat intro som v\u00e4xer i takt med publikens appl\u00e5der. En av konsertens h\u00f6jdpunkter.<\/p>\n

Down by the Water: 5<\/strong>
\nOrdinarie set avslutas med bandets kanske m\u00e4ktigaste l\u00e5t Down by the Water<\/em>. De l\u00e5ngsamma takterna och den k\u00e4nslosamma s\u00e5ngen kan inte misslyckas.<\/p>\n

Searching for Heaven: 3<\/strong>
\nTill f\u00f6rsta extranumret \u00e5terv\u00e4nder Jonathan Pierce och Jacob Graham ensamma och framf\u00f6r kv\u00e4llens mest elektroniska nummer. <\/p>\n

The Future: 3<\/strong>
\nNu kommer \u00e4ven resten av bandet upp p\u00e5 scen.<\/p>\n

Let’s Go Surfing: 5<\/strong>
\nDe avslutar starkt med sin st\u00f6rsta hit. Publiken dansar och sjunger med och festst\u00e4mningen \u00e4r total. Kunde inte ha slutat b\u00e4ttre.<\/p>\n

Du kan h\u00f6ra spelningen i sin helhet hos Gimme Indie<\/a>.<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

The Drums, Berns Salonger Betyg: 4 N\u00e4r jag kommer till Berns m\u00f6ts jag av effektdr\u00e4nkta, jangliga gitarrer. Det \u00e4r f\u00f6rbandet Yast, som mycket v\u00e4l kan vara det b\u00e4sta som h\u00e4nt Sverige i \u00e5r, som \u00e4r i farten. V\u00e5rt egna The War on Drugs med en s\u00e5ngare som \u00e4r snarlik Christopher Owens i Girls. Min tillvaro […]<\/p>\n","protected":false},"author":3,"featured_media":50567,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[7],"tags":[601,5729,7488],"class_list":{"0":"post-50566","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-musik","8":"tag-berns","9":"tag-the-drums","10":"tag-yast","11":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50566","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/3"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=50566"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50566\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":50576,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50566\/revisions\/50576"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/50567"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=50566"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=50566"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=50566"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}