\u00c5terf\u00f6renade 90-talsfavoriterna The Afghan Whigs spelar p\u00e5 Way Out West och med f\u00f6ljer den elektroniska akten The Field.<\/p>\n
THE AFGHAN WHIGS<\/strong><\/p>\n Det tar ungef\u00e4r tre sekunder in i det s\u00e5 efterblivet underbara \u00f6ppningssp\u00e5ret p\u00e5 The Afghan Whigs Sub Pop-debut \u201dUp In It\u201d innan man st\u00e5r p\u00e5 bordet och bangar i takt med Dulli och v\u00e4nner. Detta tjugotv\u00e5 \u00e5r efter att skivan sl\u00e4pptes. Alla k\u00e4nslor som for likt knark i \u00e5drorna d\u00e5 kommer tillbaka p\u00e5 samma s\u00e4tt som Proust skrev om med sin Madeleine-kaka. The Afghan Whigs existerar f\u00f6r evigt i v\u00e5ra hj\u00e4rtan som en liten pacemaker med evigt batteri. <\/p>\n \u00c5ttiotalet har of\u00f6rtj\u00e4nligt blivit typecastat av neon, sprayluggar och extremt d\u00e5lig musik men ska vi belysa en annan del av sanningen s\u00e5 \u00e4r samma \u00e5rtionde ansvarig f\u00f6r m\u00e5nga av v\u00e4rldens favoritband, band som vi nostalgiskt trippar igenom p\u00e5 Spotify med ett par vilsna tryck. Men vissa band \u00e4r inte bara s\u00f6kningar p\u00e5 fyllan. Vissa stannar med oss hela tiden. The Afghan Whigs \u00e4r ett av dessa band och \u00e4ven om de verkar ha sv\u00e5rt f\u00f6r att best\u00e4mma sig f\u00f6r n\u00e4r och var de ska operera s\u00e5 har vi h\u00e4ngt med i varje sv\u00e4ng de tagit; fr\u00e5n \u201dBig Top Halloween\u201d till det senaste andetaget de pr\u00e4ntade ner med \u201dI’m A Soldier\u201d och \u201dMagazine\u201d (fr\u00e5n samlingsskivan \u201dUnbreakable: A Retrospective 1990-2006) har The Afghan Whigs aldrig, nej verkligen aldrig, l\u00e5tit tr\u00f6tta. Det \u00e4r p\u00e5 andra sidan myntet de verkar. <\/p>\n 2012 \u00e4r \u00e5ret d\u00e5 vi kommer \u00e5terstifta v\u00e5r bekantskap och k\u00e4rlek till ett av v\u00e4rldens b\u00e4sta band (m\u00f6jligtvis en subjektivt \u00e5sikt men l\u00e5t s\u00e5 vara) och vi kommer vara v\u00e4rldens b\u00e4sta publik. Det \u00e4r bara s\u00e5 ekvationen \u00e4r och det \u00e4r bara att g\u00e5 med resultatet. <\/p>\n THE FIELD <\/strong><\/p>\n Typiskt f\u00f6r m\u00e5nga DJ:s och technoartister \u00e4r deras CV mer \u00e4n s\u00e4llan en l\u00e5ng, l\u00e5ng lista p\u00e5 artister och deras l\u00e5tar de knycklat till och l\u00e4mnat ifr\u00e5n sig i ett mer dansv\u00e4nligt format. I de allra flesta fall s\u00e5 borde resultatet f\u00f6rpassas till en betongf\u00f6rpackning och utan \u00e5nger s\u00e4nkas till botten av ett djupt, m\u00f6rkt hav. I s\u00e4llsynta fall (och vi nosar p\u00e5 ett l\u00e5gt antal promille) gifter sig DJ:ns ambition med artistens verk p\u00e5 ett s\u00e4tt som f\u00e5r b\u00e5da att framst\u00e5 och faktiskt vara en ohelig allians av himmel och helvete – det b\u00e4sta av tv\u00e5 v\u00e4rldar. Om vi b\u00f6rjar med att peta in The Field i detta fack s\u00e5 kan vi ta oss vidare f\u00f6r att f\u00f6rst\u00e5 storheten i hans monumentala kollage. <\/p>\n Med en digital machete och tillbakalutande iver \u00e4r det slice n’ dice genom v\u00e4rldens musikhistoria och The Field (Axel Willner p\u00e5 f\u00f6delseattestet) s\u00f6rjer f\u00f6r soundtracket till denna hallucinatoriska joyride. Fragmentariska loopar st\u00f6ter sig med tjock ambiens och fluffiga melodier bl\u00f6ts ner i lava tills askan \u00e4r allt som flimrar f\u00f6rbi i ett hypnotiskt m\u00f6nster. De musikaliska brottstycken som k\u00e4rleksfullt knivats upp till f\u00f6rm\u00e5n f\u00f6r ett skyh\u00f6gre syfte \u00e4r i sin nya kostym en skapelse som l\u00e5ter skr\u00e4ddarsydd uti minsta vackra detalj. Senaste albumet \u201dLooping State of Mind\u201d \u00e4r en skapelse i sju akter d\u00e4r Willner l\u00e5ter shoegaze n\u00e4rma sig technon p\u00e5 ett genialiskt s\u00e4tt. Pitchfork petade in skivan p\u00e5 deras \u00e5rsb\u00e4sta-lista och en dr\u00f6s andra publikationer f\u00f6ljde t\u00e4tt i sp\u00e5ren. <\/p>\n Pionj\u00e4rlabeln Kompakt fattade tidigt att The Field inte var urholkad sovrumstechno h\u00f6ljt i ton\u00e5rs-swagger. Nej, Willner har mer skills \u00e4n s\u00e5 och vi \u00e4r djupt tacksamma f\u00f6r att tyskarna p\u00e5 Kompakt distribuerat v\u00e5rt svenska guld p\u00e5 ett s\u00e5 f\u00f6red\u00f6mligt s\u00e4tt. Vi ska p\u00e5 v\u00e5rt s\u00e4tt placera The Field p\u00e5 v\u00e5r egen piedestal och h\u00f6ra honom f\u00e5 hj\u00e4rtan att sl\u00e5 simultant till varje beat som g\u00e5r. Way Out West 2012 \u00e4r allt vi s\u00e4ger f\u00f6r den h\u00e4r g\u00e5ngen. <\/p>\n