{"id":50075,"date":"2012-03-05T20:30:57","date_gmt":"2012-03-05T19:30:57","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50075"},"modified":"2012-03-04T20:26:39","modified_gmt":"2012-03-04T19:26:39","slug":"peggy-pickit-ser-guds-ansikte-pa-teater-galeasen-recensionen","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50075","title":{"rendered":"Peggy Pickit ser Guds ansikte p\u00e5 Teater Galeasen, recensionen"},"content":{"rendered":"

Peggy Pickit ser Guds ansikte
\nTeater Galeasen, Stockholm<\/a>
\nManus: Roland Schimmelpfennig
\nRegi: Olof Hansson
\nPremi\u00e4r 5 mars 2012<\/p>\n

I u-l\u00e4nder sv\u00e4lter barn ihj\u00e4l och m\u00e4nniskor d\u00f6r av sjukdomar f\u00f6r att de inte har r\u00e5d med medicin. I v\u00e4stv\u00e4rlden lever medelklassen trygga liv i hus med garage, fina m\u00f6bler och bra jobb.
\nVem r\u00e5r f\u00f6r det? Vem fel \u00e4r det?
\nDen fr\u00e5gan st\u00e4ller f\u00f6rest\u00e4llningen Peggy Pickit ser Guds ansikte i upps\u00e4ttningen av den intressanta tyske nutidsdramatikern Roland Schimmelpfennigs pj\u00e4s.<\/p>\n

Martin och Karin \u00e4r tv\u00e5 l\u00e4kare, de \u00e4r gifta och har arbetat utomlands i en krish\u00e4rd i Afrika i sex \u00e5r. Nu \u00e4r de bjudna hem till v\u00e4nnerna Lisa och Frank, som under sex \u00e5ren ist\u00e4llet byggt upp ett tryggt medelklassliv med villa med fint garaga. Paren har inte setts p\u00e5 sex \u00e5r – men m\u00f6tet blir en katastrof.<\/p>\n

N\u00e4r vi tr\u00e4der in i salongen m\u00f6ts vi av en helvitt scen. Vita soffor, vit helt\u00e4ckningsmatta och alla fyra sk\u00e5despelare kl\u00e4dda i chica vita kl\u00e4der. Vi m\u00f6ts av en pinsam tystnad. L\u00e4nge sitter de fyra n\u00e4stan helt stilla. N\u00e5gon r\u00f6r bara lite l\u00e4tt p\u00e5 en fot eller vickar p\u00e5 huvudet lite.<\/p>\n

Framf\u00f6r scenen \u00e4r en upph\u00f6jning d\u00e4r en plastfigur st\u00e5r fastsatt i ett st\u00e4ll, dockan har r\u00f6da h\u00f6gklackade skor och ser ut som en billig minivariant av Barbiedockor. Dockan har en central roll i dramat, det \u00e4r Peggy Pickit.<\/p>\n

Mannen i paret som bjudit hem middagsg\u00e4ster bryter den pinsamma tystnaden genom att g\u00e5 fram till publiken och ge startsignal \u00e5t spelet med att s\u00e4ga: ”Det var en total katastrof”. D\u00e4rmed ser vi redan det f\u00f6rljugna spelet, l\u00e5tsasv\u00e4nskapen och kramarna som inte betyder n\u00e5got n\u00e4r Frank och Lisa v\u00e4lkomnar sina g\u00e4ster.<\/p>\n

Handlingen bryts hela tiden av genom att sk\u00e5despelarna kliver ur scenen, tar n\u00e5gra kliv fram mot publiken och kommenterar det som h\u00e4nt eller \u00e5terger sina tankar om kv\u00e4llen. D\u00e4refter tas handlingen upp igen, ibland tillbakaspolar n\u00e5gra steg. Upprepningen blir som ett mantra som speglar det f\u00f6rljugna s\u00e4llskapslivet. <\/p>\n

Mycket s\u00e4gs mellan raderna och f\u00f6rst\u00e4rks genom blickar och miner. Dramat kl\u00e4r av den v\u00e4lb\u00e4rgade \u00f6vre medelklassen in p\u00e5 benet och avsl\u00f6jar alla dess f\u00f6rljugna beteenden och vi f\u00e5r ocks\u00e5 flera citat som kommer att bli klassiska beskrivningar av nutidsm\u00e4nniskor som: ”Enda s\u00e4ttet att klara bjudningar \u00e4r alkohol”.<\/p>\n

Lisa och Frank har en fem\u00e5rig dotter, som inte \u00e4r hemma n\u00e4r g\u00e4sterna kommer. Martin och Karin har under de sex \u00e5ren i Afrika tagit hand om en sjuk och f\u00f6r\u00e4ldral\u00f6s flicka, Annie. Lisa och Frank har skickat pengar till dem f\u00f6r att de ska kunna ge flickan medicin. De har ocks\u00e5 skickat brev fr\u00e5n dottern Caroline, som gjort teckningar till Annie. Nu vill Caroline skicka sin plastdocka till Annie. Det blir s\u00e5 absurt, Annie \u00e4r l\u00e4mnad i Afrika och f\u00e5r inte l\u00e4ngre medicin och kommer troligen inte att \u00f6verleva, om hon ens lever fortfarande.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen skildrar det komplicerade f\u00f6rh\u00e5llandet mellan v\u00e4stv\u00e4rlden och u-l\u00e4nderna, men den skildrar ocks\u00e5 hur hoppl\u00f6st maktl\u00f6s varje enskild m\u00e4nniska kan k\u00e4nna sig.<\/p>\n

En stark f\u00f6rest\u00e4llning och ett m\u00e5ste f\u00f6r var och en som \u00e4r intresserad av globala fr\u00e5gor. Den st\u00e4ller viktiga fr\u00e5gor som mal runt i huvudet efter\u00e5t.<\/p>\n

Rollerna:
\nLisa: Sandra Huldt
\nFrank: Jacob Ericksson
\nMartin: Per Grytt
\nKarin: \u00c5sa Persson<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Roland Schimmelpfennig<\/a>, Peggy Pickit<\/a>, Teater Galeasen<\/a>, teater<\/a>, teaterrecension<\/a>, recension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Peggy Pickit ser Guds ansikte Teater Galeasen, Stockholm Manus: Roland Schimmelpfennig Regi: Olof Hansson Premi\u00e4r 5 mars 2012 I u-l\u00e4nder sv\u00e4lter barn ihj\u00e4l och m\u00e4nniskor d\u00f6r av sjukdomar f\u00f6r att de inte har r\u00e5d med medicin. I v\u00e4stv\u00e4rlden lever medelklassen trygga liv i hus med garage, fina m\u00f6bler och bra jobb. Vem r\u00e5r f\u00f6r det? […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":50080,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[7425,12285,7270,12288,5642,12289],"class_list":["post-50075","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-peggy-pickit","tag-recension","tag-roland-schimmelpfennig","tag-teater","tag-teater-galeasen","tag-teaterrecension","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50075","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=50075"}],"version-history":[{"count":5,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50075\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":50081,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/50075\/revisions\/50081"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/50080"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=50075"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=50075"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=50075"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}