{"id":49039,"date":"2012-02-19T16:54:53","date_gmt":"2012-02-19T15:54:53","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=49039"},"modified":"2012-10-27T18:56:28","modified_gmt":"2012-10-27T16:56:28","slug":"bokrecension-ingenbarnsland-eila-hetekivi-olsson","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=49039","title":{"rendered":"Bokrecension: Ingenbarnsland – Eila Hetekivi Olsson"},"content":{"rendered":"

Titel: Ingenbarnsland<\/a>
\nF\u00f6rfattare: Eila Hetekivi Olsson
\nISBN: 9789113038544
\nF\u00f6rlag: Norstedts<\/a><\/p>\n

Miira f\u00f6rstod inte den svenska \u201dvargen kommer\u201d. Varf\u00f6r skulle de vuxna h\u00f6ra s\u00e4mre om barnen skrek flera g\u00e5nger och h\u00f6gt, det borde ju vara tv\u00e4rtom, resonerar hon i boken Ingenmansland<\/a> av Eija Hetekivi Olsson. Sj\u00e4lv undrar jag var om alla vuxna \u00e4r lika st\u00f6rda som v\u00e4rlden Miira lever i. Allts\u00e5 inte bara knarkarna och fyllona som finns i f\u00f6rorten utan de som alla de som jobbar i skolan d\u00e4r hon g\u00e5r och alla de andra som hon m\u00f6ter. De f\u00e5 som ser Miira och tar henne p\u00e5 allvar hinner bara visa sig innan de f\u00f6rsvinner igen. I boken \u00e4r det en mycket ensam flickas tankar man m\u00f6ter och som inga vuxna lyssnar p\u00e5. En alternativ titel \u00e4r Vuxenfrilandet. <\/p>\n

Hetekivi Olsson skildrar med ett eget och drivet spr\u00e5k insidan av stadsdelen G\u00e5rdsten d\u00e4r Miira v\u00e4xer upp. Men platsen hade lika g\u00e4rna kunnat vara n\u00e5gon annan d\u00e4r samh\u00e4llets olycksbarn flockar sig. D\u00e4r \u00e4r pundare och fyllon inget man \u00e4r r\u00e4dd f\u00f6r utan ett lika normalt inslag som det \u00e4r f\u00f6r ungarna att snatta f\u00f6r h\u00f6ga n\u00f6jes skull eller f\u00f6r att man inte har pengar att handla f\u00f6r.<\/p>\n

Hon g\u00e5r i en finskspr\u00e5kig klass som hon sj\u00e4lv (liksom l\u00e4rarna) d\u00f6mer ut som en s\u00e4mre sorts \u00e4n de svenska, och hon funderar ofta \u00f6ver vad hon ska g\u00f6ra f\u00f6r att kunna bli statsminister eller kirurg. Det f\u00f6rsta vill hon bli f\u00f6r att kunna ta fr\u00e5n de snobbiga och ge till de sopiga. R\u00f6ja j\u00e4rnet som en riktig Robina Hoodinen. Det andra f\u00f6r att kunna byta mammans utslitna ryggkotor till nya s\u00e5 att hon slipper ha ont. Men att det \u00e4r just en finsk klass \u00e4r inte det viktigaste tycker jag. Det kan inte vara en dj\u00e4rv gissning att m\u00e5nga andra kan skriva under p\u00e5 att det finns svenska skolklasser som ocks\u00e5 d\u00f6ms ut tidigt om bara tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga av eleverna inte beter sig som de vuxna f\u00f6rv\u00e4ntar sig. <\/p>\n

Hon r\u00f6ker och super, sl\u00e5ss och klottrar s\u00e5 det \u00e4r l\u00e5ngt ifr\u00e5n en \u00e4ngel man m\u00f6ter. Hon \u00e4r en unge bland m\u00e5nga andra som ingen i vuxenv\u00e4rlden verkar s\u00e4tta n\u00e5got hopp till. Men med en inre kraft och r\u00e4ttvisepatos som jag inte vet varifr\u00e5n hon h\u00e4mtar g\u00f6r att hon inte ger upp.
\nDe vuxna lever i en finskspr\u00e5kig v\u00e4rld medan Miira n\u00e5gorlunda f\u00f6rm\u00e5r att orientera \u00e4ven i den svenska som hon vet ses som den b\u00e4ttre. Hemma \u00e4r det inte den ekonomiska fattigdomen som h\u00e4rskar men v\u00e4l f\u00e5ordigheten. De st\u00e4ndigt v\u00e4rkande kropparna och maktl\u00f6sheten i livet \u00f6verg\u00e5r i detsamma i f\u00f6r\u00e4ldraskapet, inte bara hemma hos Miira utan ocks\u00e5 hos hennes kompisar. Hon tar tidigt kommandot hemma n\u00e4r de vuxna inte f\u00f6rm\u00e5r. Kommer och g\u00e5r som det behagar henne utan att f\u00e5 n\u00e5gra fr\u00e5gor. F\u00f6rsta fyllan tigs ihj\u00e4l och m\u00f6ts bara av en spyhink som mamman st\u00e4llt bredvid s\u00e4ngen. Alla beslut som r\u00f6r henne best\u00e4mmer hon sj\u00e4lv och f\u00f6r\u00e4ldrarna nickar med, och redan vid tio\u00e5rs\u00e5ldern tvingas hon bli vuxen parallellt med det barn hon \u00e4r. Just i detta, i tigandet, blir klass och invandrarskap blir s\u00e5 tydligt menar jag. Vanmakten och att andrahandsr\u00e4ttigheterna ger st\u00e4ndigt tystnaden br\u00e4nsle. Bristen p\u00e5 svenska g\u00f6r att barnen och de vuxna byter plats med varandra.
\nHetekivi Olsson ger \u00e4ven en bild av hur det \u00e4r n\u00e4r tjejer tar f\u00f6r sig och tar plats, det mantra som \u00e5rskull efter \u00e5rskull av unga flickor har f\u00e5tt sig imatat. Miira s\u00e4ger ifr\u00e5n, ibland med n\u00e4varna, n\u00e4r killar f\u00f6rnedrar och n\u00e4r l\u00e4rare g\u00f6r skillnad p\u00e5 k\u00f6n \u2013 och f\u00e5r betala med s\u00e4mre betyg. Inte f\u00f6r att ett l\u00e4shuvud \u00e4r n\u00e5got att skryta med i hennes kompisg\u00e4ng men hon vet ju att hon \u00e4r v\u00e4rd b\u00e4ttre \u00e4n siffrorna som st\u00e5r i betyget: \u201dEngelskal\u00e4raren har s\u00e4nkt hennes betyg f\u00f6r att hon \u00e4r om\u00f6jlig att le emot\u201d, t\u00e4nker Miira. Betygen som hon inte m\u00f6rkar f\u00f6r kompisarna \u00e4r dock bra och det f\u00e5r henne att stoltsk\u00e4mmas, ett av f\u00f6rfattarens m\u00e5nga egenskapade och tr\u00e4ffs\u00e4kra uttryck. F\u00f6r bra betyg ger ingen status i den h\u00e4r verkligheten. <\/p>\n

S\u00e5 v\u00e4vs klass, k\u00f6n och invandrarskap ihop men det \u00e4r varken en offerskildring, en hj\u00e4ltesaga eller en romantiserad mis\u00e4r som Hetekivi Olsson har skrivit. Hon har lyckats att skildra livet genom barnets \u00f6gon d\u00e4r \u00e4ven den sunkigaste f\u00f6rort \u00e4r den trygga hemmabanan trots utanf\u00f6rskapet. D\u00e4r blandas skratt med ilska och d\u00e4r Miiras insikter om utanf\u00f6rskapet och risken att inte kunna ta sig ur det v\u00e4xer i takt med kompisar faller ifr\u00e5n och hon sj\u00e4lv mognar. Bokens svaghet \u00e4r att l\u00e5gstadie-Miiras spr\u00e5k inte k\u00e4nns riktigt \u00e4kta, men det \u00e4r l\u00e4tt att ha \u00f6verseende med eftersom orden i resten av boken brinner av verklighet. <\/p>\n

Text: Heli K\u00e4rkk\u00e4inen<\/strong><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Titel: Ingenbarnsland F\u00f6rfattare: Eila Hetekivi Olsson ISBN: 9789113038544 F\u00f6rlag: Norstedts Miira f\u00f6rstod inte den svenska \u201dvargen kommer\u201d. Varf\u00f6r skulle de vuxna h\u00f6ra s\u00e4mre om barnen skrek flera g\u00e5nger och h\u00f6gt, det borde ju vara tv\u00e4rtom, resonerar hon i boken Ingenmansland av Eija Hetekivi Olsson. Sj\u00e4lv undrar jag var om alla vuxna \u00e4r lika st\u00f6rda som […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":49041,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[3,16],"tags":[452],"class_list":{"0":"post-49039","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-litteratur","8":"category-recension","9":"tag-augustpriset","10":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/49039","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=49039"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/49039\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":61806,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/49039\/revisions\/61806"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/49041"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=49039"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=49039"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=49039"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}