{"id":48945,"date":"2012-02-18T22:15:41","date_gmt":"2012-02-18T21:15:41","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48945"},"modified":"2012-02-18T22:16:17","modified_gmt":"2012-02-18T21:16:17","slug":"peggy-pickit-ser-guds-ansikte-pa-angereds-teater-traffsaker-elegant-och-vacker-tankar","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48945","title":{"rendered":"Peggy Pickit ser Guds ansikte p\u00e5 Angereds teater: tr\u00e4ffs\u00e4ker, suggestiv och v\u00e4cker tankar"},"content":{"rendered":"

Peggy Pickit ser Guds ansikte
\nAngereds Teater<\/a>, Andra St\u00e4llet
\nAv Roland Schimmelpfennig
\n\u00d6vers\u00e4ttning Ulf Peter Hallberg
\nRegiss\u00f6r Johan Friberg
\nPremi\u00e4r 18 februari 2012<\/p>\n

Scenen g\u00e5r helt i vitt, en vit bordsskiva h\u00e4nger med kedjor fastsatta i taket. Bakre v\u00e4ggen vit med vita fyrkantiga kuber, ev vit soffa till v\u00e4nster och de fyra sk\u00e5despelarna kl\u00e4dda helt i vitt. Med vinglas som h\u00e4nger i taket signalerar det en v\u00e4lb\u00e4rgad samh\u00e4llsklass som har middagsbjudning. Eller n\u00e5got som \u00e4r oskyldigt, rent, utan skuld. Det \u00e4r just det. \u00c4r den v\u00e4lb\u00e4rgade samh\u00e4llsklassen i V\u00e4steuropa utan skuld till de enorma klyftorna mellan den rika v\u00e4rlden och den fattiga v\u00e4rlden?<\/p>\n

”Peggy Pickit ser Guds ansikte” \u00e4r skrivet av den tyske dramatikern Roland Schimmelpfennig som \u00e4r en av de mest sp\u00e4nnande nutida dramatikerna. Han s\u00e4tter fingret p\u00e5 de \u00f6mma punkterna i den v\u00e4sterl\u00e4ndska moderna civilisationen. <\/p>\n

Pj\u00e4sen har fyra karakt\u00e4rer som lever ett v\u00e4lm\u00e5ende liv i \u00f6vre medelklassen. De intalar sig att de har f\u00f6rtj\u00e4nat det. Det \u00e4r naturligt och sj\u00e4lvklart att del lever ett tryggt liv. Men vetskapen om att det bara
\n\u00e4r en slump att de f\u00f6tts till ett liv fyllt av privilegier och r\u00e4ttigheter \u2013 d\u00e4r dricksvattnet rinner ur kranen och alla f\u00e5r den medicin de beh\u00f6ver \u2013 gnager. De \u00e4r v\u00e4lutbildade, l\u00e4kare och har precis fyllt 40. Tv\u00e5 av dem har arbetat p\u00e5 f\u00e4ltet n\u00e5gonstans i Afrika. De har inte setts p\u00e5 sex \u00e5r och nu ska de ha parmiddag.<\/p>\n

Redan fr\u00e5n b\u00f6rjan ser vi n\u00e4r det ena paret i sin vita v\u00e5ning tar emot g\u00e4sterna att v\u00e4nskapen bara \u00e4r ett spel. <\/p>\n

Regiss\u00f6ren Johan Friberg har valt att arbeta med en suggestiv spelstil d\u00e4r samma meningar kan upprepas, ibland av samma karakt\u00e4r i en ny situation, ibland av n\u00e5gon annan karakt\u00e4r. De ger flera effekter. Ordens och frasernas ytlighet avsl\u00f6jas s\u00e5 tydligt. Det visar hur vi anv\u00e4nder ord f\u00f6r att d\u00f6lja vad vi egentligen t\u00e4nker och k\u00e4nner. Upprepningen blir ocks\u00e5 som tankarna och minnet som \u00e5terkommer efter\u00e5t, n\u00e4r vi minns och bearbetar det som h\u00e4nt.
\nIbland v\u00e4nder sig sk\u00e5despelarna till publiken med sina tankar om vad som precis utspelas p\u00e5 scener.<\/p>\n

Det \u00e4r intressant hur tr\u00e4ffs\u00e4kert pj\u00e4sen skildrar falskheten och of\u00f6rm\u00e5gan att vara \u00e4rlig i sociala sammanhang som bygger p\u00e5 att visa upp en tjusig yta av framg\u00e5ng. Vi ser ocks\u00e5 hur fel den hj\u00e4lp v\u00e4stv\u00e4rlden ger \u00e5t de utsatta m\u00e4nniskorna i den fattiga v\u00e4rlden sl\u00e5r. Hj\u00e4lpl\u00f6sheten, hoppl\u00f6sheten som m\u00e5nga i v\u00e4stv\u00e4rlden k\u00e4nner om att de inte kan g\u00f6ra n\u00e5got \u00e5t att f\u00f6r\u00e4ndra or\u00e4ttvisorna i v\u00e4rlden, den skildras starkt i f\u00f6rest\u00e4llning, men utan att skriva oss n\u00e5gra l\u00f6sningar p\u00e5 n\u00e4san. En snyggt presenterad pj\u00e4s med duktiga sk\u00e5despelare som s\u00e4tter ig\u00e5ng tankarna.<\/p>\n

Riksteaterns wiki ber\u00e4ttar om honom<\/a>:<\/p>\n

Roland Schimmelpfennig (Tyskland). F\u00f6dd 1967 i G\u00f6ttingen. Efter avslutad skolg\u00e5ng reste han till Istanbul och arbetade p\u00e5 redaktionen f\u00f6r den tysk-turkiska m\u00e5nadstidskriften Bizim Alemanca-Unser Deutsch. Han fortsatte sedan som frilansande journalist och f\u00f6rfattare i Istanbul, n\u00e4r han 1990 b\u00f6rjade studera regi p\u00e5 Otto-Falckenberg-Skolan. Han blev sedan medarbetare till den konstn\u00e4rliga ledningen p\u00e5 M\u00fcnchner Kammerspiele. Sedan 1996 arbetar han som frilansande f\u00f6rfattare. Under ett \u00e5r bodde han i USA och var d\u00e5 verksam som \u00f6vers\u00e4ttare.<\/p>\n

Han har varit dramaturg och senare husdramatiker p\u00e5 Schaub\u00fchne am Lehniner Platz i Berlin, och Deutsches Schauspielhaus i Hamburg. Numera har han ett kontinuerligt samarbete med Deutsches Theater i Berlin, och har samtidigt flera best\u00e4llningsuppdrag till teaterinstitutioner i Tyskland, \u00d6sterrike och Schweiz. I Sverige \u00e4r hans pj\u00e4s Den arabiska natten tidigare spelad. Han har tilldelats ett flertal priser, bl a Nestroy-Priset 2002, och \u00e4r m\u00e5ngfaldigt nominerad till M\u00fclheimers Dramatikerpris. Roland Schimmelpfennig \u00e4r idag bosatt i Berlin och \u00e4r docent p\u00e5 Konsth\u00f6gskolan i Wei\u00dfensee. Hans pj\u00e4ser spelas i \u00f6ver 20 l\u00e4nder.<\/p><\/blockquote>\n

I rollerna: Josephine Bauer, Stefan G\u00f6dicke, Anna Wallander oc Owe Wolf.<\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Roland Schimmelpfennig<\/a>, Angereds Teater<\/a>, recension<\/a>, teater<\/a>, samh\u00e4llskritik<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Peggy Pickit ser Guds ansikte Angereds Teater, Andra St\u00e4llet Av Roland Schimmelpfennig \u00d6vers\u00e4ttning Ulf Peter Hallberg Regiss\u00f6r Johan Friberg Premi\u00e4r 18 februari 2012 Scenen g\u00e5r helt i vitt, en vit bordsskiva h\u00e4nger med kedjor fastsatta i taket. Bakre v\u00e4ggen vit med vita fyrkantiga kuber, ev vit soffa till v\u00e4nster och de fyra sk\u00e5despelarna kl\u00e4dda helt […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":48958,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[7271,12285,7270,4921,12288],"class_list":["post-48945","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-recension","category-film","category-teater","category-teaterrecension","tag-angereds-teater","tag-recension","tag-roland-schimmelpfennig","tag-samhallskritik","tag-teater","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48945","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=48945"}],"version-history":[{"count":10,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48945\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":48967,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48945\/revisions\/48967"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/48958"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=48945"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=48945"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=48945"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}