Artist: Amanda Mair
\nTitel: Amanda Mair
\nBetyg: 3
\nSkivbolag: Labrador
\nRelease: 15 feb<\/p>\n
P\u00e5 Amanda Mairs artistsida p\u00e5 Labrador heter det ”Is good taste in music finally gaining ground? It certainly looks that way.” Kanske, om man nu accepterar premissen att bra musiksmak \u00e4r s\u00e5 himla s\u00e4llsynt, kanske, Johan Angerg\u00e5rd, om flickan fr\u00e5n Liding\u00f6 hetat The Radio Dept och debutalbumet haft namnet Flying to a Dream. <\/p>\n
Skivomslagsintryck: album fr\u00e5n f\u00f6rra \u00e5rets idolsk\u00f6rd med ”ung lovande stj\u00e4rna” som \u00e4nnu inte vet vem hon \u00e4r som musiker, men som likv\u00e4l m\u00e5ste g\u00f6ras till skivindustrins nya drottning. Nu har Amanda Mair inte varit med i idol. S\u00e5 hon har inte redan fr\u00e5n b\u00f6rjan en k\u00f6pkrets p\u00e5 tusentals fjorton\u00e5ringar. Hon m\u00e5ste bli stor utan idoleffektens hj\u00e4lp. <\/p>\n
Hur g\u00f6r man d\u00e5? Man hajpar henne som en 17-\u00e5rig motsvarighet till Dusty Springfield (lyssna p\u00e5 take another little piece of my heart och vakna upp ur dessa m\u00e4rkliga kritikerfantasier) och po\u00e4ngterar att hon faktiskt bara \u00e4r 17 \u00e5r! Och som om det inte r\u00e4cker s\u00e5 har albumet en ”Kate Bush-produktion” – bara f\u00f6r att en eller tv\u00e5 l\u00e5tar har orientaliskt stuk. Lyssna p\u00e5 Noonie Bao, en annan debuterande svensk artist, om ert Kate Bush-h\u00e5l i sj\u00e4len inte \u00e4r tillr\u00e4ckligt uppfyllt trots f\u00f6rra \u00e5rets 50 words of snow. Och om ni nu m\u00e5ste h\u00f6ra just unga musiker kan jag informera er om att det g\u00f6rs mirakul\u00f6st mycket bra musik av ”underbarn” \u00f6verallt i v\u00e4rlden. V\u00e4lkommen till soundcloud och n\u00e4tbloggar. Det \u00e4r dock varken hennes eller Labradors fel att hon blir utsatt f\u00f6r presshajp som str\u00e4ckt sig \u00e4nda \u00f6ver atlanten. S\u00e5nt h\u00e4nder.<\/p>\n
Men \u00e4r hon en ton\u00e5rs-Dusty d\u00e5? Det finns tyv\u00e4rr inte ett enda sp\u00e5r p\u00e5 albumet som n\u00e4rmar sig storheten av popdivans klassiker. Trots tv\u00e5 fina pianoballader, och ett antal medryckande l\u00e5tar (med produktion fr\u00e5n The Mary Onettes\/Det Vackra Livets egna Philip Ekstr\u00f6m) – och resten fillers. Bra vardagspop att mata radion med helt enkelt. Utanf\u00f6r den n\u00e5got matta str\u00e5lglansen fr\u00e5n Sense (den \u00e4r sk\u00f6n p\u00e5 ett n\u00e4stan schlagersliskigt s\u00e4tt), Skinnarviksberget (”I have a bottle of wine and a secret I’d like to share with you”), Before och Doubt verkar hon, Amanda sj\u00e4lv, s\u00e4llan n\u00e4rvarande trots att r\u00f6sten och de k\u00e4nslosamma texterna kommer fram tydligt. Resten fylls upp av dr\u00f6mska men ljumma arrangemang och upprepsamhet. Det \u00e4r v\u00e4l lite som det d\u00e4r omslaget. Hon tittar bort och r\u00f6r sensuellt vid h\u00e5ret. Och det \u00e4r n\u00e5got m\u00e4rkligt ljus bakom henne som g\u00f6r ansiktet otydligt: ”Jag \u00e4r n\u00e4sta idol. Eller?” Ja, kanske. F\u00f6rhoppningsvis n\u00e5got st\u00f6rre \u00e4n s\u00e5, n\u00e5got med soul. Men nu ska jag lyssna p\u00e5 Dusty.<\/p>\n
H\u00e4r \u00e4r den sk\u00f6na videon till singeln Sense: <\/p>\n