{"id":48632,"date":"2012-02-14T22:17:20","date_gmt":"2012-02-14T21:17:20","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48632"},"modified":"2012-02-14T22:53:29","modified_gmt":"2012-02-14T21:53:29","slug":"dirty-dancing-recensionen-mer-en-nostalgitripp-an-stor-teater","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48632","title":{"rendered":"Dirty Dancing, recensionen: Mer en nostalgitripp \u00e4n stor teater"},"content":{"rendered":"

Dirty Dancing<\/a>
\nChinateatern i Stockholm<\/a>
\nPremi\u00e4r 14 februari 2012
\nManus: Eleanor Bergstein
\nRegi: Anders Albien
\nKoreografi: David Scotchford<\/p>\n

\u201dNobody puts Baby in a corner\u201d – Johnnys klassiska replik i Dirty Dancing kom till slut och publiken jublade i extas. Filmsucc\u00e9n Dirty Dancing har haft premi\u00e4r p\u00e5 Chinateatern i Stockholm i en teaterversion med mycket dans och musik.<\/p>\n

\"\"<\/a>– Ingenting kommer att fattas fr\u00e5n filmen, s\u00e4ger Pascal Jansson som spelar Johnny Castle, till Svenska Dagbladet.<\/a>
\nJa det \u00e4r f\u00f6rest\u00e4llningen nackdel \u2013 och kanske dess publiklockande styrka p\u00e5 samma g\u00e5ng. F\u00f6rest\u00e4llningen lockar en betydligt yngre publik \u00e4n mycket av svenska teatrars vanliga repertoar brukar g\u00f6ra.
\nF\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r p\u00e5kostad och har plockat in n\u00e5gra av svenska sk\u00e5despelareliten som Bj\u00f6rn Granath, Per Graffman och Marie Richardson till rollistan. \u00c4nd\u00e5 blir resultatet mer film \u00f6verf\u00f6rd till en teaterscen \u00e4n teater. Dialogerna \u00e4r ytliga och k\u00e4nns inklippta.<\/p>\n

Det som skiljer sig fr\u00e5n filmversionen \u00e4r att den politiska bakgrunden lyfts fram mer \u00e4n i filmen. Frances \u201dBaby\u201d Houseman \u00e5ker p\u00e5 semester med sin mamma, pappa och syster till hotell Kellermans sommaren 1963, \u00e5ret d\u00e5 Martin Luther King h\u00e5ller sitt ber\u00f6mda tal \u201dI have a dream\u201d och i m\u00e5nga amerikanska stater fanns lokala lagar som hindrade m\u00f6rkhyade fr\u00e5n att g\u00e5 i samma skolor eller bada i samma bass\u00e4nger som vita m\u00e4nniskor. Baby kommer fr\u00e5n en v\u00e4lb\u00e4rgad l\u00e4karfamilj och hon brinner f\u00f6r att f\u00f6r\u00e4ndra v\u00e4rlden. P\u00e5 hotellet tr\u00e4ffar hon Johnny och Penny, som m\u00e5ste jobba h\u00e5rt f\u00f6r att \u00f6verleva, de kommer fr\u00e5n enkla arbetarklassf\u00f6rh\u00e5llanden och har inget gratis. Ocks\u00e5 p\u00e5 hotellet finns en tydlig markering av skillnader mellan samh\u00e4llsklasser. Kyparna rekryteras bland studerande p\u00e5 universitet och de f\u00e5r umg\u00e5s med g\u00e4sternas unga kvinnor medan underh\u00e5llningen sk\u00f6ts av arbetarungdomar, som inte f\u00e5r umg\u00e5s med g\u00e4sterna.<\/p>\n

Ocks\u00e5 musiken och dansen skiljer sig mellan klasserna. De rikare folket lyssnar p\u00e5 jazz och dansar jazz eller latinamerikanska danser medan arbetarungdomarna samlas i sitt omr\u00e5de och d\u00e4r dansar de till rockmusik. Kl\u00e4dstilen skiljer sig ocks\u00e5 tydligt, d\u00e4r arbetarnas ungdomar g\u00e5r i jeans och mer utmanande kl\u00e4der medan Baby och hennes gelikar g\u00e5r i vida, s\u00f6ta kl\u00e4nningar.<\/p>\n

Scenografin \u00e4r \u00f6verd\u00e5dig med stora bakgrundsbilder, det \u00e4r inte direkt den sparsmakade teaterdekoren.
\nDansen var f\u00f6rest\u00e4llningens absolut st\u00f6rsta beh\u00e5llning. Dansarna \u00e4r oerh\u00f6rt skickliga och det \u00e4r m\u00e5nga bra dansnummer b\u00e5de med latinamerikanska danser, jazzdans och dans till rockmusik.<\/p>\n

De tv\u00e5 huvudrollsinnehavarna har ocks\u00e5 sin yrkesbakgrund f\u00f6rst och fr\u00e4mst fr\u00e5n dansen. Pascal Jansson som g\u00f6r Johnny Castle har g\u00e5tt p\u00e5 Svenska Balettskolan och har jobbat p\u00e5 Finlands Nationalbalett och Kungliga Baletten i Stockholm. Emilia \u00d6dling Runsteen som g\u00f6r Baby b\u00f6rjade ocks\u00e5 sin scenkarri\u00e4r inom dans och \u00e4r utbildad p\u00e5 Performing Arts School. Dansen \u00e4r det centrala i f\u00f6rest\u00e4llningen och det som ocks\u00e5 fungerar b\u00e4st. Pascal Jansson och Emilia \u00d6dling Runsteen liksom \u00f6vriga dansemsemblen \u00e4r mycket skickliga. Emilia \u00d6dling Runsteens utmaning \u00e4r ju dessutom att i b\u00f6rjan spela en ung kvinna som \u00e4r ganska d\u00e5lig p\u00e5 att dansa och det ska hon spela att p\u00e5 ett trov\u00e4rdigt sett.<\/p>\n

Totalt sett \u00e4r \u00f6ver 40 procent av materialet nytt med \u00f6ver 20 nya scener och 25 nya s\u00e5nger varav en hel del framf\u00f6rs live. Men som sagt, det \u00e4r ingen musikal utan en teater med mycket dans och musik.<\/p>\n

Musiken best\u00e5r b\u00e5de av ett band och av f\u00f6rinspelade gamla hitl\u00e5tar. Livemusikerna spelar keyboard, gitarr, bas, trummor, slagverk, trumpet och saxofon, men en hel del av musiken kommer fr\u00e5n skivor och ska ge k\u00e4nslan av en repig gammal favoritskiva.<\/p>\n

Filmen bygger p\u00e5 att man \u00e4lskar filmen, den som inte har sett filmen och inte kan historien f\u00e5r inte ut lika mycket. Publiken var engagerad och liksom v\u00e4ntade p\u00e5 s\u00e4rskilda citat och jublade n\u00e4r klassiska scener och citat d\u00f6k upp.<\/p>\n

\"\"<\/a>Det \u00e4r sj\u00e4lvklart vanskligt att f\u00f6ra \u00f6ver en ber\u00f6md kultfilm p\u00e5 en teaterscen. Rollkarakt\u00e4rerna j\u00e4mf\u00f6rs ob\u00f6nh\u00f6rligt med originalet. I f\u00f6rsta delen, f\u00f6re paus, hade jag sv\u00e5rt p\u00e5 att tro p\u00e5 relationen mellan Baby och Johnny, det slog inte gnistor mellan dem direkt. Baby utstr\u00e5lade f\u00f6r mycket tretton\u00e5ring och Johnny upplevde jag mer som en Stureplanskille \u00e4n en arbetarklassgrabb. Efter paus t\u00e4nde det till mer mellan dem och det k\u00e4ndes mer \u00e4kta. Men framf\u00f6r allt \u00e4r det h\u00e4r en f\u00f6rest\u00e4llning f\u00f6r alla som vill uppleva Dirty Dancing igen och p\u00e5 n\u00e4rmare h\u00e5ll \u00e4n p\u00e5 en dvd. Dessutom f\u00e5r Dirty Dancing-fansen n\u00f6rda ner sig i \u00e4nnu fler scener kring sina favoriter Baby och Johnny.<\/p>\n

Om det kan f\u00e5 fler unga att f\u00e5 upp \u00f6gonen f\u00f6r hur h\u00e4ftigt det \u00e4r med teater, ja d\u00e5 \u00e4r det ju bra. \u00c4ven om Dirty Dancing \u00e4r mer en nostalgitripp \u00e4n stor teater.<\/p>\n

Men en stor varning: om du k\u00f6per biljett till balkong: var beredd att du inte kommer att kunna se hela scenen, ifall du inte sitter p\u00e5 f\u00f6rsta raden p\u00e5 balkong. Biljettpriserna till balkong \u00e4r l\u00e4gre \u00e4n till parkett, men var beredd p\u00e5 att du inte kommer att se allt om du sitter d\u00e4r uppe. B\u00e5de dans och spelet tar plats p\u00e5 hela scenen, s\u00e5 det kan bli s\u00e5 mycket som en tredjedel av scenen du inte kommer att se om du sitter p\u00e5 balkong.<\/p>\n

Foto: Mats B\u00e4cker<\/strong><\/p>\n

\"\"<\/a>
\nRollerna:<\/strong>
\nFrances ”Baby” Houseman \u00bb Emilia \u00d6dling Runsteen
\nJohnny Castle \u00bb Pascal Jansson
\nDr. Jake Houseman \u00bb Per Graffman
\nMarjorie Houseman \u00bb Marie Richardson
\nLisa Houseman \u00bb Jenny Lampa
\nMr. Schumacher \u00bb Dan Bratt
\nVivian Pressman \u00bb Charlotta Jonsson
\nPenny Johnson \u00bb Maria Hjelte
\nNeil Kellerman \u00bb Filip Johansson
\nRobbie Gould \u00bb Philip Hughes
\nTito Swarez \u00bb Robert Bengtsson
\nBilly Kostecki \u00bb Linus Wahlgren
\nMax Kellerman \u00bb Bj\u00f6rn Granath
\nJordan \u00bb Joachim Bergstr\u00f6m<\/p>\n

Stand-by: Jake \/ Max \/
\nMr. Schumacher \u00bb Thomas Hedengran
\nEnsemble\/cover Johnny \u00bb S\u00f6ren du Hoffmann
\nEnsemble\/cover Tito \/ Jordan \u00bb Alexander Larsson
\nS\u00e5ngensemble \u00bb Sandra Oxenryd
\nEnsemble\/cover Lisa \u00bb Frida Lehman
\nEnsemble\/cover Robbie \u00bb Anders Jacob
\nEnsemble\/cover Neil \u00bb Ludwig Jerkander
\nEnsemble\/cover Vivian \u00bb Anna Stenbeck
\nEnsemble \u00bb Kitty Chan
\nEnsemble\/Moe \u00bb Frank Sehlstedt
\nEnsemble \u00bb Sharon Johansson
\nEnsemble\/cover Penny \/ Baby \u00bb Sandra Gerdin
\nCover ensemble killar\/ass danskapten \u00bb Johan Klarbrandt
\nCover ensemble tjejer\/danskapten \u00bb Faye Best<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Dirty Dancing<\/a>, Chinateatern<\/a>, teater<\/a>, recension<\/a>, dans<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Dirty Dancing Chinateatern i Stockholm Premi\u00e4r 14 februari 2012 Manus: Eleanor Bergstein Regi: Anders Albien Koreografi: David Scotchford \u201dNobody puts Baby in a corner\u201d – Johnnys klassiska replik i Dirty Dancing kom till slut och publiken jublade i extas. Filmsucc\u00e9n Dirty Dancing har haft premi\u00e4r p\u00e5 Chinateatern i Stockholm i en teaterversion med mycket dans […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":48647,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[7224,1128,7223,12285,12288],"class_list":{"0":"post-48632","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"tag-chinateatern","12":"tag-dans","13":"tag-dirty-dancing","14":"tag-recension","15":"tag-teater","16":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48632","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=48632"}],"version-history":[{"count":12,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48632\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":48680,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48632\/revisions\/48680"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/48647"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=48632"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=48632"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=48632"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}