Band: Alcest
\nTitel: Les voyages de l’\u00e2me
\nBetyg: 4
\nRelease: 9 januari 2012 <\/p>\n
Les voyages de l’\u00e2me betyder f\u00f6rflyttning av sj\u00e4l. Det \u00e4r den franska duons fj\u00e4rde experiment med black metal-genren. De \u00e4r romantiker enligt den ur\u00e5ldriga definitionen. F\u00f6r att anv\u00e4nda ett adjektiv ur denna 1800talets m\u00f6rka sk\u00f6nhetskult: Neiges musik \u00e4r sublim. Musik vid en klippavsats, havets d\u00e5n, m\u00e5nljuset strilande genom moln. En ljudv\u00e4rld som liknar Tolkiens universum. Den r\u00f6r sig vid gr\u00e4nsen mellan det \u00f6verjordiskt vackra — Loveless gifter sig med amerikansk black metal och f\u00e5r en sorgsen fransksjungande alv till barn — och det underjordiskt pl\u00e5gade, saturnaliska. \u00c4nglar \u00e4r skr\u00e4mmande, skriver Rilke i Duinoelegierna, men h\u00e4r har all black metalskr\u00e4ck skalats bort. Detta utan att f\u00f6rsumma melankolin, f\u00f6rtvivlan, l\u00e4ngtan bort och sorgen. Riffen och atmosf\u00e4ren har f\u00f6renats och blivit ett enda kosmiskt rop i rymden. Ja, Neige leker fritt med black metalens diffusa regelsystem och placerar dess stildrag i andra omgivningar; han visar, likt Agalloch, Liturgy, Wolves In The Throne Room, och andra fritt utforskande band, att musikens k\u00e4nslov\u00e4rld \u00e4r djupare \u00e4n vad f\u00f6rdomarna vill s\u00e4ga.<\/p>\n
Det finns fortfarande m\u00f6rker i l\u00e5tarna, men detta \u00e4r den ljusaste skivan Neige skapat. ”Autre Temps” intro \u00e4r en sl\u00f6 disig morgonsol. En vandring genom ett kargt landskap i det bleka ljuset. Den har en av de sk\u00f6naste keltiska riffen p\u00e5 skivan. L\u00e4gg m\u00e4rke till det lilla ekot av tre upprepade toner i fingerplocksgitarrstil. Den lilla detaljen f\u00e4ster sig. Och \u00e5terkommer. P\u00e5 den gladaste l\u00e5ten p\u00e5 skivan, avslutaren ”Summer Glory”, h\u00f6r man dem igen, fast i dur. Formen \u00e4r uppenbarligen begrundad. ”Summer Glory” riffar f\u00f6resten livfullt som en Dinosaur Jr. singel.<\/p>\n
”A sinister mood???…. That really bothers me that you should say that because that proves that I did not succeed in communicating what I had inside me… I just wanted to create a maternal chant, hypnotic and unreal, similar as to what I have heard in the fairy land; certainly not a ”dark” chant.” – Neige <\/p>\n
Skaparen uppfattar allts\u00e5 inte sin musik som m\u00f6rk. L\u00e5t mig f\u00f6rklara varf\u00f6r jag tycker den \u00e4r det. Titelsp\u00e5ret \u00e4r min favorit. Jag vill inte veta vad han sjunger, det hade kunnat vara japanska, men aldrig har vemod uttrycks s\u00e5 tydligt. Det \u00e4r vemodigt f\u00f6r att v\u00e4rlden som musiken visar \u00e4r s\u00e5 vacker och otillg\u00e4nglig. Det \u00e4r en stund i en dr\u00f6m som l\u00e4mnar sp\u00e5r i ett helt liv. Det \u00e4r dock viktigt att betona att ”Les Voyages de l’\u00c2me” inte \u00e4r m\u00f6rk f\u00f6r att den \u00e4r ond, grym, vanskapt, filosofisk, ”f\u00f6rutten” eller vad mer man kan f\u00f6rknippa med black metal, utan m\u00f6rk f\u00f6r att den visar n\u00e5got vackert som m\u00f6jligtvis \u00e4r bortom jordelivet. Andra band fokuserar sig p\u00e5 att jordelivet \u00e4r m\u00f6rkt och ont och felaktigt. Det g\u00f6r inte Alcest. Ingenstans antyds att den fantasiv\u00e4rld som Neige minns inte finns eller kan finnas p\u00e5 jorden, och han l\u00e4ngtar knappast till kaos, utan till k\u00e4rlek.<\/p>\n
Text: Bojan Buntic<\/strong><\/p>\n