Artist: Paul McCartney
\nTitel: Kisses on the bottom
\nBetyg: 2
\nUtgivningsdatum: 2012-02-06<\/p>\n
Om n\u00e5n spelat det h\u00e4r f\u00f6r mig utan att tala om att det var Paul McCartneys nya coverplatta med gamla jazzl\u00e5tar, s\u00e5 hade jag tyckt att det var helt okej. Sm\u00e5tr\u00e5kigt och t\u00e4mligen menl\u00f6st f\u00f6rvisso, in genom ena \u00f6rat – ut genom det andra, men jag hade mycket v\u00e4l kunnat ha musiken i bakgrunden p\u00e5 en fest eller medan jag lagade mat inf\u00f6r den.<\/p>\n
Arrangemangen med sm\u00e4ktande str\u00e5kar, kontrabas och visptrummor \u00e4r f\u00f6rtr\u00e4ffliga. Musikernas insatser enast\u00e5ende – Diana Krall (piano), Stevie Wonder (munspel) och Eric Clapton (gitarr) g\u00e4star.<\/p>\n
Men nu snackar vi Paul McCartney, en av v\u00e4rldshistoriens st\u00f6rsta melodibeg\u00e5vningar, och d\u00e5 m\u00e5ste vi v\u00e5ga kr\u00e4va lite mer. Inte en ny Yesterday, Blackbird eller Michelle. Men \u00e5tminstone n\u00e5t som g\u00f6r att man lystrar lite extra och h\u00f6jer p\u00e5 i alla fall ena \u00f6gonbrynet. Som f\u00e5r det att spritta till i br\u00f6stet av den d\u00e4r k\u00e4nslan av livsgl\u00e4dje som Beatles s\u00e5 m\u00e4sterligt f\u00f6rmedlade, och som Paul b\u00e5de solo och med Wings m\u00e5nga g\u00e5nger lyckats hitta. Eller det speciella brittiska vemod (som skiljer sig en hel del fr\u00e5n det svenska) som han ocks\u00e5 ofta \u00e4r en m\u00e4stare p\u00e5 att f\u00f6rmedla.<\/p>\n
En av de tv\u00e5 l\u00e5tar p\u00e5 plattan som Paul gjort sj\u00e4lv och som allts\u00e5 inte \u00e4r en cover p\u00e5 ett gammalt schlager-\u00f6rh\u00e4nge, My Valentine, \u00e4r n\u00e4stan d\u00e4r. T\u00e5rdrypande vacker och med ett smakfullt akustiskt gitarrsolo av Eric Clapton r\u00e4ddar den hela plattan. Den borde ha varit mycket l\u00e4ngre.<\/p>\n
Om han gett oss egna l\u00e5tar p\u00e5 den niv\u00e5n i st\u00e4llet f\u00f6r dessa coverversioner, s\u00e5 hade vi \u00e4nnu en g\u00e5ng f\u00e5tt kapitulera inf\u00f6r mannens h\u00e4pnadsv\u00e4ckande genialitet.<\/p>\n
Nu v\u00e4cker albumet bara en l\u00e4ngtan efter att \u00e5terigen f\u00e5 h\u00f6ra l\u00e5tarna Paul gjorde f\u00f6rr, n\u00e4r han var b\u00e4st.<\/p>\n
\u00c4r detta or\u00e4ttvist h\u00f6gt st\u00e4llda krav p\u00e5 en artist som snart fyller 70 och som varit i Fru Musicas tj\u00e4nst sedan tidiga ton\u00e5r?<\/p>\n
Ja, kanske.<\/p>\n
Men jag inte l\u00e5ta bli att inst\u00e4mma i den fyndiga fr\u00e5ga som The Guardians recensent formulerar. ”Does anyone other than his new wife really need to hear McCartney sing Benny Goodman’s ”The Glory of Love”?<\/p>\n
Text: Patrik Stigson<\/strong><\/p>\n