{"id":48344,"date":"2012-02-12T02:33:15","date_gmt":"2012-02-12T01:33:15","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48344"},"modified":"2012-02-13T11:54:21","modified_gmt":"2012-02-13T10:54:21","slug":"premiaren-pa-fanny-alexander-pa-dramaten-en-riktig-teaterfest","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48344","title":{"rendered":"Premi\u00e4ren p\u00e5 Fanny och Alexander p\u00e5 Dramaten: en riktig teaterfest"},"content":{"rendered":"

Fanny och Alexander
\nRegi och bearbetning: Stefan Larsson
\nScenografi: Rufus Didwiszus
\nKostym: Nina Sandstr\u00f6m
\nDramaten<\/a>
\nPremi\u00e4r 11 februari 2012<\/p>\n

\"\"<\/a>R\u00f6da mattorna var utrullade, personalen fr\u00e5n vaktm\u00e4stare till teaterchef var alldeles extra finkl\u00e4dda och i foaj\u00e9n underh\u00f6ll en pianist redan en timme innan f\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjade. Det vibrerade av f\u00f6rv\u00e4ntningar i luften – det m\u00e4rktes att det var en stor premi\u00e4r. Och som extra glans kom den svenska kungen och drottningen och tog plats i kungalogen, precis innan rid\u00e5n gick upp och spelet kunde b\u00f6rja.<\/p>\n

En ung, g\u00e4nglig pojke klev fram p\u00e5 scenen, framf\u00f6r rid\u00e5n, tittade ut \u00f6ver publiken och konstaterade: ”Coolt”.<\/p>\n

”Coolt” \u00e4r nog ordet som m\u00e5nga av de yngre i publiken ocks\u00e5 skulle anv\u00e4nda om f\u00f6rest\u00e4llningen. Pojken var f\u00f6rst\u00e5r Alexander och han bj\u00f6d in oss till spelet som b\u00f6rjade med en rivstart. \u00a0Julfirandet hos familjen Ekdahl och deras teater var i full g\u00e5ng. \u00a0Alexander och hans lillasyster Fanny st\u00e5r med vid\u00f6ppna \u00f6gon och betraktar alla galna sl\u00e4ktingar och deras uppt\u00e5g.<\/p>\n

Fanny och Alexander i Stefan Larssons upps\u00e4ttning p\u00e5 Dramaten \u00e4r en \u00f6verd\u00e5dig teaterfest d\u00e4r teaterns alla metoder anv\u00e4nds: mer \u00e4n hundra olika kostymer har formgivits till f\u00f6rest\u00e4llningen och sytts upp. Scenografin \u00e4r uppfinningsrik och de olika rummen, stationerna f\u00f6r spelet, snurrar runt p\u00e5 scenen. Det \u00e4r fart och fl\u00e4kt och det \u00e4r s\u00e5 barnen Fanny och Alexander upplever sin v\u00e4rld och sin familj, fram tills katastrofen intr\u00e4ffar.<\/p>\n

Det \u00e4r h\u00e4rligt att se hur allt samverkar f\u00f6r att lyfta fram denna ber\u00e4ttelse om vad teater och fantasi betyder i livet och samtidigt \u00e4r det en ot\u00e4ck skildring av hur vuxna kan kv\u00e4va det levande och fantasifulla i ett barn, eller f\u00f6rs\u00f6ka kv\u00e4va med grymhet. Det som g\u00f6r det s\u00e5 ot\u00e4ckt \u00e4r att v\u00e4rlden inte \u00e4r b\u00e4ttre idag. Ocks\u00e5 idag finns det barn som blir utsatta f\u00f6r kr\u00e4nkningar.<\/p>\n

M\u00e5nga vill s\u00e4kert diskutera och j\u00e4mf\u00f6ra teaterf\u00f6rest\u00e4llningen av Fanny och Alexander med filmen och tv-serien. Det t\u00e4nker jag inte g\u00f6ra, eftersom jag tycker att Stefan Larssons upps\u00e4ttning fungerar alldeles utm\u00e4rkt i sig sj\u00e4lv. Filmen hade premi\u00e4r 1982 och tv-serien hade premi\u00e4r julen 1984. Det finns en m\u00e4ngd unga m\u00e4nniskor i tjugo\u00e5rs\u00e5ldern som inte sett varken filmen eller tv-serien. De kan absolut se teaterf\u00f6rest\u00e4llningen. Den st\u00e5r helt f\u00f6r sig sj\u00e4lv \u00e4ven om den ibland hade n\u00e5gra blinkningar \u00e5t filmen och tv-serien. Musiken kommer ocks\u00e5 delvis fr\u00e5n filmen men ocks\u00e5 fr\u00e5n Detektivbyr\u00e5n, Julianna Barwick, Matthijs Vos, Enrico Caruso, Bach och Schumann.<\/p>\n

\"\"<\/a>Sk\u00e5despelarna storspelade – utan tvekan. Rollistan \u00e4r l\u00e5ng och inneh\u00e5ller en l\u00e5ng rad av v\u00e5ra fr\u00e4msta sk\u00e5despelare, som Jan Malmsj\u00f6, Marie G\u00f6ranzon, Jonas Karlsson, Livia Millhagen, Reine Brynolfsso, Thomas Hanzo, Christopher Wagelin, Kristina T\u00f6rnqvist, Tanja Lorentzon, Hans Klinga, Pontus Gustafsso, Ellen Jelinek och Basia Frydman.<\/p>\n

Marie G\u00f6ranzon spelar Fru Helena Ekdahl, Alexanders farmor, som n\u00e4r hon f\u00f6rlorat den minst utflippade av sina tre s\u00f6ner konstaterar att livet slagits itu sedan dess och hon inte l\u00e4ngre orkar reagera p\u00e5 att livet \u00e4r s\u00e5 splittrat. Ja, alla som n\u00e5gon g\u00e5ng i livet varit med om n\u00e4r allt v\u00e4nts upp och ned och katastrofen intr\u00e4ffat och man \u00e4nd\u00e5 m\u00e5ste leva vidare, kan k\u00e4nna igen sig i henne. Hon st\u00e5r ocks\u00e5 f\u00f6r en av f\u00f6rest\u00e4llningens od\u00f6dliga repliker:
\nNu ska jag tv\u00e4tta mig; sminka om mig, s\u00e4tta upp h\u00e5ret och s\u00e4tta p\u00e5 mig korsetten och sidenkl\u00e4nningen. En gr\u00e5tande, k\u00e4rlekskrank kvinna f\u00f6rvandlar sig till en samlad farmor. Vi spelar v\u00e5ra roller, somliga spelar dem slarvigt, andra spelar dem med omsorg. Jag h\u00f6r till den senare kategorin.<\/em><\/p>\n

Reine Brynolfsson spelar den hemske pr\u00e4sten Biskop Edvard Verg\u00e9rus. Han \u00e4r \u00f6vertygande i sin grymhet, jag skulle inte vilja hamna i hans klor. Hans kristendom har det funnits och finns det fortfarande m\u00e5nga f\u00f6respr\u00e5kare f\u00f6r. Som han uttrycker det: K\u00e4rlek och h\u00e4nsyn har ingenting gemensamt och k\u00e4rlekens spr\u00e5k kan vara ganska k\u00e4rvt.<\/em>
\nJag tycker dock det finns en vidare tolkning av den h\u00e4r karakt\u00e4ren: alla de m\u00e4nniskor som f\u00e5r makt och sitter i olika ledande st\u00e4llning och kr\u00e4ver disciplin har likheter med biskopen och anv\u00e4nder sig av liknande argumentation.<\/p>\n

De unga sk\u00e5despelarna, som spelar Fanny och Alexander, m\u00e5ste ocks\u00e5 n\u00e4mnas. B\u00e5da g\u00f6r sina roller str\u00e5lande. Nu vet jag inte vad de heter, f\u00f6r det \u00e4r tv\u00e5 pojkar som turas om att spela Alexander och likas\u00e5 \u00e4r det tv\u00e5 flickor som turas om i rollen som Fanny. Dessutom finns det ers\u00e4ttare f\u00f6r dem.<\/p>\n

F\u00f6rest\u00e4llningen \u00e4r n\u00e4stan fyra timmar l\u00e5ng, inklusive en paus. Men den k\u00e4ndes inte s\u00e5 l\u00e5ng, den f\u00e5ngade in mig och jag gl\u00f6mde tiden. Fanny och Alexander \u00e4r b\u00e5de en hyllning till teaterkonsten och fantasin och beskrivning av grymhet, den har mycket allvar men ocks\u00e5 v\u00e4rme, humor och skratt som l\u00e4ttar upp. Visserligen finns det en humorscen som jag inte riktigt tycker passar in och som jag inte riktigt f\u00f6rst\u00e5r varf\u00f6r Jan Malmsj\u00f6 ska beh\u00f6va sp\u00f6ka ut sig till en snurrig Sk\u00e5nepolis, men i \u00f6vrigt fungerar komiken bra.<\/p>\n

Scenografin, musiken, dr\u00e4kterna och sk\u00e5despelarna – allt samverkar och st\u00f6der ber\u00e4ttelsen. Det \u00e4r roligt att v\u00e5r nationalscen n\u00e5gon g\u00e5ng bjuder upp till en s\u00e5dan h\u00e4r \u00a0\u00f6verd\u00e5dig teaterh\u00e4ndelse. Dramaten har bjudit upp till stor teaterfest med Fanny och Alexander.<\/p>\n

Uppdatering: Noterar av Sveriges Radios recensent<\/a> av f\u00f6rest\u00e4llningen inte l\u00e4rt sig stava Marie G\u00f6ranzons namn korrekt.<\/p>\n

I rollerna<\/p>\n

Helena Ekdahl MARIE G\u00d6RANZON
\nOscar Ekdahl THOMAS HANZON
\nEmilie Ekdahl LIVIA MILLHAGEN
\nPoliskommissarie, regiss\u00f6r, sk\u00e5despelare JAN MALMSJ\u00d6
\nBiskop Edvard Vergerus REINE BRYNOLFSSON
\nCarl Ekdahl CHRISTOPHER WAGELIN
\nGustav Ekdahl JONAS KARLSSON
\nLydia Ekdahl KRISTINA T\u00d6RNQVIST
\nAlma Ekdahl TANJA LORENTZON
\nIsak Jacobi HANS KLINGA
\nAron Retzinsky PONTUS GUSTAFSSON
\nIsmael Retzinsky, suffl\u00f6sen ELLEN JELINEK
\nMaj, Justine JENNIE SILFVERHJELM
\nHenrietta KICKI BRAMBERG
\nFr\u00f6ken Vega, biskopens mor BASIA FRYDMAN
\nEn ung sk\u00e5despelare JON KARLSSON
\nEn ung sk\u00e5despelerska JOSEPHINE ALHANKO
\nElsa Bergius ELISABET HELANDER
\nAlexander HANNES ALIN, VICTOR LINDBLAD POTURAJ
\nFanny KAJSA HALLD\u00c8N, LEONA EKMAN LARSON<\/p>\n

Foto: S\u00f6ren Vilks<\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

\"\"<\/a><\/p>\n

Relaterat:
\nDagens Nyheter 1<\/a>, Dagens Nyheter 2<\/a>, Dagens Nyheter 3<\/a>, Dagens Nyheter 4<\/a><\/p>\n

Recension i DN<\/a>, Expressen 1<\/a>, Expressen 2<\/a>, Expressen 3<\/a>, Expressen 4<\/a> och Svenska Dagbladet.<\/a><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om teater<\/a>, Ingmar Bergman<\/a>, Fanny och Alexander<\/a>, teaterrecension<\/a>, Marie G\u00f6ranzon<\/a>, Reine Brynolfsson<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Fanny och Alexander Regi och bearbetning: Stefan Larsson Scenografi: Rufus Didwiszus Kostym: Nina Sandstr\u00f6m Dramaten Premi\u00e4r 11 februari 2012 R\u00f6da mattorna var utrullade, personalen fr\u00e5n vaktm\u00e4stare till teaterchef var alldeles extra finkl\u00e4dda och i foaj\u00e9n underh\u00f6ll en pianist redan en timme innan f\u00f6rest\u00e4llningen b\u00f6rjade. Det vibrerade av f\u00f6rv\u00e4ntningar i luften – det m\u00e4rktes att det […]<\/p>\n","protected":false},"author":2,"featured_media":48358,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[16,20,30,31],"tags":[1658,2485,7187,4692,12288,12289],"class_list":{"0":"post-48344","1":"post","2":"type-post","3":"status-publish","4":"format-standard","5":"has-post-thumbnail","7":"category-recension","8":"category-film","9":"category-teater","10":"category-teaterrecension","11":"tag-fanny-och-alexander","12":"tag-ingmar-bergman","13":"tag-marie-goranzon","14":"tag-reine-brynolfsson","15":"tag-teater","16":"tag-teaterrecension","17":"entry"},"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48344","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/2"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=48344"}],"version-history":[{"count":20,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48344\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":48538,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48344\/revisions\/48538"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/48358"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=48344"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=48344"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=48344"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}