{"id":49544,"date":"2012-02-26T23:14:12","date_gmt":"2012-02-26T22:14:12","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=49544"},"modified":"2012-02-26T23:28:59","modified_gmt":"2012-02-26T22:28:59","slug":"frankenstein-pa-turteatern-kanns-i-magen-och-ibland-gar-det-inte-ens-att-titta","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=49544","title":{"rendered":"Frankenstein p\u00e5 Turteatern – k\u00e4nns i magen och ibland g\u00e5r det inte ens att titta"},"content":{"rendered":"

Frankenstein
\nRegi: Carina Ehrenholm
\nAv Helena Granstr\u00f6m fritt efter Mary Shelleys roman Frankenstein eller den moderna Prometheus
\nTurteatern i K\u00e4rrtorp, Stockholm<\/a>
\nPremi\u00e4r 26 februari 2012<\/p>\n

– Allt har ett syfte, det har jag uppt\u00e4ckt. Men vad har jag f\u00f6r syfte?
\nDet fr\u00e5gar Frankenstein i Turteaterns upps\u00e4ttning d\u00e4r monstret gestaltas av en kvinna, i smutsig, trasig kl\u00e4nning. Kl\u00e4nningen som \u00e4r nersolkad har f\u00f6rmodligen varit blomm\u00f6nstrad, men det \u00e4r sv\u00e5rt att avg\u00f6ra under all smuts. Hon har trasiga nylonstrumpor, h\u00f6gklackade orange skor d\u00e4r klacken \u00e4r borta p\u00e5 v\u00e4nster, s\u00e5 hennes stapplande g\u00e5ng blir \u00e4nnu mer haltande.<\/p>\n

\"\"<\/a>Turteaterns upps\u00e4ttning bygger p\u00e5 den klassiska ber\u00e4ttelsen om Frankenstein. En vetenskapsman skapar en varelse. Gud skapade m\u00e4nniskan till sin avbild, varf\u00f6r ska d\u00e5 inte m\u00e4nniskan kunna skapa liv?
\nVetenskapsmannen i Turteaterns f\u00f6rest\u00e4llning st\u00e4ller m\u00e5nga fr\u00e5gor om vad som \u00e4r liv och vad som \u00e4r d\u00f6d och vad \u00e4r forskares ansvar f\u00f6r sina verk.<\/p>\n

Alla tre rollerna spelas av kvinnor, vetenskapsmannen, monstret och en uppt\u00e4ckare som bestiger berg.<\/p>\n

Det finns m\u00e5nga s\u00e4tt att se f\u00f6rest\u00e4llningen p\u00e5. Den st\u00e4ller fr\u00e5gor om vetenskapens ansvar och den tar upp existentiella fr\u00e5gor. Den kan ses som en skr\u00e4ckf\u00f6rest\u00e4llning ocks\u00e5, den \u00e4r m\u00f6rk och den \u00e4r l\u00e4skig med skramlig bullrig musik och starka str\u00e5lkastare som d\u00e5 och d\u00e5 lyser oss, publiken rakt i \u00f6gonen s\u00e5 vi knappt kan se.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen har inga dialoger, utan allt som talas \u00e4r monologer riktade till publiken. Ingen lyssnar p\u00e5 de andra, alla tre rollkarakt\u00f6rerna \u00e4r uppslukade av sina egna tankar. N\u00e4r det var monstret som kom n\u00e4ra publiken och talade var jag tvungen att titta bort eller snegla \u00e5t sidan. Hon var s\u00e5 \u00e4cklig att jag inte klarade av att se hennes ansikte utan att m\u00e5 illa, hon var sminkad som ett riktigt monster och hade blod som rann \u00f6ver ansiktet och som h\u00e4ngde i l\u00e5nga slamsor fr\u00e5n hakan. <\/p>\n

Frankensteins fr\u00e5gor som jag n\u00e4mnde i b\u00f6rjan det som gjorde mest ont att h\u00f6ra, de tr\u00e4ffade rakt in i magen. Till vilket syfte finns jag? En fr\u00e5ga som lika g\u00e4rna handlar om m\u00e4nniskans existens som om monstret.<\/p>\n

Ibland talas det om teaterns kris och att det mest \u00e4r \u00e4ldre damer som g\u00e5r p\u00e5 teater. Det st\u00e4mde inte p\u00e5 premi\u00e4rpubliken p\u00e5 Turteatern som hade m\u00e5nga unga i publiken och s\u00e4kert lika m\u00e5nga m\u00e4n som kvinnor i salongen. Om det \u00e4r f\u00f6rortsteatrar som lockar den yngre publiken eller \u00e4mnet skr\u00e4ck t\u00e4nker jag inte spekulera i. Den som gillar skr\u00e4ckfilm och skr\u00e4cklitteratur f\u00e5r s\u00e4kert ut ytterligare en aspekt av f\u00f6rest\u00e4llningen,<\/p>\n

Sj\u00e4lv saknade jag dialoger och klarade inte riktigt att titta p\u00e5 Frankenstein d\u00e4r blodet som var kletat i ansiktet rann fr\u00e5n hakan. Men fr\u00e5gorna kring forskningens ansvar f\u00e5r ig\u00e5ng tankarna. Jag tror att Turteaterns f\u00f6rest\u00e4llning av Frankenstein kommer att f\u00e5 olika reaktioner, den \u00e4r speciell och l\u00e4mnar nog ingen ober\u00f6rd, oavsett om man blir \u00e4cklad av vissa delar eller inte<\/p>\n

I rollerna:
\nHelena Sandstr\u00f6m, Andrea Edwards och Karin Bengtsson<\/p>\n

Foto: Jonas J\u00f6rneberg<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Frankenstein<\/a>, teater<\/a>, Turteatern<\/a>, recension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Frankenstein Regi: Carina Ehrenholm Av Helena Granstr\u00f6m fritt efter Mary Shelleys roman Frankenstein eller den moderna Prometheus Turteatern i K\u00e4rrtorp, Stockholm Premi\u00e4r 26 februari 2012 – Allt har ett syfte, det har jag uppt\u00e4ckt. Men vad har jag f\u00f6r syfte? Det fr\u00e5gar Frankenstein i Turteaterns upps\u00e4ttning d\u00e4r monstret gestaltas av en kvinna, i smutsig, trasig […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":49556,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,30,31],"tags":[7345,12285,12288,6008],"class_list":{"0":"post-49544","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-teater","9":"category-teaterrecension","10":"tag-frankenstein","11":"tag-recension","12":"tag-teater","13":"tag-turteatern","14":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/49544","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=49544"}],"version-history":[{"count":8,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/49544\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":49560,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/49544\/revisions\/49560"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/49556"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=49544"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=49544"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=49544"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}