Band: The Megaphonic Thrift
\nTitel: The Megaphonic Thrift
\nBetyg: 3
\nRelease: Februari 2012<\/p>\n
De har 2 album bakom sig. De \u00e4r fr\u00e5n norge och spelar effektdr\u00e4nkt psykadelisk rock med r\u00f6tter i grunge och shoegaze och s\u00e4kert annat ocks\u00e5. Det \u00e4r punkigt och psykoakustiskt och utsv\u00e4vande. Det \u00e4r b\u00e5de bra och d\u00e5ligt.<\/p>\n
Min favoritl\u00e5t \u00e4r ”Raising Flags”: jag gillar de dubbla gitarrmelodierna som p\u00e5minner om musiken fr\u00e5n Dynamite Heady’s flygplansbana. Rundg\u00e5ngsgnisslet, kaoset, och den sv\u00e4vande s\u00e5ngen bidrar till k\u00e4nslan av att man flyger frenetiskt fram genom molnen och snart ska m\u00f6ta en stor b\u00e4bish\u00f6vdad robotboss. N\u00e4r det \u00e4r rymdrockigt \u00e4r albumet b\u00e4st. Flera sp\u00e5r, bl. a. ”Fire Walk With Everyone” f\u00f6ljer detta m\u00f6nstret. Mycket atmosf\u00e4rskapande elektroniska dekorationer och vackra duellerande gitarrmelodier. En bas som mullrar i djupet. <\/p>\n
Jag blir alltid lite r\u00e4dd n\u00e4r den d\u00e4r obligatoriska ackustiska balladen kommer in p\u00e5 ett indierockalbum. R\u00e4dslan \u00e4r v\u00e4lgrundad. De brukar vara tunna, p\u00e5tvingade och konstlade. Och ja, f\u00f6r att inte tala om texten. I The Megaphonic Thrifts fall s\u00e5 funkar det s\u00e5 l\u00e4nge de h\u00e5ller sig borta fr\u00e5n att l\u00e4gga f\u00f6r stor vikt p\u00e5 orden. Eller s\u00e5 f\u00e5r de anlita en poet. Duetten ”I wanted you to know” ramlar \u00f6ver sina egna clich\u00e9artade formuleringar. Sorgligt nog har man placerat r\u00f6sterna tillr\u00e4ckligt v\u00e4l i centrum f\u00f6r att man ska kunna urskilja vad de s\u00e4ger. Dr\u00e4nk DET H\u00c4R i reverb! Vad g\u00e4ller musiken har man f\u00f6rs\u00f6kt n\u00e5got i stil med de s\u00f6nderfallande l\u00e5tarna p\u00e5 Big Stars Third\/Sister Love. Men s\u00e5 klart inte alls lika bra. <\/p>\n
”Kill, Breath and Frown” har den klassiska kakofonin av improvisation fr\u00e5n VU, Jesus and Mary Chain och fram\u00e5t. Att sl\u00e4ppa loss har tyv\u00e4rr n\u00e4ra nog blivit en clich\u00e9. Att g\u00e5 loss Miles Davies-style elektroniskt \u00e4r det nya s\u00e4ttet (Flying Lotus\/Gang Gang Dance\/Ford & Lopatin). <\/p>\n
Vilka minns ”Scentless Apprentice” fr\u00e5n In Utero? The ”The Guillotine” \u00e4r d\u00e5 en favorit i repris. F\u00f6rv\u00e5nar mig att man inte lagt distortion p\u00e5 r\u00f6sten. En dissonant, \u00e5ngestladdat atmosf\u00e4r och en s\u00e5ngbar 70talsrockmelodi. Riff som kl\u00e4ttrar och studsar upp\u00e5t och ner\u00e5t kromatiskt. V\u00e4ldigt tryckande och sp\u00e4nt och huvudv\u00e4rksinducerande, inget fel med det, men n\u00e4r det kommer till slutsatsen: ”You know I love my heart” (det kromatiska riffet + diverse oljud) ”\/ you have the second part” \u00e4r det farligt n\u00e4ra att jag inte st\u00e5r ut mer och st\u00e4nger av musiken f\u00f6r gott. Inte f\u00f6r att k\u00e4rlek \u00e4r sm\u00e4rtsamt och allt det d\u00e4r, inte f\u00f6r att ljudv\u00e4rlden \u00e4r obehaglig, utan f\u00f6r att det helt enkelt \u00e4r d\u00e5ligt. Ett riktigt antiklimax i en l\u00e5t som bygger p\u00e5 ackumulation. <\/p>\n
”Over The Mountain, Down In A Teaspoon” — ja utan att ens se l\u00e5ttiteln kunde jag gissa p\u00e5 att den har med The Flaming Lips att g\u00f6ra — \u00e4r en bra kontrast till den f\u00f6rut n\u00e4mnda giljotinen, en liten gl\u00e4djekick d\u00e4r alla element sitter p\u00e5 plats, en kort triumf \u00f6ver den nu utvecklade huvudv\u00e4rken, och resten av albumet forts\u00e4tter i samma durmelodiska indierockuniversum, en plats som \u00e4ven den mest mainstreamsinnade p3lyssnaren k\u00e4nner sig hemma i nu. <\/p>\n
Avslutaren, ”Spaced Out” \u00e4r sj\u00e4lvklart f\u00e4rgrann och rolig och glittrande och rymdisk och out-of-this-world utan att n\u00e5nsin n\u00e5 h\u00f6gre \u00e4n den hippa indieklubbens tak. Det sammanfattar gott och v\u00e4l albumet som helhet.<\/p>\n
Text: Bojan Buntic<\/strong><\/p>\n