{"id":50016,"date":"2012-03-04T09:01:04","date_gmt":"2012-03-04T08:01:04","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50016"},"modified":"2012-03-04T09:02:10","modified_gmt":"2012-03-04T08:02:10","slug":"manta-med-hela-fattoumi-pa-dansens-hus-frigorelse-eller-objektifiering","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=50016","title":{"rendered":"Manta med H\u00e9la Fattoumi p\u00e5 Dansens Hus: Frig\u00f6relse eller objektifiering?"},"content":{"rendered":"

Manta
\nKoreografi: H\u00e9la Fattoumi\/\u00c9ric Lamoureux
\nDansens Hus, Stora Scenen, Stockholm<\/a>
\n3 mars 2012<\/p>\n

\u00a0
\nVad f\u00e5r kvinnor att d\u00f6lja sin kropp och sitt ansikte f\u00f6r v\u00e4rlden? Det fr\u00e5gar sig de franska koreograferna H\u00e9la Fattoumi och \u00c9ric Lamoureux i verket Manta.<\/p>\n

En ung kvinnas ansikte projeceras \u00f6ver scenfonden. \u201cI\u02bcm going to show you the arabic look.\u201d I amerikansk youtube-anda ges en lektion i sminkteknik f\u00f6r \u00f6gonen. Sk\u00f6nhetens makt eller underkastelse?<\/p>\n

\"\"<\/a>Fattoumi framtr\u00e4der som en sexualiserad sp\u00f6kgestalt i benvit niqab. Det draperade tyget utpl\u00e5nar varje nyans av fysisk m\u00e4nsklighet d\u00e5 publiken automatiskt s\u00f6ker identifikation med gestalten. Ljuss\u00e4ttningen f\u00f6rvandlar dansarens r\u00f6relser till darrande skuggor i det skira materialet.<\/p>\n

F\u00f6ljandes en rytmisk magdanssekvens konfronterar Fattoumi publiken. Endast \u00f6gonen talar, anonymt reflekterande. L\u00e4ngtan, v\u00e4djan, ilska? Vad \u00e4r det hon uttrycker? Skepnaden antar skulpturella former med visuella associationer till prydnadsf\u00f6rem\u00e5l. Installationslikt r\u00f6r hon sig \u00f6ver scenen, vackert men betydelsel\u00f6st. Som en blomvas p\u00e5 ett k\u00f6ksbord. Sk\u00e4rmen exponerar citat ur Koranen. Det handlar om kvinnans restriktion.<\/p>\n

I en tvinande sekvens bryts varelsen ner till ett svagt knappt existerande v\u00e4sen. Gester av sexuell underkastelse f\u00f6ljs av \u00e5ngestladdade andningsf\u00f6rs\u00f6k. Som ett rop p\u00e5 hj\u00e4lp. \u00d6gonblicket senare genomlyses gestalten till en siluett av sk\u00e4lvande kvinnliga former. Det k\u00e4nns okontrollerat och maktl\u00f6st. Som om n\u00e5gon annan best\u00e4mmer \u00f6ver hennes kropp och hennes r\u00f6relser.<\/p>\n

Fattoumi angriper koreografiskt sitt verk mer som bildkonst \u00e4n som dans. \u00c5sk\u00e5daren ges utrymme f\u00f6r reflektion och de visuella budskapen \u00e4r upprepat mekaniska. Den absolut starkaste scenen \u00e4r d\u00e5 hon symboliserar hush\u00e5llets arbetsuppgifter i repetitiva r\u00f6relser. Rytmiskt viks tyg efter tyg tills hon sj\u00e4lv tycks bli en del av rutinen.<\/p>\n

Verkets uppl\u00f6sning sker i en frig\u00f6relse fr\u00e5n det tillsynes negativt laddade plagget. Ikl\u00e4dd cerisrosa blus, jeans och h\u00f6ga klackar greppar Fattoumi en mikrofon. Vi f\u00f6rv\u00e4ntar oss en brytningspunkt, en revolt, en feministisk maktkamp. Ist\u00e4llet f\u00e5r vi en version av James Browns \u201cIt\u02bcs a Man\u02bcs World\u201d.<\/p>\n

Manta \u00e4r ett exempel p\u00e5 hur kontroversiella \u00e4mnen kan belysas ur ett konstn\u00e4rligt perspektiv. Samtidigt k\u00e4nns koreografernas intention att framh\u00e4va kvinnans r\u00e4ttighet mer som ytterligare en iscensatt objektifiering.<\/p>\n

1921 skapade Isadora Duncan verket \u201cThe Revolutionary\u201d som v\u00e4ckte reationer v\u00e4rlden \u00f6ver och kom att representera kvinnans frig\u00f6relse ur ett danshistoriskt perspektiv. Jag st\u00e4ller mig fr\u00e5gan: Har vi inte kommit l\u00e4ngre?<\/p>\n

Text: Anna-Mi Fredriksson<\/strong><\/p>\n