{"id":48091,"date":"2012-02-07T18:09:08","date_gmt":"2012-02-07T17:09:08","guid":{"rendered":"http:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48091"},"modified":"2012-02-07T23:47:07","modified_gmt":"2012-02-07T22:47:07","slug":"skivrecension-john-talabot-%c6%92in","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/kulturbloggen.com\/?p=48091","title":{"rendered":"Skivrecension: John Talabot – \u0192IN"},"content":{"rendered":"

Artist: John Talabot
\nTitel: \u0192IN
\nBetyg: 4<\/strong><\/p>\n

Spanjoren John Talabots debutskiva l\u00e5ter inledningsvis som ett technoproducerat och aningen mer rytmiskt The xx men snart inser du att han har betydligt fler str\u00e4ngar p\u00e5 sin lyra. Han lyckas f\u00f6ra samman element fr\u00e5n en rad olika genrer, jag tycker mig bland annat kunna urskilja s\u00e5v\u00e4l house som indiepop, vilket resulterar i en minst sagt intressant debut. <\/p>\n

De l\u00e5ngsamt uppbyggande l\u00e5tstrukturerna fylls upp av blomstrande syntar, exotiska beats och sp\u00f6klikt samplade r\u00f6ster. Det \u00e4r organiskt, l\u00e4ttillg\u00e4ngligt och str\u00e4cker sig \u00f6ver flera olika sinnesst\u00e4mningar. I sina b\u00e4sta stunder p\u00e5minner det om en fullst\u00e4ndigt euforisk psykedelisk dimma.<\/p>\n

\u00d6ppningssp\u00e5ret Depak Ine<\/em> \u2013 vars titel \u00e4r misst\u00e4nkt likt den engelska ben\u00e4mningen p\u00e5 en viss medicin \u2013 str\u00e4cker sig \u00f6ver sju-minuters-str\u00e4cket och bygger sakta men s\u00e4kert upp den k\u00e4nsla av ljuvlig elektronisk kakofoni som kommer pr\u00e4gla resten av skivan. Att femte sp\u00e5ret \u2013 Journeys<\/em> \u2013 inneh\u00e5ller g\u00e4sts\u00e5ng fr\u00e5n Delorean-s\u00e5ngaren Ekhi Lopetegi k\u00e4nns bara helt naturligt.<\/p>\n

\u0192IN<\/em> \u00e4r ett nyskapande och fr\u00e4scht album f\u00f6r sig som gillar elektroniskt flirtande indie-akter s\u00e5 som Delorean, The xx och Animal Collective.<\/p>\n

B\u00e4sta sp\u00e5r: Oro y Sangre<\/p>\n