Arrington De Dionyso och Grouper, Sj\u00f6manskyrkan G\u00f6teborg
\nBetyg: 4<\/p>\n
Arrington De Dionyso<\/strong> Arrington De Dionyso b\u00f6rjar sitt soloframtr\u00e4dande och andningarna f\u00f6rvandlas till en d\u00e5nande str\u00f6m av elektroniskt manipulerad strups\u00e5ng. Ett koncentrat av verklighet p\u00e5 scenen likt ett bombnedslag. Den h\u00f6ga volymen k\u00e4nns mot huden, man m\u00e5ste n\u00e4stan v\u00e4rja ansiktet mot oljudet. Balanssinnet f\u00f6rs\u00e4mras som vid en verklig explosion. Jag blir r\u00e4dd. Det k\u00e4nns som att vad som helst kan h\u00e4nda. <\/p>\n Vi vaggas in i en viss trygghet. Men det \u00e4r en dum id\u00e9 att k\u00e4nna sig bekv\u00e4m. Pl\u00f6tsligt kommer n\u00e4sta steg i f\u00f6rvandlingen: den avmonterade saxofonens klockstycke. Ja, det h\u00e4r \u00e4r ett sceniskt konststycke utan like. \u00c4nnu en vild spr\u00e4ngladdning av oljud slungas genom salen och jag m\u00e5ste v\u00e4nda bort ansiktet f\u00f6r att det susar och ilar i h\u00f6ger\u00f6rat. Det \u00e4r n\u00e4stan s\u00e5 att man tappar andan av kraften. S\u00e4llan rockclich\u00e9r blir s\u00e5 h\u00e4r verkliga. <\/p>\n Allt b\u00f6rjar k\u00e4nnas overkligt. Jag uppm\u00e4rksammar v\u00e4ggm\u00e5lningarna vid sidan om scenen, de ser ut att vara gjorda av William Blake. Framtr\u00e4dandet \u00e4r n\u00e4stan \u00f6ver och Dionyso har nu monterat ihop hela saxofonen, lindat in den i aluminium, och spelar primitivistiska solon. Om man blundar kan man tro att det \u00e4r en elefant som skriker eller ett lejon som vr\u00e5lar bland f\u00f6rst\u00e4rkarna och predikarstolen. Sa jag f\u00f6rresten att allt detta utspelas i en kyrka? <\/p>\n Dionyso har varit i indonesien och tagit intryck fr\u00e5n folkets musik och konst. Efter\u00e5t pratade jag med honom och blev \u00e4nnu mer \u00f6vertygad om hans passion. N\u00e4r han g\u00e5r av scen \u00e4r han v\u00e4rldens h\u00e4rligaste kille, vilket n\u00e4stan alltid \u00e4r fallet n\u00e4r man har att g\u00f6ra med artister som sysslar med extremmusik. Jag blev s\u00e5 \u00f6vertygad faktiskt att jag k\u00f6pte tv\u00e5 album som han gjort med sitt band Malaikat dan Singa och en bok med hans konstverk i. Jag fick \u00e4ven indonesisk trancekompilation p\u00e5 k\u00f6pet. <\/p>\n P\u00e5 tal om trance, n\u00e4r han lade ifr\u00e5n sig saxofonen visade han att \u00e4ven mungiga \u00e4r farligt i hans mun: vi fick en progressive trance l\u00e5t spelad p\u00e5 bara mungiga, ett v\u00e5ldsamt rytmiskt fl\u00f6de vi borde ha rest oss och dansat till. Lyssna p\u00e5 youtubeklippet f\u00f6r att se hur det kan l\u00e5ta. Inspelat p\u00e5 Bj\u00e4llans\u00e5s, Boken\u00e4s av Christian Pallin:<\/p>\n Grouper<\/strong>
\nJag \u00e4r p\u00e5 Sj\u00f6manskyrkan i G\u00f6teborg och framf\u00f6r mig hukar en m\u00e4rklig man i basketlinne p\u00e5 en bit aluminiumfolie och med en liten mic fastklistrad vid adams\u00e4pplet. Han har tv\u00e5 micar vid munnen och b\u00f6rjar andas i dem, och andningen ekar ut i salen. Jag tittar p\u00e5 min bror bredvid, han tittar tillbaka. Vi sitter p\u00e5 en b\u00e4nk, stilla som vore vi tr\u00e4, och har ingen som helst aning om vad som v\u00e4ntar. <\/p>\n
\nJag blir ordl\u00f6s inf\u00f6r Liz Harris kassettbandssymfoni. Jag tr\u00e4der in i hennes universum ett band i taget. Med sm\u00e5 r\u00f6relser kopplar hon in dem i en maskin som loopar och manipulerar ljudet. En ny dimension \u00f6ppnar sig sakta f\u00f6r oss och vi blundar och tittar in i oss sj\u00e4lva. L\u00e4s mer om hennes spelning p\u00e5 min blogg<\/a>. <\/p>\n