{"id":49386,"date":"2012-02-25T08:07:59","date_gmt":"2012-02-25T07:07:59","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=49386"},"modified":"2012-02-25T08:07:59","modified_gmt":"2012-02-25T07:07:59","slug":"politikerns-sista-tal-med-lilla-parken-skildrar-sjalvgod-mattnad","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=49386","title":{"rendered":"Politikerns sista tal med Lilla Parken skildrar sj\u00e4lvgod m\u00e4ttnad"},"content":{"rendered":"

Pj\u00e4s: Politikerns sista tal av Anthony Swirling
\nTeater: Lilla Parken<\/a>
\nScen: Kaf\u00e9 Klaver, Stockholm
\nPremi\u00f6r: 24 februari 2012
\nSk\u00e5despelare: Emil Kekonious<\/p>\n

Jag kommer ganska snart p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att fundera p\u00e5 vad tusan det \u00e4r han st\u00e5r och babblar om, den d\u00e4r riksdagsmannen, tillika f\u00f6rfattare och f\u00f6redragsh\u00e5llare. Det \u00e4r f\u00f6rmodligen avsikten. F\u00e5ngade som slavar p\u00e5 ett skepp mot ok\u00e4nd destination, med en inledningsvis behaglig om \u00e4n n\u00e5got l\u00e5ngrandig skeppare, f\u00f6rst\u00e5r vi att oavsett hur avf\u00e4rden \u00e4r, kommer resan att sluta i n\u00e5gon slags tragik. <\/p>\n

– Vi m\u00e5ste hj\u00e4lpas \u00e5t att sprida den svenska toleransen, intygar v\u00e5r riksdagsman, Peter Ragnarsson.<\/p>\n

\"\"<\/a>Illavarslande ord, n\u00e4r \u201dvi\u201d i det h\u00e4r fallet omfattar ett g\u00e4ng utrikiska dignit\u00e4rer, fr\u00e4mst fr\u00e5n l\u00e4nder som kan t\u00e4nkas vara intresserade av att ta emot ben\u00e4get svenskt bist\u00e5nd. \u00c4nnu mer illavarslande n\u00e4r det \u201dvi\u201d och riksdagsmannen \u00e4r samlade f\u00f6r att lyssna p\u00e5 hans f\u00f6redrag \u201dVi & Ni\u201d. Med tanke p\u00e5 pj\u00e4sens titel \u00e4r det h\u00f6gst os\u00e4kert om det h\u00e4r slavskeppet \u00f6verhuvudtaget n\u00e5r land.<\/p>\n

Anthony Swerlings text sp\u00e4nner \u00f6ver ett Sverige som hade Birgit Friggebos lilla fad\u00e4s med \u201dWe shall overcome\u201d i Rinkeby i f\u00e4rskt minne. Sverige \u00e4r \u00f6verl\u00e4gset (i princip) alla andra l\u00e4nder. D\u00e4rf\u00f6r kan vi ta oss friheten att ber\u00e4tta f\u00f6r alla andra att med gemenskap, en dos svensk tolerans, kan alla andra n\u00e5 fram till det perfekta samh\u00e4llet. I Politikerns sista tal befinner vi oss f\u00f6rvisso p\u00e5 UD, och \u201dvi\u201d \u00e4r som sagt utrikiska dignit\u00e4rer, men det \u00e4r ett intelligent drag som drar en linje mellan tv\u00e5 ytterligheter i samh\u00e4llet och d\u00e4rmed tycks inkludera alla i denna lektion om hur v\u00e4rlden skulle kunna leva tillsammans.<\/p>\n

Emil Kekonious insats som Peter Ragnarsson \u00e4r inte o\u00e4ven. Ibland, framf\u00f6r allt n\u00e4r de mer k\u00e4nslosamma partierna ska framf\u00f6ras, f\u00f6rsvinner varje drag av subtilitet i Swerlings drama. Men, jag tappar \u00e4nd\u00e5 inte intresset f\u00f6r hur det h\u00e4r skeppet ska sjunka, \u00e4ven om jag vet att risken \u00e4r \u00f6verh\u00e4ngande att \u00e4ven jag dras med i djupet. Det g\u00e4ller f\u00f6r \u00f6vrigt med f\u00f6rest\u00e4llningen i stort. Inget \u00e4r o\u00e4vet, men allt \u00e4r en smula grovhugget. Scenografin, i den m\u00e5n man kan p\u00e5st\u00e5 att det finns n\u00e5gon, hj\u00e4lper oss knappast att f\u00e4rdas bort fr\u00e5n tallriksslamret fr\u00e5n kaf\u00e9et in till UD:s representationsrum. <\/p>\n

Vad g\u00f6r v\u00e4l det, n\u00e4r jag lika g\u00e4rna kan f\u00f6rest\u00e4lla mig att Peter Ragnarsson \u00e4r f\u00f6rman p\u00e5 det slavskepp som st\u00e4var mot en oundviklig underg\u00e5ng. Inte f\u00f6r att slavarna g\u00f6r uppror, inte f\u00f6r att skepparen ser sina egna brister, inte f\u00f6r att skeppet \u00e4r odugligt, utan f\u00f6r att man \u00e4tit sig m\u00e4tt p\u00e5 sin egen sj\u00e4lvgodhet.<\/p>\n

Riksdagsmannen som h\u00e5ller sitt sista tal har egentligen brutit samman redan n\u00e4r pj\u00e4sen tar sin b\u00f6rjan. Skenbart sammanh\u00e5llen, men tecknen finns d\u00e4r, i v\u00e4ntan p\u00e5 att ett efter ett bli avt\u00e4ckta och blotta v\u00e4lg\u00f6rarens ih\u00e5liga samvete. Det perfekta samvetet – beroende av andras armod. K\u00e4nner du dig lite sj\u00e4lvgod idag? G\u00e5 och se Politikerns sista tal.<\/p>\n

Text: Johan Ranstam<\/strong><\/p>\n

Foto: Oscar Solberger, p\u00e5 bild Emil Kekonius<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, samh\u00e4lle<\/a>, Lilla Parken<\/a>, recension<\/a>, politiker<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Pj\u00e4s: Politikerns sista tal av Anthony Swirling Teater: Lilla Parken Scen: Kaf\u00e9 Klaver, Stockholm Premi\u00f6r: 24 februari 2012 Sk\u00e5despelare: Emil Kekonious Jag kommer ganska snart p\u00e5 mig sj\u00e4lv med att fundera p\u00e5 vad tusan det \u00e4r han st\u00e5r och babblar om, den d\u00e4r riksdagsmannen, tillika f\u00f6rfattare och f\u00f6redragsh\u00e5llare. Det \u00e4r f\u00f6rmodligen avsikten. F\u00e5ngade som slavar […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":49387,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[3288,4422,12285,4917,12288],"class_list":["post-49386","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-lilla-parken","tag-politiker","tag-recension","tag-samhalle","tag-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/49386","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=49386"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/49386\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":49389,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/49386\/revisions\/49389"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/49387"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=49386"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=49386"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=49386"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}