{"id":48253,"date":"2012-02-10T13:09:25","date_gmt":"2012-02-10T12:09:25","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48253"},"modified":"2012-02-10T13:09:25","modified_gmt":"2012-02-10T12:09:25","slug":"en-utflykt-i-parallella-varldar-pa-moderna-museet","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48253","title":{"rendered":"En utflykt i parallella v\u00e4rldar p\u00e5 Moderna Museet"},"content":{"rendered":"

Parallella v\u00e4rldar av Eija-Liisa Athila
\nModerna Museet, Stockholm<\/a>
\nStockholm 11 februari 2012 – 6 maj 2012<\/p>\n

Just nu p\u00e5g\u00e5r en ovanligt stor separatutst\u00e4llning p\u00e5 Moderna Museet i Stockholm. Konstn\u00e4ren \u00e4r finl\u00e4ndska Eija-Liisa Athila med utst\u00e4llningen \u201dParallella v\u00e4rldar\u201d. Curatorn f\u00f6r utst\u00e4llningen, Lena Essling, beskriver i sitt inledande tal konstn\u00e4rens intresse f\u00f6r en estnisk biologs banbrytande tankar vid b\u00f6rjan av 1900-talet. Denne vetenskapsman h\u00e4vdade att jordens olika arter lever tillsammans, men helt skilda fr\u00e5n varandras verklighet. Det \u00e4r dessa, v\u00e5ra parallella verkligheter, som utst\u00e4llningens titel syftar p\u00e5.
\nDet \u00e4r n\u00e5gonting alldeles s\u00e4rskilt med Eija-Liisa Athilas filmiska installationer. De f\u00f6rest\u00e4ller h\u00f6gst reella saker, skogen och interi\u00f6rer \u00e4r tv\u00e5 \u00e5terkommande teman. Det fr\u00e4msta motivet \u00e4r m\u00e4nniskan. \u00c4nd\u00e5 framst\u00e5r de dr\u00f6mska och surrealistiska. Hon leker med avst\u00e5nd i tid och rum, sviktande mentala tillst\u00e5nd och glidande identiteter.<\/p>\n

Med i utst\u00e4llningen finns det idag ikoniska videoverket Me\/We, Okay, Gray, fr\u00e5n tidigt 1990-tal. Verket finns ute i foaj\u00e9n, innan man g\u00e5r in i sj\u00e4lva utst\u00e4llningen. Verket best\u00e5r av tre episoder som visas i tur och ordning p\u00e5 tre olika teveapparater. Varje sekvens \u00e4r nittio sekunder l\u00e5ng. Handlingen passerar i ett rasande tempo, stundtals g\u00e5r det inte att avg\u00f6ra vem det \u00e4r som s\u00e4ger vad. I den f\u00f6rsta filmen Me\/We ventilerar en fader sig sj\u00e4lv och sitt liv genom sin fru och sin dotter. I filmen Okay r\u00f6r sig en kvinna maniskt i rummet och beskriver en v\u00e5ldsam sexuell relation. \u00c5tr\u00e5 och h\u00e4mningar v\u00e4xlar, ett n\u00e4rmande till djurens v\u00e4rld antyds. I Gray befinner sig n\u00e5gra kvinnor i en hiss. Av deras samtal f\u00f6rst\u00e5r vi att det har intr\u00e4ffat en k\u00e4rnkraftsolycka. Vart hissen och kvinnorna \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g \u00e4r mycket oklart.<\/p>\n

Det \u00e4r m\u00e5nga verk som f\u00f6rtj\u00e4nar att bli omn\u00e4mnda. Verket Horisontal, fr\u00e5n 2011, kan ses som ett portr\u00e4tt av en gran. Av utrymmessk\u00e4l visas videoverket horisontalt. Eija-Liisa Athila har filmat det h\u00f6ga tr\u00e4det i sex utsnitt som projiceras bredvid varandra och d\u00e4rmed flyter samman till en helhet. Granen bl\u00e5ser i vinden, f\u00e5gelkvitter spelas i rummet. P\u00e5 detta vis ser vi granen i sin helhet, utan de perspektivf\u00f6rskjutningar som vi m\u00e4nniskor alltid annars m\u00e5ste finna oss i.<\/p>\n

Eija-Liisa Athilas videoverk ger en bild av m\u00e5nga olika m\u00e4nskliga verkligheter. I ett verk fr\u00e5n 2007 skildrar hon n\u00e5gra fiskare i en evig kamp mot stark vind och h\u00f6ga v\u00e5gor i V\u00e4stafrika. I verket Var \u00e4r var? beskrivs genom l\u00f6sryckta fragment om tv\u00e5 algeriska pojkar i yngre ton\u00e5ren som m\u00f6rdar sin j\u00e4mn\u00e5rige franske kamrat som h\u00e4mnd f\u00f6r en massaker som \u00e4gde rum i staden, d\u00e4r ett fyrtiotal algeriska m\u00e4n d\u00f6dades. H\u00e4ndelsen utspelade sig under det franskalgeriska kriget p\u00e5 1950-talet och \u00e5terber\u00e4ttas i verket genom en fiktiv kvinnlig poet som bland annat genom samtal med en pr\u00e4st f\u00f6rs\u00f6ker hantera de moraliska fr\u00e5gorna.
\nVideoverken \u00e4r i m\u00e5nga fall tunga, s\u00e5 utst\u00e4llningen kr\u00e4ver att man ger den lite tid. Sj\u00e4lv t\u00e4nker jag g\u00e5 dit \u00e5tminstone en g\u00e5ng till under utst\u00e4llningstiden. Eija-Liisa Athila f\u00f6rtj\u00e4nar allt det utrymme som hon har tilldelats.<\/p>\n

Text: Sigrid Abenius<\/strong><\/p>\n

L\u00e4s \u00e4ven andra bloggares \u00e5sikter om Eija-Liisa Athila<\/a>, konst<\/a>, moderna museet<\/a><\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Parallella v\u00e4rldar av Eija-Liisa Athila Moderna Museet, Stockholm Stockholm 11 februari 2012 – 6 maj 2012 Just nu p\u00e5g\u00e5r en ovanligt stor separatutst\u00e4llning p\u00e5 Moderna Museet i Stockholm. Konstn\u00e4ren \u00e4r finl\u00e4ndska Eija-Liisa Athila med utst\u00e4llningen \u201dParallella v\u00e4rldar\u201d. Curatorn f\u00f6r utst\u00e4llningen, Lena Essling, beskriver i sitt inledande tal konstn\u00e4rens intresse f\u00f6r en estnisk biologs banbrytande tankar […]<\/p>\n","protected":false},"author":13,"featured_media":48256,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"_genesis_hide_title":false,"_genesis_hide_breadcrumbs":false,"_genesis_hide_singular_image":false,"_genesis_hide_footer_widgets":false,"_genesis_custom_body_class":"","_genesis_custom_post_class":"","_genesis_layout":"","footnotes":""},"categories":[20],"tags":[7169,3009,3740],"class_list":["post-48253","post","type-post","status-publish","format-standard","has-post-thumbnail","category-film","tag-eija-liisa-athila","tag-konst","tag-moderna-museet","entry"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48253","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/13"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=48253"}],"version-history":[{"count":1,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48253\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":48257,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/48253\/revisions\/48257"}],"wp:featuredmedia":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/media\/48256"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=48253"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=48253"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/kulturbloggen.com\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=48253"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}