Titel: The Artist
\nBetyg: 4
\nSvensk premi\u00e4r: 9 mars 2012<\/p>\n
Filmen The Artist<\/em> tar vid i 1920-talets Hollywood, n\u00e4rmare best\u00e4mt \u00e5r 1927, och stumfilmsakt\u00f6ren George Valentin (Jean Dujardin) \u00e4r dr\u00f6mfabrikens starkast lysande stj\u00e4rna. Vi befinner hos p\u00e5 premi\u00e4ren av hans senaste film och publiken fullkomligt \u00e4lskar honom, vilket \u00e4r n\u00e5got han sannerligen njuter av d\u00e5 han glatt dansar runt p\u00e5 scenen till deras oupph\u00f6rliga jubel, ackompanjerad av sin jack russel-terrier tillika st\u00e4ndige f\u00f6ljeslagare, Jack.<\/p>\n Efter showen, utanf\u00f6r biografen, omringas Valentin av press och begeistrade beundrarinnor. Bland dem finns den unga vackra Peppy Miller (B\u00e9r\u00e9nice Beja), som bokstavligt talat r\u00e5kar ramla in i Valentin som skrattande l\u00e5ter henne posera p\u00e5 ett foto med honom, ett foto vilket n\u00e4sta dag pryder f\u00f6rstasidan av Variety<\/em> med titeln \u201dWho\u2019s That Girl?\u201d. Samma dag befinner sig Peppy vid filmstudion s\u00f6kande en statistroll d\u00e5 hon, \u00e4n en g\u00e5ng, st\u00f6ter p\u00e5 George Valentin som efter lite \u00f6vertygelse av sin manager Al Zimmer (John Goodman) lyckas ge henne en i sin nyaste film.<\/p>\n Tiden g\u00e5r, och med nyuppfunna tekniker b\u00f6rjar stumfilmens era oundvikligen lida mot sitt slut. Talfilmen g\u00f6r sitt intr\u00e5ng och det \u00e4r dags att ge plats f\u00f6r n\u00e5got nytt, n\u00e5got som George Valentin v\u00e4grar g\u00e5 med p\u00e5. H\u00e5nskrattande \u00e5t sin manager \u00e5t id\u00e9n att talfilmen skulle kunna ers\u00e4tta stumfilmens rena konstform v\u00e4ljer han, nu n\u00e4r han \u00e4r \u201dold news\u201d och inte l\u00e4ngre relevant som sk\u00e5despelare i denna nya genre, att finansiera en egen stumfilm. Denna resulterar i en flopp, och George Valentin ser sig sj\u00e4lv hamna l\u00e4ngre och l\u00e4ngre bort fr\u00e5n rampljuset, samtidigt som Peppy Miller, som med \u00e5ren lyckats kl\u00e4ttra p\u00e5 framg\u00e5ngsstegen, bara blir mer och mer popul\u00e4r \u2013 ingen undrar numera vem hon \u00e4r.<\/p>\n Fransmannen Michel Hazanavicius st\u00e5r f\u00f6r b\u00e5de manus och regi till denna idag originella, r\u00f6rande, och absolut f\u00f6rtjusande hyllning till det gamla Hollywood och en f\u00f6rfluten era inom filmskapande. Med The Artist<\/em> visar han att, om det g\u00f6rs r\u00e4tt, \u00e4ven detta s\u00e4tt att ber\u00e4tta en historia fortfarande h\u00e5ller \u2013 trots (eller kanske till och med p\u00e5 grund av) dagens moderna samh\u00e4lle kan vi l\u00e5ta oss f\u00f6rtrollas och underh\u00e5llas av enkelheten hos en svartvit stumfilm.<\/p>\n Jag kan f\u00f6rst\u00e5 hur just en stumfilm, d\u00e4r akt\u00f6rernas gester och minspel m\u00e5ste vara betydligt mer \u00f6verdrivna \u00e4n i en talfilm, l\u00e4tt skulle kunna bli f\u00e5nig, men detta \u00e4r ingenting jag alls t\u00e4nker p\u00e5 under visningen av The Artist<\/em>, i vilken man bjuds p\u00e5 en elegant blandning av humor och dramatik, ledd av den otroligt charmante Jean Dujardin som George Valentin. Detta, tillsammans med filmens st\u00e4mningsfulla originalfilmmusik komponerad av Ludovic Bource, g\u00f6r att jag finner den v\u00e4l v\u00e4rd sina tio Oscarnomineringar och att den ocks\u00e5 vann fem Oscar, bland annat de tv\u00e5 tyngsta som B\u00e4sta film och B\u00e4sta regi.<\/p>\n I rollerna: Jean Dujardin, B\u00e9r\u00e9nice Bejo, John Goodman, James Cromwell m.fl.<\/p>\n Text: Mikaela Gustin<\/strong><\/p>\n