{"id":48987,"date":"2012-02-19T10:56:36","date_gmt":"2012-02-19T09:56:36","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48987"},"modified":"2012-02-19T11:15:29","modified_gmt":"2012-02-19T10:15:29","slug":"vi-som-ar-hundra-pa-stockholms-stadsteater-staller-fragor-om-livet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48987","title":{"rendered":"Vi som \u00e4r hundra p\u00e5 Stockholms stadsteater st\u00e4ller fr\u00e5gor om livet"},"content":{"rendered":"

Vi som \u00e4r hundra av Jonas Hassen Khemiri
\nStockholms Stadsteater<\/a>, Lilla scenen
\nPremi\u00e4r den 18 februari 2012<\/p>\n

Rakel W\u00e4rml\u00e4nder, Lena Nilsson och Anneli Martini spelar samma person i olika \u00e5ldrar, men alla n\u00e4rvarande p\u00e5 samma g\u00e5ng. Alla tre \u00e4r kl\u00e4dda i svarta kl\u00e4nningar med r\u00f6da blommor, med lite olika mycket tyg. De har likadana frisyrer, fast den yngsta kvinnan har m\u00f6rkt h\u00e5r, den mellersta r\u00f6tt och den \u00e4ldsta gr\u00e5tt. Alla vill de vara lyckliga men n\u00e5got har g\u00e5tt snett.<\/p>\n

Pj\u00e4sen b\u00f6rjar med en dispyt kring om livet \u00e4r v\u00e4rt att leva vidare. Lena Nilssons del av personligheten vill ta livet av sig, men blir \u00f6vertalad att b\u00f6rja om. Den tredelade kvinnan f\u00e5r chansen att leva om sitt liv, men det verkar bli precis likadant denna g\u00e5ng.<\/p>\n

Rakel W\u00e4rml\u00e4nder som \u00e4r den unga, idealistiska kvinnan k\u00e4mpar emot, men Lena Nilsson som den medel\u00e5lders fogar sig och f\u00f6rs\u00f6ker se det positiva och den \u00e4ldre Anneli Martini driver p\u00e5 skeendet. K\u00e4rnfr\u00e5gan \u00e4r hur man ska kunna bry sig om det lilla, oansenliga livet n\u00e4r det finns s\u00e5 mycket ondska och or\u00e4ttvisor i v\u00e4rlden att bek\u00e4mpa.<\/p>\n

Ett svar p\u00e5 fr\u00e5gan kanske \u00e4r att vi beh\u00f6ver ta h\u00e4nsyn till och lyssna p\u00e5 alla delar av v\u00e5r person f\u00f6r att kunna leva ett meningsfullt liv. I programmet citeras Anna K\u00e5vers bok Att leva ett liv, inte vinna ett krig:<\/p>\n

Med acceptans menas att v\u00e4lja att se, ha och st\u00e5 ut med b\u00e5de den inre och den yttre verkligheten utan att fly, undvika, f\u00f6rvr\u00e4nga eller d\u00f6ma den och att handla utifr\u00e5n denna verklighet effektivt och i riktning mot sina v\u00e4rderingar och mod.<\/p><\/blockquote>\n

Det \u00e4r tunga fr\u00e5gest\u00e4llningar som Vi som \u00e4r hundra tar upp, men pj\u00e4sen \u00e4r ocks\u00e5 underh\u00e5llande. Publiken skrattar igenk\u00e4nnande \u00e5t den torre pojkv\u00e4nnen Arthurs utl\u00e4ggningar om typsnitt och pixlar och \u00e5t de tre kvinnornas fyndiga dialog \u2013 eller snarare den inre monologen. Kajsa Reingart, som g\u00f6r regidebut, lyckas levandeg\u00f6ra Jonas Hassen Khemiris manus p\u00e5 ett bra s\u00e4tt. Stockholms stadsteaters upps\u00e4ttning av pj\u00e4sen verkar ha en betydligt l\u00e4ttsammare framtoning \u00e4n G\u00f6teborgs stadsteaters, som spelades h\u00f6sten 2009.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen f\u00e5r ett extra lyft av en finurlig scenografi med v\u00e4ggar som v\u00e4ger \u00f6ver, gardiner som faller p\u00e5 olika s\u00e4tt och ett halvcirkelformat sp\u00e5r i golvet d\u00e4r en s\u00e4ng, ett bord och faktiskt ett t\u00e5g rullar in och ut.<\/p>\n

Vi som \u00e4r hundra \u00e4r b\u00e5de rolig och t\u00e4nkv\u00e4rd. Sk\u00e5despelarna \u00e4r skickliga i sina roller och p\u00e5 att f\u00e5r oss att k\u00e4nna att de tre \u00e4r en. Anneli Martini har en talang f\u00f6r det komiska och de tre kompletterar varandra p\u00e5 ett dynamiskt s\u00e4tt. F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r v\u00e4lregisserad och jag hoppas p\u00e5 att se mer av Kajsa Reingart som regiss\u00f6r fram\u00f6ver.<\/p>\n

Vi som \u00e4r hundra
\nAv: Jonas Hassen Khemiri
\nRegi: Kajsa Reingardt
\nScenografi: S\u00f6ren Brunes
\nKostym: Peter Holm
\nLjus: Per Sundin
\nLjud: Jens Ingolf, Ola Stenstr\u00f6m
\nMask: Anna Jensen Arktoft<\/p>\n

I rollerna:
\nUng kvinna med flera roller: Rakel W\u00e4rml\u00e4nder
\nMedel\u00e5lders kvinna med flera roller: Lena Nilsson
\n\u00c4ldre kvinna med flera roller: Anneli Martini<\/p>\n

Bild: Anneli Martini, Rakel W\u00e4rml\u00e4nder och Lena Nilsson. Foto: Petra Hellberg<\/p>\n

Relaterat: Teatermagasinet<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Stockholms stadsteater<\/a>, Jonas Hassen Khemiri<\/a>, teaterrecension<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Vi som \u00e4r hundra av Jonas Hassen Khemiri Stockholms Stadsteater, Lilla scenen Premi\u00e4r den 18 februari 2012 Rakel W\u00e4rml\u00e4nder, Lena Nilsson och Anneli Martini spelar samma person i olika \u00e5ldrar, men alla n\u00e4rvarande p\u00e5 samma g\u00e5ng. Alla tre \u00e4r kl\u00e4dda i svarta kl\u00e4nningar med r\u00f6da blommor, med lite olika mycket tyg. De har likadana frisyrer, […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":48988,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[7274,5420],"class_list":{"0":"post-48987","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"tag-jonas-hassen-khemiri","12":"tag-stockholms-stadsteater","13":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48987","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=48987"}],"version-history":[{"count":6,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48987\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":48994,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48987\/revisions\/48994"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/48988"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=48987"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=48987"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=48987"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}